Ricky Bruch - den känslige idrottaren

Hela livet letade Ricky Bruch efter det perfekta kastet. Men ännu mer efter sig själv. Båda visade sig vara lika svårfunna som hans tyska rötter.

Text: Petter Karlsson
Foto: TT, Sjöberg Bild

Tolv år gammal släpades han till friidrottsklubben MAI av sin frustrerade far.
”Kan inte ni göra en kastare av pojken, så kan ni ingenting!” Sa företagsledaren Bruno Bruch, som visste att sonen ärvt hans egna hetlevrade och rastlösa gener, och dessutom hade pippi på att hiva iväg allt från äpplen till stenar. Resultatet vet vi alla.

För det fanns en tid när svensk idrott fick färg av en storskäggig pratkvarn som slängde medicinbollar långt uppåt väggarna, stod på händer när han pinkade, brottade ner hästar, gjorde gladporrfilm, spöade upp förbundskaptener och slog rekord på löpande band - om blott psyket tillät. Björn Richard Bruch, alltså. Eller Ricky som han kallades ända sedan de lätt tumultartade småskoleåren hemma i Malmö.

En ung Ricky Bruch

En 14-årig Ricky med en av sina första medaljer. Det skulle komma många fler.

 

 

I dag kanske pojken som föddes den 2 juli 1946 blivit försedd med både den ena och den andra diagnosen, men på 60- och 70-talet, när han härjade som värst i diskusringen, var han precis vad svensk friidrott behövde: Ett affischnamn.

För Ricky Bruch var både Björn Borg, Patrik Sjöberg och Zlatan Ibrahimovic innan ”Den idrottande rockstjärnan” ens var uppfunnen. Till en tävling kom han med dånande freestyle, storlockig peruk, jättelika skämtglasögon, en t-shirt med texten ”Vad fan glor du på?”, en liter filmjölk och en gosepanda under armen.

”Varför har du en panda med dig?” undrade pressen.
”För att vi båda är utrotningshotade” svarade Ricky som visste hur man skapade rubriker även när dagsformen tröt.

Ricky lyfter två andra idrottsmän med bara armarna

Tre av dåtidens mest färgstarka idrottsprofiler: Tyngdlyftaren Lennart ”Hoa-Hoa” Dahlgren, diskuskastaren Rick Bruch och brottaren Frank Andersson.

 

 

Hemma på träningsanläggningen kunde han sätta svenskt rekord nästan på beställning. (Elaka tungor sa att det delvis berodde på att han kunde välja mellan flera olika kastringar beroende på vinden.) Men drog det ihop sig till stortävling, förvandlades skrävlet och självförtroendet till luft. Ibland tårar.
Vid OS i Montréal 1976 missade han finalen och lämnade mästerskapet gråtande med en handduk för ansiktet. För Ricky var trots sina superkast aldrig de stora tävlingarnas man. Lillasystern Christina har sagt att det berodde på att det dolde sig en hyperkänslig konstnärssjäl under de väldiga musklerna.

”Min storebror var en mycket filosofisk människa. Han läste massor. Jag tror att han blivit forskare eller läkare om inte idrotten fångat honom, på gott och ont. Han hade ett starkt ego, men inåt, mot familjen, var han kärleksfull och omtänksam.”

För Ricky Bruch var inte blott en idrottsman, långt ifrån. Han skrev också poesi, studerade buddhism, ägde 20 000 LP-skivor och 35 000 filmer, skrev på en bok om hjärnan och talade nio språk. Intelligensen var det inget fel på. Jag intervjuade själv Ricky i mitten av 90-talet och det var snarare svårt att hänga med i alla associationsbanor. Ena minuten anabola steroider, andra kvantfysik, tredje lokalpolitik. Ricky värvades av Bert Karlsson att representera Ny Demokrati hemma i Blentarp, men han var alltför bred i sina intressen för att ägna partiet någon större energi. Roligare tycktes det vara att fundera ut system för att vinna på Lotto, sätta rekord i kast med liten parabol (!), spara alla förpackningar i garaget och allt hår från hårborsten i en korg i hallen, samt experimentera med nya näringspreparat. När doping fortfarande var tillåtet hade Ricky testat det mesta. Nu var han dess svurne motståndare. Körde styrketräning med grannungarna och fick dem att svära på att aldrig förstöra sin kropp som han själv gjort.

Mexitegelvillan i Blentarp var omgärdad av vildvuxet gräs och staplade vinterdäck som en mur mot gatan. En videokamera var riktad mot brevlådan och godkända besökare hade order att knacka en speciell kod på dörren om de ville hälsa på. För Ricky Bruch hade sina idéer. Att bli världens bäste kastare var en av dem.

”Redan från början tränade han oerhört hårt” mindes systern Christina.
”Jag kan minnas hur han kom hem och kräktes av ansträngning. Men också att han alltid var vrålhungrig och en gång jagade mig med stekpannan, när jag hade råkat äta upp all pasta med köttfärssås som mamma förberett.”

Mamma som var döpt till Elna Auguste Anneliese Christenson och dotter till en tysk köpman. Även pappans efternamn vittnar om tyska rötter - han utbildade sig dessutom i textilstaden Chemnitz, som under DDR-tiden hette Karl-Marx-Stadt - men ingen släktforskare har hittills lyckats gräva speciellt långt tillbaka i annalerna. Noteringarna tar snabbt slut.

Ricky ligger i en hög med gosedjur. En kvinna skrattar mot kameran.

Ricky med flickvännen Lotta Svantesson.

 


Och själv levde Ricky hellre för stunden. Redan skolkamraterna (varav en hette Eva Remaeus och omsider skulle göra ”Fem myror är fler än fyra elefanter”) fick lära känna en lika impulsiv som ömsint jättebaby. Ricky var spontan, livshungrig, hetlevrad, högljudd, sårbar, intensiv, nyfiken, orädd och hade svårt för auktoriteter. En som dög var förste tränaren Curt Alexandersson - en originell man som alltid instruerade iförd hatt och rock.

En som inte dög var friidrottsbasen Anders Borgström som fick en fet smäll när han vägrade den 39-årige Ricky en OS-biljett, trots att Ricky året innan varit förste svensk över 70 meter. Talande är att Ricky efter örfilen skickade en blomma som ursäkt. Borgström skulle också senare hävda att det bakom den gormiga fasaden dolde sig ”en lugn, tankfull och genomsnäll människa”.

Charmen fanns där också när Ricky i tv-programmet ”Superstars” kastade en medicinboll över hela gymnastiksalen, så funktionärerna måste mäta en bit uppåt väggen.
Eller gjorde dansk gladporr med Ingmar Bergmans dotter Anna.
Eller släppte en singel med titlarna ”Baby Do Do” och ”Mej fångar ingen brud”.
Eller hyrde Hotell Savoy i Malmö för 30 000 spänn och anordnade en vikingafest där hundratals glas krossades mot väggarna.
Eller for ner till DDR iförd lösskägg och fick loss kastarkollegan Wolfgang Schmidt som satts i husarrest.
Eller tackade nej till huvudrollen i ”Conan Barbaren”, som istället gick till Arnold Schwarzenegger.
Eller tog båten till isländska Hemön för att han ”ville se ett vulkanutbrott på nära håll”.
Eller klämde i sig 1,5 kilo oxfilé till lunch.

Ricky som rövare i Ronja Rövardotter. Lovis och Ronja syns också i fotot.

Ricky som urstark rövare i Ronja Rövardotter. I bakgrunden Hanna Zetterberg som Ronja och Lena Nyman som Ronjas mamma Lovis.

 


Eller var rövaren Labbas i ”Ronja Rövardotter” och slet för att få fart på sin häst Gunnar - en nordsvensk som specialbeställts till honom.

”När Ricky red för brinnande livet, stod Gunnar still” som Tage Danielsson träffande uttryckte det. Till slut tröttnade Ricky och vid ett tillfälle, när Gunnar hellre åt gräs än gick till attack mot Borka, tog han livtag på den jättestora hästen och vräkte honom i backen.

Den enda denne urstarke Nalle Puh inte tycktes charma, förutom Gunnar, tycks ha varit sina tre döttrar. Den skånske brumbjörnen hade dem med tre olika fruar, men kontakten var bristfällig ända tills cancer i bukspottkörteln tog Rickys liv den 30 maj 2011.

Ingen av dem fanns med vid dödsbädden. Inte fruarna heller.

Publicerat