Från att bondsonen Björn började sin karriär med en begagnad 60-hästars Volkswagen 1500 tog han sig hela vägen till världseliten för att köra rallybilar med 400 hästkrafter. Porsche, Lancia, Ford, BMW, Fiat och Toyota var bara några av de team som köade för att han skulle köra för dem.
Han var bara fem år gammal när han, rejält påklädd och väl fastspänd i baksätet på sin pappas Volvo PV 444, deltog i ett vinterrally i Roslagen. Pappa Lars hade dragit nitlotten eftersom mamma Gunborg samtidigt skulle på syföreningsmöte och de saknade barnvakt.
I tioårsåldern rattade han traktorn och körde runt med familjens bil på gården i Rö. Redan då med ett brinnande intresse för motorsporten och en stark vilja att vara bäst.
Så fort han fått sitt körkort började han köra på små, ringlande grusvägar där han kunde köra med sladd. Oftast när det var mörkt för att kunna se om det kom mötande trafik, för det gick fort redan från början.
Björn föddes den 12 november 1943 och växte upp på familjens gård Ticksta, fem kilometer söder om Rimbo i Uppland. Efter sjuårig folkskola och ett år på folkhögskola valde han att ägna sig åt motorsporten.
Tryggheten låg i att han hade ett arbete på gården att gå tillbaka till och hans föräldrar stöttade så att han kunde ägna sig åt det han brann för. Med kartläsaren Lasse Hellmér anordnade han biltävlingar i Rimbo och det var för motorklubben Rimo (Rimbo med omnejd) han tävlade.
Vid debuten i Mälarrallyt 1962 satt hans pappa som kartläsare. Det blev
deras enda rally tillsammans eftersom Lars ansåg att sonen körde alldeles för fort. De kom då nia med Björns Bubbla.
Men hans bilfrälste pappa hade kontakter, bland annat på Volkswagen i Södertälje, och såg till att sonen fick tillgång till snabba bilar. 1967 körde han en svenskregistrerad fabriks-911:a och med samma bil vann han Svenska rallyt 1968.
Björn Waldegård och Fred Gallagher i sin Toyota Celica Turbo 4WD vinner Safarirallyt 1990. Foto: TT
Då hade Björn nästan vunnit allt hemma i Sverige. VW:s chefer kontaktade sina tyska kollegor och detta ledde till att han året därpå, tillsammans
med kartläsaren Lars Helmér, körde en fabriksbil åt Porsche och med den vann Monte Carlo-rallyt 1969.
Då visste ingen vilka de två ynglingarna från Sverige var. Det fanns inte
heller något pressmaterial framtaget och killarna kunde inte så bra engelska för en intervju. Motorsportjournalisten Rune Månzon och en kollega fick lov att improvisera och hjälpa till.
Under träningen inför rallyt på de slingriga alpvägarna hade äventyret dock slutat med att de kraschade Porschen rakt in i en bergvägg. En nyttig läxa som tack och lov slutade väl.
Efter parets andra fullträff i rallyt året därpå fick de ta emot silverbucklan av prins Rainier och prinsessan Grace i Monte Carlo. Björn förstod nu hur o-
troligt populär han blivit eftersom hans namn stod skrivet längs vägarna.
Då var han blyg och kunde inga språk, men längre fram i livet blev han en vältalig gentleman som behärskade såväl engelska som tyska och italienska.
Efter succén övergick Björn till att köra Fiat, BMW och därefter Toyota. Mitt i allt kom 70-talets oljekris och Björn frilansade under ett par år. En dag fick han möjlighet att köra den specialbyggda rallybilen Lancia Stratos. Ett riktigt monster med en mittmotor på 280 hästar och 24 ventilers V6.
Björn Waldegård – en svensk legendar på rallyvägarna. Foto: Sjöberg bild
Den första tävlingen var planerad till Svenska rallyt, men Björn valde att först provköra den i Bergslagsrallyt 1975. Den gången avbröt han, men han vann senare Svenska rallyt.
Stratosbilarna var så överlägsna att de hade ”stallorder”om att hålla igen och göra upp om segern först på de sista sträckorna. Björn kom på andraplats i Monte Carlo-rallyt 1976 men vann på hösten San Remo-rallyt trots lite fulspel inom det italienska stallet, som favoriserade Sandro Munari.
Samma år tackade Björn för sig, skrev kontrakt med Ford och körde åter en ”helt vanlig bil”, en Ford Escort RS 1800, och med den blev han vår första världsmästare i rally 1979. Alltså den första individuella förare som utnämnts till världsmästare från att man tidigare endast tävlat om märkes-VM.
En av Björns klassiska Porschebilar. Foto: Lena Martoglio Bomler
Det speciella med Björn som förare var hans förmåga att hålla sig lugn, sakligt fokusera och analysera varje situation. Han pratade gärna om förberedelserna och allt det tuffa slitet bakom framgångarna.
Björn lyckades kombinera sin intensiva karriär med familj, trots att han mest var på resande fot och hann tävla i hela 55 länder. Utan en så förstående kvinna som hans fru Anita hade det varit omöjligt, poängterade han ofta.
Mirakulöst nog lyckades han vara med vid sina barns födslar. Hans första dotter föddes i augusti 1968, samma dag som han var anmäld till Röforsloppet i Arboga. Vattnet gick och han körde Anita i passagerarsätet på sin tävlings-Porsche – med fyra bildäck bak som också skulle rymmas.
Björn Waldegård sparade på gasen tills det var tävling. Till vardags var han en lugn förare, särskilt när familjen satt i bilen. Här med barnen Marika, Charlotte och Mathias och hustrun Anita. Foto: Sjöberg bild
Det drog ut lite på tiden och Marika föddes halv elva på förmiddagen. Då ringde Björn tävlingsledningen och frågade om man kunde ordna så att han
fick komma lite senare. Därmed lyckades han både bli pappa och vinna tävlingen på samma söndag.
Fyra år senare föddes Charlotte, som hjälpte sin far att närvara genom att komma ett par dagar före utsatt tid. Den 6 januari förväntades Björn träningsköra i Monte Carlo, men dottern såg dagens ljus redan den 5.
För att hinna vara med vid sonen Mathias födelse 1976 fick han snabbt köra hem från norra Uppland, där han körde rallycross, och även denna gång lyckades han komma i tid.
Äpplet faller ibland inte långt från trädet. Här gratulerar han sonen Mathias efter en rallyframgång. Foto: TT
Björn älskade sin familj. Under de längre perioder som han var hemma var han en närvarande pappa som levde familjeliv och arbetade på gården.
Det hände även att familjen följde med honom på tävlingar. Som under hans första Akropolisrally 1977, då han hade med sig Anita, sin mamma och sin äldsta dotter och de två senare lyckades komma bort i värmen och kaoset efter att den trötte Björn kommit i mål.
Julhelgen 1986 inledde han en ny karriär med att köra långloppet Paris–Dakar, klassat som ett mycket farligt rally. Men för Björn gick debuten så bra att han och hans franske kartläsare Fenouil kom på andraplats.
Efter den aktiva elitkarriären höll Björn igång. Han deltog flitigt i veterantävlingar, och i den animerade Disneyfilmen Bilar från 2006 gjorde Björn rösten till den fiktiva karaktären Björn Rallygård, en sportkommentator som kommenterar tävlingarna som huvudkaraktären Blixten McQueen kör. Foto: TT
När han några år senare deltog i samma rally med en Citroën slutade det mindre lyckligt och de kom aldrig i mål. Bilen brann upp i öknen och både Björn och kartläsaren Fred Gallagher hann med nöd och näppe ur och få med den lilla väskan med passen.
Björn var känd för att alltid ha med sig en plåtburk med Bullens pilsnerkorv. Det finns ett antal mer eller mindre sanna anekdoter om det och att han alltid hade en tub senap i fickan på overallen.
Som den när bilen brann upp i Malis öken och Björn, efter att bilen slutat brinna, grillade sin korv på chassit. Han hade även tillverkat en liten korg som han brukade hänga vid turbon. Efter en avklarad sträcka var det bara att öppna motorhuven, ta fram burken och äta varm korv.
Björn var känd för att kunna köra precis allt. Om motorn satt fram eller bak, om det var fram-, bak- eller fyrhjulsdrift spelade honom ingen roll. Få rallyvärldsmästare har kört så många olika bilar som han och gjort så bra ifrån sig. Han hade kontrakt med 14 olika bilmärken!
Visst fanns det de som sa att det väl inte var så svårt att vinna med så överlägsna bilar, men det gällde ju att kunna behärska dem. Något som Björn gjorde med bravur. I racing-sammanhang handlade det om finliret mellan ratt och pedalställ, men privat körde han lugnt och försiktigt.
Mellan 60- och 90-talet förekom Björn flitigt i motorsportprogram i radio och TV. Hans härliga humor gjorde honom till en folkkär och bra kommentator. Han var alltid trevlig mot alla.
Björn trivdes verkligen i Afrika. Efter karriären tog han dykarcertifikat och började spela golf. Han var då även anställd som nyhetskommentator på
Eurosport, där han kommenterade stora tävlingar som rally-VM.
Enligt rallyföraren Stig Blomqvist var Björn förmodligen betydligt större utomlands än i Sverige. I en engelsk motorsporttidning rankades han som den absolut bästa rallyföraren i världen genom tiderna.
Björn hann aldrig fylla 71 år. Han drabbades av malignt melanom och dog den 29 augusti 2014. Långt tidigare hade han sagt att om han fick leva om sitt liv skulle han göra om varenda sekund.
Björns största segrar:
16 segrar i olika VM-rallyn.
Svenska rallyt: 1968, 1969, 1970, 1975 och 1978.
Safarirallyt: 1977, 1984, 1986 och 1990 (i en Toyota Celica och blev då den äldste vinnaren genom tiderna).
Bandamarallyt: 1980, 1983 och 1986.
Monte Carlo-rallyt: 1969 och 1970.
San Remo-rallyt: 1975 och 1976.
Akropolisrallyt: 1977 och 1979.
RAC-rallyt: 1977.