Bildspecial: Gapskratt från förr

Vardagstristess och uselt väder, knapp ekonomi och kärlekssorger... ibland känns det som motgångarna aldrig tar slut. Men så är det ju det där med skrattet, det som plötsligt bubblar upp och blir till en ventil där dysterheten kan pysa ut. Och så har det varit i alla tider. Välkommen på skrattfest!

Text: Birgitta Ohlsson
Foto: Sjöberg Bild

I glad gemenskap
Det är tidigt 60-tal och tv har för flera år sedan gjort sitt intåg. Redan 1960 fanns det 800 000 tecknade tv-licenser i Sverige. Men fortfarande möblerar man inte vardagsrummet efter tv-apparaten, den har till och med ofta diskreta döljande dörrar. Och trots att det nya mediet är spännande så är det ju det där med gemenskapen... Den finner man inte framför tv-apparaten utan till exempel, som i bilden ovan rubriken, i folkparken.

I tv var det för övrigt på den här tiden rätt långt mellan underhållningsprogrammen även om man kunde låta sig roas av axplock från Knäppupps tältrevy och Dolda kameran. Prydlig måste man förstås se ut när man gick iväg för att låta sig underhållas. Som den här kvinnan i sin nystrukna, bländvit blus och mannen i kosym, skjorta, slips, överrock och hatt. Men sen var det bara att ge sig hän!

Nämen, skratt på lektionstid!
Att få vrida sig av skratt i klassrummet, det hörde inte till vanligheterna 1953 när den här bilden är tagen, men är man lycklig nog att ha den kände Västgöta-Bengtsson till lärare, då kunde man ibland ha såhär kul.

Västgöta-Bengtsson, egentligen hette han Sixten Bengtsson, föddes i Skövde 1908 var folkskollärare, författare och inte minst folklivsskildrare och en riktig storkändis i mitten av förra seklet. Hans passion var att dokumentera olika västgötadialekter och folklivshistorier från Västergötland. Han var också mycket skicklig på att återge dem och när Västgöta-Bengtsson, i radio, sedermera tv och som föredragshållare, kom upp i varv på olika västgötadialekter, då ljungade skratten! Sixten Bengtsson dog år 2000. Sex år tidigare hade han utnämnts till filosofie hedersdoktor vid Göteborgs universitet.

Kollegernas skrattfest
Men vad är det som är så hejdlöst roligt? Det får vi väl aldrig riktigt veta, men bilden är i alla fall tagen under de svenska mästerskapen i jitterbug på nöjeslokalen Cirkus i Stockholm hösten 1944. Det är skådespelarna Annalisa Ericson, 31 år och Gustav Wally, 39 år som skrattar så gott.

De två kollegerna gör just vid den här tiden succé i operetten Serenad där de i ett dansnummer dansar just jitterbug! Och då skrattas det också i publiken, trots att de båda två är ytterst skickliga dansare. Annalisa är nämligen mycket kort och Gustav Wally mycket lång.Den glada och livsbejakande bilden är tagen den 19 november 1944.

Knappt två månader senare, den 17 januari 1945, försvann Gustav Wallys kusin, Raoul Wallenberg, efter att att fängslats av sovjetiska myndigheter i Ungern. Vi vet fortfarande inte svaret på frågan om vad som hände honom.

Vilket lustigt hus!
Ända sedan 1700-talet har det funnits nöjesinrättningar, besjungna av Bellman, där Gröna Lund på Djurgården ligger idag. Tivolit Gröna Lund växte fram under 1880-talet och Lustiga Huset är ett riktigt original från tidigt 1900-tal som stått modell för många andra lustiga hus över hela världen.

Bilden är tagen på 1940-talet och de två prydliga paren som är på väg utför, men inte har en chans att hålla sig på benen på de rullande valsarna, kiknar av skratt. Frågan är förstås hur lustigt damen som visar mer av sig själv än hon tänkt tyckte att Lustiga huset var när hon fick se bilden. Men hon har i alla fall ett rejält plagg under kjolen – och så visar hon ju inte ansiktet...

Ett barns glada skratt...
Skrattet är ett område där vi vuxna aldrig kan konkurrera med barn. Det finns undersökningar som visar att barn skrattar eller ler mellan 400 och 500 gånger om dagen och där ligger vi vuxna hästlängder efter. På bilden, från 1956, skrattar en glad liten flicka, i finklänning och med rosett i håret.

Och även om man på den tid när bilden togs ofta hade uppfattningaren att barn skulle synas men inte höras så har ett glatt barnskratt i alla tider värmt en mammas eller pappas hjärta som ingenting annat.