Det gifta paret bytte jobb - han blev hemmafru och hon mekaniker

Det blev sensation när mästerfotografen Lennart Nilsson 1948 lät två äkta makar byta yrke. Få hade sett en man bona golv. Ännu färre en kvinna meka med bilar.

Text: Petter Karlsson
Foto: Lennart Nilsson

I dag har vi sedan länge vant oss vid pappor som byter blöjor eller mammor som leder börsnoterade bolag.

Men 1948 var det inte vardagsmat.

Som så ofta var dock mästerfotografen Lennart Nilsson tidigt ute. Året innan hade han 25 år gammal tiggt en plats på fångstbåten M/S Harmoni från Tromsö till Spetsbergen. Några fattiga norska fångstmän skulle jaga isbjörn under midnattssolen. Det blev bilder som ingen tidigare sett; grymma och blodiga på hur den simmande björnmamman sköts, hivades ombord och sedan flåddes - mitt framför ögonen på sin unge.

”Fällen inbringade 400 kronor på marknaden” mindes Lennart Nilsson 60 år efteråt.

”Ungarna skickades till djurparker i burar som snickrades av rysk drivved. Jag kan fortfarande minnas hur en isbjörnsunge kramar mamman med ramarna och biter i hennes öra för att få henne att vakna. Och så skriket ... Det var rörande, tragiskt.”

När världens ledande bildtidning Life publicerade reportaget från ishavet, drunknade tidningen i läsarbrev. I USA stängde skolor i protest.

Lika stor uppmärksamhet rönte inte bilderna på Yngve och Märta Bäck som bytte jobb för en dag. Ändå blev de banbrytande.

Mekanikern Yngve Bäck fick bli hemmafru för en dag.

Att en hemmafru greppade skiftnyckeln och gav sig ner under huven på en bil hade dittills varit i det närmaste otänkbart. Könsrollerna var fortfarande välcementerade, traditionens makt stor.

Okej, på landsbygden hände det förstås att en bondkvinna måste ge sig i kast med både plogar och vedyxor, men i Stockholm var den gifta kvinnorna i gemen hänvisade till hemmets härd.

Både Märta och Yngve tyckte dock båda att det var kul med ombytta roller.

"Skruvnyckeln är ett ovant verktyg, kastrullen är mer lätthanterlig, men jag ska klara upp det", sa Märta Bäck när hon om morgonen klev in i makens bilverkstad med Lennart Nilsson i släptåg.

Och det gjorde hon.

Precis som Yngve, som när Märta kom hem på kvällen hade både middagen klar. På bordet. Han var dessutom omgiven av lyckliga barn som för en gångs skull hade fått ha pappa hemma en helt vanlig dag.

Fast alla tyckte inte om att Lennart Nilsson och hans kamera ständigt vände upp och ner på begreppen, att han ifrågasatte gamla seder och bruk.

En historia säger att en gammal lärare mötte honom på gatan och frågade:

”Vad gör Nilsson i dag?”

”Jo, jag är fotograf.”

”Jaså fotograaaf! Jo, jag anande nog att det skulle gå tokigt för Nilsson.”