Ulla spred ljus under krigsåren – men själv orkade hon inte leva…

Text: Birgitta Ohlsson
Foto: Classic Pictures, HJ-arkivet

”Men det gör detsamma för han är min soldat — någonstans i Sverige”. Schlagern från 1940 gjorde Ulla Billquist till en stor stjärna. Ingen visste då att den vackra sångerskan bara hade några få år kvar att leva - och att hon dolde en hemlighet.

Kanske kommer en sångerskas röst aldrig mer att betyda så mycket som den gjorde under Ulla Billquists storhetstid. När världens stod i brand, krig och död fanns nära inpå oss och människorna kände en starkare längtan än någonsin efter det ljusa i tillvaron, då var det en högtidsstund att samlas vid radion eller grammofonen och andäktigt lyssna på rösten som uppfyllde rummet.

Grammofonartist var ett begrepp på den tiden och Ulla Billquist var störst bland grammofonartister. Hon var hyllad och älskad, men aldrig riktigt lycklig. Idag, 70 år efter att hon tog sitt liv, vet vi hela svaret på varför framgångssagan slutade så tragiskt.

Ulla Billqusit spelade in 358 skivsidor på grammofon och blev en guldkalv för skivbolaget Sonora.  
Sonora ville att Ulla skulle sjunga glada, positiva låtar. Säg det med ett leende, var en typisk Ulla Billquist-schlager. Själv blev hon aldrig riktigt lycklig.

Ulla kom till världen i Eslöv i Skåne den 14 augusti 1907 och hennes liv började inte bra. Hon var bara fyra månader när hennes far dog. Mamma Gerda stod plötsligt ensam med fyra barn att försörja. Utan pengar, utan yrkesutbildning. Hon flyttade med hela barnaskaran till Örebro, som var hennes hemstad, och visade ett enastående födgeni. Efter att först ha försörjt sig och barnen genom att sticka koftor och andra plagg på beställning kunde hon skaffa ett hus, öppna kafé och hyra ut några rum.
Barnen artade sig väl. Sönerna Tore och Sven blev juvelerare respektive tandläkare. Döttrarna Margareta och Ulla blev båda sångerskor. Margareta lämnade dock karriären för familjelivet när hon gifte sig med den kände skådespelaren Thor Modéen.

Själv förälskade sig Ulla också i en skådespelare. Han hette Frithiof Billquist och var en 22-årig Malmöpojke som hade kommit för att hyra rum hos Ullas mamma.
Ulla var bara 16 år men blev huvudstupa förälskad, liksom han. Hon följde med honom till Helsingborgs stadsteater där hon gjorde en del småroller. Efter att ha levt ”i synd” tillsammans i flera år — något mycket ovanligt på den tiden — gifte sig paret när Ulla var 19 år gammal. Hon bytte då ut flicknamnet Schönström mot Billquist. Året därpå kom dottern Åsa, hett efterlängtad trots att mamman bara var 20 år.

Livet såg ljust ut för Ulla Billquist. Hon hade en liten familj och en karriär som började ta fart. Hon uppträdde bland annat i svågerns Thor Modéens Odeonrevy och för Ernst Rolf, men sitt stora genombrott fick hon 1929 i Cirkusrevyn med Köp rosor, monsieur.

Sverige fick upp ögonen för den unga sångerskan. Hon blev aldrig någon stor primadonna, det var hon alltför blyg för, men den varma och kultiverade rösten blev så småningom älskad av ett helt folk. Ulla Billquist ansågs ha en unik förmåga att få fram meningen i en text och att ändra röstklang efter känsloläget i en sång.

Grammofon förr i tiden. En resegrammofon står uppställd bredvid det svenska skivbolaget Sonoras skivor och en affisch för företag. Sonora gav ut en mängd kända svenska artisters skivor bland annat Sven-Olof Sandberg, Alice Babs, Calle Jularbo. 1940 värvade man också sångerskan Ulla Billquist och hennes inspelning av melodin Min Soldat senare samma år blev en av Sonoras tio största försäljningsframgångar någonsin.  På grammofonen spelade man grammofonskivor. Numera kallas dessa 78-varvs skivor eller stenkakor.

Äktenskapet med Frithiof Billquist höll inte när den lilla flickhustrun plötsligt steg mot stjärnorna. De skilde sig i all vänskaplighet 1932, när dottern Åsa bara var 5 år gammal. Hon skulle till stor del komma att tas omhand av mormor Gerda.

Ulla Billquist gifte ganska snart om sig med direktören Wollmar Sjögren. Han var framgångsrik affärsman som utstrålade trygghet och det var vad Ulla sökte. Sångerskans och affärsmannens världar visade sig dock inte gå ihop och äktenskapet blev lika olyckligt som kortvarigt.

1940 medverkade Ulla Billquist i revyn Det kommer en vår på Folkan. Andra världskriget pågick och man behövde något material som knöt an till kriget. En av revyns författare, Nils Perne, tog sig en funderare och skrev sedan ihop Min soldat på 20 minuter en kväll när han var på väg hem med bussen. Sången handlade om flickan som längtade efter sin inkallade fästman och revyskådespelerskan Naemi Briese framförde den i en kuplett där balettflickor i bakgrunden syntes sticka knäskydd åt beredskapssoldater.

Det blev en uppskattad kuplett, men ingen kunde ana vilken succé den skulle bli när Ulla Billquist den 8 maj samma år sjöng in den på skiva. Sången blev en framgång vars like man aldrig tidigare hade skådat och den schlager som varje svensk förknippar med andra världskriget.

Min soldat - den schlager som de flesta svenskar förknippar med andra världskriget. Den sjöngs in av Ulla Billquist den 8 maj 1940 och ingen kunde anan vilken succé den skulle bli...

Någonstans i Sverige kallas låten ofta eftersom de orden återkommer i texten. Det var ett mycket välbekant uttryckssätt under krigsåren. De inkallade soldaterna kunde bara nås genom fältpostnummer eftersom förläggningsplatsen var hemlig, till och med för den längtande hustrun eller fästmön.

Ulla Billquist blev namnet på allas läppar. Vacker som en filmstjärna var hon dessutom och alltid ytterst elegant klädd. När hon var ute på fätturnéer och sjöng för inkallade soldater var hon ofta klädd i siden och pälsverk - det skulle vara så på den tiden!

"Men det gör detsamma för han är min soldat..." Ulla med två inkallade soldater, någonstans i Sverige. När hon var ute på fältturnéer var hon oftast klädd i siden och pälsverk - det skulle var så på den tiden!

Ingen som såg henne kunde ana att Ulla Billquist hade ett fullkomligt slavkontrakt med skivbolaget Sonora. Hon hade kunnat bli förmögen men det var skivbolaget som tog hela vinsten. Förutom en närmast symbolisk månadslön fick stjärnan bara 100 kronor extra för varje tusental sålda skivor.

Repertoaren dikterades helt av Sonora och var ofta glättig. Öppna ditt fönster, Säg det med ett leende, Räkna de lyckliga stunderna blott, sjöng Ulla. Det var precis de glada budskapen man ville höra under krigsåren. Men precis som det fanns mörker i en värld i krig fanns det också mörka stråk i Ullas röst.

Sanningen var också att Ulla Billquist aldrig blev någon lycklig människa. Det berodde bland annat på att hon i hela sitt liv kämpade med dåligt självförtroende. Hon var skygg och blyg, mycket nervig och aldrig nöjd med det hon gjorde.
— Det kunde ha varit bättre, var hennes återkommande kommentar när hon hörde sig själv på de skivor som hela Sverige älskade.

1943 gifte hon sig med tonsättaren och pianisten Gunnar Hahn som var hennes ackompanjatör. De kände varandra väl och delade kärleken till musiken. Förutsättningarna för ett lyckligt äktenskap tycktes goda, men det blev inte så. Paret separerade våren 1946.

1943 gifte sig Ulla Billquist i Seglora kyrka med tonsättaren och piansisten Gunnar Hahn. Det var han som tre år senare skulle hitta henne död - men då var äktenskapet redan över. Brudnäbbarna hette Karin Hahn och Peter Schönström.

Ulla Billquist hade nu, vid knappt 39 års ålder, tre spruckna äktenskap bakom sig. Det var något som för 70 år sedan sågs som ett stort socialt misslyckande och inte minst Ulla själv tyckte att det var ett nederlag.

Men det var inte bara ett nederlag som handlade om att skapa ett tryggt familjeliv, det var mer komplicerat än så. När samtliga Ulla Billquists inspelningar gav ut i samlingsbox 2010 skrev journalisten och musikproducenten Lasse Zackrisson en liten bok som följde med materialet. Där avslöjade han det som tidigare aldrig skrivits, nämligen att Ulla Billquist var lesbisk och hade en kärleksaffär med en annan kvinna. Ett fullkomligt tabu på den här tiden och homosexualitet skulle ännu i över 30 år framöver klassificeras som en psykisk störning. Det var en väninna till Ulla Billquist, som under löfte om anonymitet, berättat hur det låg till.

Ulla Billquists läggning var inte något som ”alla visste”. Inte bara för att hon gömde sin hemlighet, utan säkert också för att det för de flesta på den här tiden var omöjligt att föreställa sig att den glamorösa stjärnan med sina tre äkta män egentligen älskade kvinnor.

Det fanns också svårigheter av annat slag i hennes liv. Under många år hade hon haft ett mycket älskat sommarnöje i skånska Nyhamnsläge. Åsagården hette sommarhuset, döpt efter dottern Åsa. Platsen betydde oerhört mycket för Ulla Billquist. Där kunde hon koppla av och vara sig själv.

Djur betydde mycket i Ulla Billquists liv och hon var en mycket hängiven taxmatte. Bilden är tagen i början av 40-talet på hennes sommarställe, Åsagården i skånska Nyhamnsläge.

I samband med äktenskapet med Gunnar Hahn beslöt hon dock att sälja gården eftersom den låg så långt ifrån Stockholm. Paret köpte istället en liten herrgård i Sörmland. En januarinatt 1946 brann gården ner. Anledningen tycks ha varit något fel med värmesystemet, men ryktena gjorde gällande att Ulla Billquist avsiktligt orsakat branden.

Ryktesspridningen och det faktum att alla klippböcker och andra minnen från karriären gick förlorade i branden gjorde Ulla Billquist djupt deprimerad. För henne var händelsen en tragedi.

Det hjälpte inte att karriären gick strålande, men det fanns våren 1946 ett stort glädjeämne i hennes liv - dotterns studentexamen.

Ulla, som i hela sitt liv hade skämts för sin brist på bildning, var omåttligt stolt över sin dotter den här dagen. Hon framförde en sång som var en hyllning till studenterna och till Åsa i synnerhet. Den gjorde stor lycka. Det här var ingen vanlig mamma, hon var Sveriges mest älskade sångerska, strålande vacker och glittrande glad. Åtminstone tycktes det så...

En kort tid före sin död fotograferades Ulla Billquist med mamma Gerda och dottern Åsa. Åsa, som gick bort 2010, var i många år bosatt i Frankrike där hon bland annat var verksam som översättare. Hon var gift med fransmannen Claude Roussel, som var chef på den franska nyhetsbyrån AFP.

Helgen den 6 och 7 juli skulle Ulla Billquist framträda i Folkets Park i Karlstad. Hon skulle ta tåget från Stockholm till Karlstad på lördagsmorgonen.

På fredagen ringde hon till dottern som befann sig på morbrors sommarställe. Ulla Billquist verkade vara på mycket gott humör och så uppfattade också systern Margareta och svågern Thor Modéen henne när hon på kvällen kom hem till dem för att äta middag. Hon hade med sig ett stort paket med pepparkakor som hon hade bakat samma dag.

Efter en trevlig kväll körde Thor Modéen svägerskan hem till hennes lägenhet på Nybrogatan i Stockholm. Han kunde inte ana att han skulle bli den sista person som såg Ulla Billquist i livet.

På lördagskvällen hade en stor publik samlats i Karlstad för att höra Ulla Billquist. Men hon dök aldrig upp. Publiken lommade så småningom hem och det fanns mycket oro i luften. Inte minst arrangörerna var oroliga. Ulla Billquist var visserligen nervig och skygg, men hon var plikttrogen och hade stor respekt för sin publik. Nu var det någonting som inte stämde...

Man ringde runt till Stockholms sjukhus men där fanns ingen Ulla Billquist. Till slut kontaktades portvakten i hennes hus som hade nyckel till lägenheten.

Det var den före detta maken Gunnar Hahn som hittade Ulla Billquist död på golvet i köket. Hon var klädd i underklänning, morgonrock, strumpor och skor.
Utanför fönstret dallrade det av hetta, i lägenheten stank det av gas. På en galge hängde resdräkten med nystruken blus, resväskan stod packad i hallen, i handväskan låg tågbiljetten till Karlstad.

Något hade fått henne att ändra sig. Idag vet vi vad. Ulla, som äntligen hade funnit kärleken hade under hela våren haft ett förhållande med en annan kvinna som ofta varit på besök i lägenheten. Men det var en omöjlig kärlek den gången. Nu hade de beslutat sig för att tillsammans ta sitt liv. Utan att lämna något avskedsbrev, att hitta de två bredvid varandra skulle räcka för att berätta för omvärlden.

Men väninnan ångrade sig när Ulla somnat in och smög ut i det högsommarvackra Stockholm. Hon lämnade en tom kudde bredvid Ulla - och en gåta som skulle förbrylla och ge upphov till spekulationer under många år framöver.

Idag har den fått ett svar.

Ulla Billquist, Sveriges största grammofonartist under kriget.  Hon ansågs ha en unik förmåga att få fram meningen i en text och att ändra röstklang efter känsloläget i en sång. Hela Sverige älskade rösten, men själv levde hon med ständiga tvivel på sig själv.
- Det kunde ha varit bättre, var hennes ständiga kommentar om allt hon gjorde.

Välkommen!

Välkommen till Svenska Öden & Äventyr som är en tidning från Hemmets Journal, fylld av gripande och inspirerande människoöden från förr!