Bosse och Anita – 1960-talets mest omskrivna kärlekspar!

Han hade fått käken avslagen av en fransk boxare. Hon hade blivit skuren med rakblad av en tysk pojkvän. Läge att ta det lite lugnt och slicka sina sår, kunde man tycka. Men istället blev romansen mellan Bosse Högberg och Anita Lindblom 60-talets stora offentliga äktenskapsbråk.

Text: Petter Karlsson
Foto: TT

Kyssar och knytnävar. Champagne och baksmällor. Minkpälsar och fängelsedomar. Lyxbilar och självmordsförsök.

Och så slutligen en skilsmässa inför öppen ridå, full av baktaleri och bitterhet, knivhugg och krigsrubriker.

I flera år gick det knappt att slå upp en veckotidning utan att få ta del av kärleksparets senaste äventyr.

Om Hollywood hade Richard Burton och Liz Taylor hade Sverige Bosse Högberg och Anita Lindblom.

Han en hårdför fiskarson från den klassiska arbetarstadsdelen Majorna i Göteborg som 1966 blivit Europamästare i lätt tungvikt.

Hon en hembiträdesdotter från den lilla kyrkbyn Hille utanför Gävle som förvandlats till schlagerstjärna tack vare låtar som Svenska flickan kysser med öppen mun.

Anita Lindblom var en av Sveriges populäraste artister under 60-talet.

Anita, liksom Bosse, kom från enkla förhållanden. Hennes talang tog henne upp till toppen och hon var under några år en av våra mest populära sångare.

Att båda kom från enkla, rent av fattiga förhållanden var kanske inte helt oviktigt i sammanhanget. Både Bosse och Anita tycktes bära på en revanschlust som gjorde dem till hänsynslösa sluggrar, var och en på sitt vis.

Medan Bosse boxades 14 ronder med bruten käke i en titelmatch drev Anita ett eget litet krig mot hans förra flickvän Liz Öberg.

När Bosse efter karriären slogs mot försäkringsbolag, åklagare och sviterna av en svår stroke, förde Anita en tröstlös kamp från en sunkig enrummare i franska bergen mot en svensk flyttfirma som hon påstod förstört hennes flygel.

Inga lätta människor att hamna i bråk med, anade alla.

Så varför söka varandras famn?

Kanske för att båda såg något av sig själv hos den andra? Ett slags igenkännande? Men också någon med en glans att sola sig i?

Bosse Högberg i boxningsringen.

Framåt, framåt var Bosses taktik i boxningsringen. Det gav honom framgångar men öppnade också för en hel del kontringar.

Bosse Högberg skulle efter bragdmatchen mot italienaren Bruno Visintin på nyårsdagen 1966 segla upp som Sveriges mest hyllade idrottshjälte.

Alla älskar en fajter och det fanns hos den hårdslående göteborgaren en sorts trubbig charm som gick rakt igenom folksjälens gard.

Bosse backade aldrig undan en smäll. I ringen fanns bara en väg och den gick framåt. När EM-titeln rök blott fem veckor senare kunde han ändå möta pres-sen med rak rygg.

Nästan alla andra hade kastat in handduken när käken sprack i första ronden. Men Bosse stod matchen ut och gav och tog smällar med samma beslutsamhet som han strax senare skulle ragga upp den sköna Anita.

1966 var på det hela taget ett extremt händelserikt, galet och löpsedelsrikt år.

När Bosse, 27, mötte Anita, 28, var han redan upp över öronen förälskad i den betydligt yngre Liz Öberg. De hade träffats på danshaket Rondo när Liz var blott 16 år.

Bosses och Anitas bröllop.

Ett bröllop i all hemlighet?
Nja, så blev det inte. Men Bosse och Anita hade inga problem med uppmärksamheten ...

Bosse hade redan två barn men var knappast något ”pappaämne”, som Anita senare skulle uttrycka det. Relationen med Liz var stormig redan från början men blev etter värre när hon en dag fick läsa i tidningarna att Bosse skulle gifta sig med hela Sveriges schlagerdrottning. Det hade han inte berättat.

Hämnden kom snabbt. Sommaren 1965 hade Bosse anmält att någon stulit och kraschat hans splitternya Mercedes under en semester i Spanien. Nu avslöjade Liz att det var han själv som knuffat bilen utför ett stup för att få ut försäkringspengarna.

Visserligen lyckades Bosse få Liz att ta tillbaka sin redogörelse genom att dyka upp på nyårsdagen 1967 och dela med sig ur en spritflaska. Problemet
var att han på väg tillbaka hem till Anita hamnade i en poliskontroll.

När domen föll på tio månaders fängelse inbegrep den både rattfylla och försök till grovt bedrägeri.

Anita var förkrossad när hon villigt lät sig intervjuas:

”Bosse mår inte bra av att krypa in i fängelset. Han kommer brytas ner av det. Något som kanske är oväsentligare: också jag kommer att bli förstörd av det här. Jag undrar om jag kommer stå pall för det – om mina nerver stoppar. Jag skall kämpa för rättvisan – jag släpper inte frivilligt ifrån mig den man jag är sammanvigd med.”

För nu var de alltså gifta. Vigseln hade ägt rum i Köpenhamns rådhus och även om den var avsedd att ske ”i hemlighet” var pressuppbådet stort.

Bosse och Anita – som det numera räckte att man skrev – hade på rekordtid seglat upp som landets hetaste kärlekspar. Att hålla medierna utanför bröllopet lät sig helt enkelt inte göras.

Och förmodligen ville inte de nygifta det heller.

När man ser tillbaka på de fyra år som äktenskapet kom att vara slås man av hur öppna dörrarna var till hemmet på Amorvägen i Lidingö. 

Det spelade ingen roll om Bosse just befann sig i en ny polisutredning för ännu ett misstänkt bilbedrägeri eller om Anita syntes med mystiska blåmärken i ansiktet. Så fort en tidning knackade på ställde paret villigt upp.

Sjukliga exhibitionister, menade vissa.

PR-genier, menade andra.

Inte ens bröllopsresan till Paris hölls privat. Bildtidningen Se betalade bra för att bland annat få plåta inifrån lyxsviten på Champs-Élysées. Bilden på de nygifta – iförda vita morgonrockar på hotellbalkongen med Triumfbågen som bakgrund – prydde omslaget till nummer 29 det året. Rubriken var given:

”Vilken bröllopsmatch: Anita och Bosse i Paris!”

Bosse Högberg i rullstol, tillsammans med Liz Öberg.

Liz och Bosse återförenades och det var Liz som tog hand om Bosse efter att han fått en stroke. Han avled  2005, 66 år gammal.

Men idyllen var skenbar. När Bosse omsider hamnade i fängelse förvandlades romansen till tragedi. Visserligen fortsatte de att ge intervjuer där båda försökte framhärda såväl oskuld som kamplust. Men sakta, sakta började idyllen krackelera.

När polisen fann en gömma med flera bankböcker och 684 dollar under några plankor i en garderob i Bosses föräldrahem var det ännu en smäll i ansiktet på en redan groggy boxare.

Det innebar nämligen att han lämnat falska uppgifter i samband med sin personliga konkurs och boskillnaden med första hustrun. Ytterligare fyra månader lades till domen.

Att sitta i fängelse gav inga inkomster, inga nya titelmatcher. Samtidigt fortsatte Anita, vars skivförsäljning också börjat dala, att köpa nya pälsar och nya smycken.

Och så fort Bosse var ute igen dök paret åter upp på kändiskrogarna, precis som vanligt, med champagneflaskorna i givakt på bordet.

1967 tvingades Bosse att göra ”fattigkonkurs”, som det kallades.

Två år senare var det Anitas tur.

Med sammanlagda skulder på över 400 000 kronor lämnade de Sverige. Ytterligare 15 månader befann de sig i självvald landsflykt i en exklusiv lägenhet i Frankrike.

Men då var också äktenskapet på fallrepet. 1970 trädde skilsmässan i kraft – också den flitigt manglad i media – och paret beskyllde varandra för diverse svek och oegentligheter.

Bosse menade att Anita bränt hans pengar när han satt i fängelse.

Anita hävdade att Bosse drivit henne till ett självmordsförsök med sömnpiller och stulit hennes pälsar och hennes yorkshireterrier. 

Det mest bisarra i hela denna tragikomiska historia var kanske ändå att Bosse omsider återförenades med den kvinna som en gång polisanmält honom.

Efter några röriga år, då han bland annat jobbat som livvakt i Benidorm
och anklagats för att ha lurat sin arbetsgivare på juveler och pengar, gifte han sig i juli 1976 med Liz Öberg i en kyrka i Halland.

1987 drabbades Bosse av en personlig tragedi när 28-årige sonen Freddy omkom i en bilolycka. Strax därefter fick han en blodpropp i hjärnan som satte ner tal-, läs- och skrivförmågan.

Innan dess hann han dock intervjuas om de turbulenta åren och då visade han upp en ny, mer eftertänksam sida:

”Om jag ska vara ärlig – och ärlig är jag verkligen – så har det smickrat min fåfänga att bli omskriven i tidningarna. Men om jag plötsligt var bortglömd imorgon, skulle jag känna det som en lättnad.

Man blir på något sätt skygg av att bli igenkänd överallt. Man vill inte gå ut
ensam, man vill alltid ha någon med sig. Inte för att det går mig på nerverna för det har jag inga, men ändå känns det obehagligt på något sätt, alla dessa stickande, granskande blickar.”

Bosse Högberg och Anita Lindblom.

När kärleken blomstrade ... Men det skulle komma bistrare tider. Och svenska folket kunde följa med i varje topp och dal under äktenskapet.

Anita återvände i sin tur till Frankrike efter en kort comeback som skådespelare i filmen Rännstensungar 1974 samt en romans med regissören Gunnar Hellström.

Fram till i somras levde hon ensam med ett 20-tal katter i ett litet hus i bergsbyn Théoule-sur-Mer en bit utanför Cannes. På grund av sjukdom flyttade hon till ett äldreboende, där hon tillbringade sin sista tid. Den 6 september 2020 somnade Anita Lindblom in för gott.

2016 intervjuades den forna skandal-drottningen av Expressen och sa om sin forne make:

”Bosse kunde vara en jävel, men han var en killer, det fanns i hans blod från fattigkvarteren i utkanten av Göteborg. Han var en djävul i ringen. Det är svårt att slå Bosse Högberg på det, men han försvann ju ut ur bilden av skador och sånt där.”

Ångrar du relationen? frågade reportern.

”Nänä! Lägg av! Han var Skyttens tecken och det är även Anita Eleonora Lindblom. Han är i himlen eller i helvetet just nu, men du kan inte ta ifrån honom att han var en entertainer som man inte hittar varje dag. Så glömmer vi bort det trista för jag har överlevt och det betyder kanske att jag också har styrka någonstans.” 

Publicerat