Bellmans epistlar gav verklighetens Ulla Winblad dåligt rykte

Genom Carl Michael Bellmans sångskatt blev Ulla Winblad sinnebilden för sinnlighet, supande och stockholmskt 1700-tal. Inte ens när hon lämnade Stockholm kunde hon undvika ryktesspridningen. I en ny bok berättas den gripande sannsagan om Maria Christina Kiellström – fattigflickan som skulle komma att bli ett helt sekels sexsymbol.

Text: Linda Andersson
Foto: Uppsala universitetsbibliotek, Stadsmuséet i Stockholm, Wikipedia

Många känner Ulla Winblad som en fiktiv karaktär i nationalskalden Carl Michael Bellmans (1740–1795) samtida epistlar och dikter, som den välkända Vila vid denna källa. Genom Bellmans diktning blev hon sinnebilden för den glada skökan, både för sitt eget sekel och för eftervärlden. Ulla Winblads förlaga ur det verkliga livet hette Maria Christina Kiellström och föddes den 14 juni 1744 i Stockholm. Av sina närmaste kallades hon sannolikt för Maja Stina.

Maja Stinas uppväxt präglades av fattigdom, sjuklighet och död. Hennes far Jöns Kiellström led av epilepsi. På grund av sjukdomen avskedades han strax efter Maja Stinas födelse från sin tjänst som hantlangare vid artilleriet. Därefter försörjde Jöns sin familj som hjälpkarl, vilket innebar att han uträttade enklare sysslor som att hugga ved, sopa gårdar och bära vatten. 1949 blev han ensam ansvarig för femåriga Maja Stina och hennes äldre syskon Catharina och Johan efter att hustrun Maria Olofsdotter avlidit i rödsot, en akut tarminflammation som idag kallas dysenteri och är förknippad med dålig hygien och plågsamma symtom.

Den decimerade familjen var utblottad och skuldsatt. Hur Maja Stina och hennes syskon växte upp vet man i övrigt väldigt lite om, men en bevarad mantalslängd från 1754 visar att Maja Stina nio år gammal bodde med sin far, hans nya hustru och deras gemensamma ettårige son. Styvmodern bar namnet Catharina Elisabeth Winblad. 

Sannolikt lämnade Maja Stina så småningom föräldrahemmet för att tjänst-göra som piga. Senare fick hon arbete på Norins fabrik, där hon redde silke. 20 år gammal födde hon en dotter utan att vara gift. På 1700-talet var allt utom- och föräktenskapligt könsumgänge olagligt för både kvinnor och män i Sverige. Under förlossningen förhörde sig barnmorskan om vem som var far till barnet. Maja Stina angav att det var överste Wilhelm von Schildt som lägrat henne och att den ”köttsliga beblandelsen” ägt rum i hennes fars hem. Flickebarnet som föddes var klent och fick nöddöpas. Namnet hon tilldelades var Maria, efter Maja Stina själv och hennes mor. Åtta dagar senare var den lilla flickan död. 

Utöver sorgen över det förlorade barnet var Maja Stina även tvungen att hantera skammen över att stå anklagad för så kallat lägersmål, som vid denna tid var en av de vanligaste förbrytelserna i Stockholm.
I hela sex år lyckades emellertid Maja Stina undvika att ställas inför rätta för sitt brott. Hur det var möjligt för henne att hålla sig undan polisen under så lång tid är oklart, men förmodligen uteblev hon under denna period från kyrkan och bröt därmed mot sin kyrkogångsplikt. 

Ett och ett halvt år efter att Maja Stina fött och begravt sitt barn hamnade hon återigen i klammeri med rättvisan. Denna gång ertappade en poliskonstapel henne på gatan iförd en kappa av rött siden – ett iögonfallande modeplagg som det var förbjudet att bära för en ogift och enkel kvinna som Maja Stina. Den typen av kläder var reserverade för samhällets högsta skikt. Maja Stina greps och ställdes inför rätta. Hon anförde till sitt försvar att hon var anställd som jungfru hos en sidenfabrikör. Rätten ålade Maja Stina att skaffa fram bevis på sin anställning. Hon kunde då uppvisa ett intyg om att hon åt silkesredaren Grafstedt spolade silke vid Norins fabrik. Efter att denne Grafstedt inför rätten gått i god för Maja Stinas ”goda vandel” beslutades till sist att hon, som jungfru i Norins tjänst, hade rätt att bära siden. Hon slapp skamstraff och böter och fick behålla sin röda sidenkappa. 

Carl Michael Bellman refererar måhända till händelsen i Epistel nr 28, Om ett anställt försåt emot Ulla Winblad.
I episteln grips Ulla Winblad i Yxsmedsgränd, klädd i moderiktiga och utmanande plagg. I Yxsmedsgränd bodde även verklig-hetens Maja Stina 1771. Namnet Ulla Winblad dyker upp i källor från 1766 och fram-åt. Sedan faderns omgifte med Catharina Elisabeth Winblad uppdagats har det antagits att det var hennes namn som Maja Stina började använda sig av. Förnamnet Ulla är möjligen inspirerat av Ulrica Ek, en jungfru som Maja Stina senare skulle komma att dela bostad med.

 

Någon gång under senare delen av 1760-talet gjorde Maja Stinas alter ego Ulla Winblad entré på stadens scen. Som ung och åtråvärd kvinna i det nöjeslystna Stockholm hade Maja Stina lärt sig dans och mode och det sociala spelet med masker och kurtis. Kring 1770 hade hon blivit en välkänd personlighet i Stockholms nöjesvärld. Hon rörde sig i offentligheten, på krogar och barer, och ansågs mottaglig för närmanden av män som kunde erbjuda henne något i ersättning. Trots att hon, så vitt man vet, vid denna tid inte hade någon anställning hade hon råd att klä sig i exklusiva modeplagg. Det kan inte bevisas att Maja Stina var prostituerad, men det verkar troligt att hon hade flera älskare eller tillfälliga möten med män som gottgjorde henne med presenter eller pengar. 

Ny Paltar med kvinna.jpg

Palt och kvinna, teckning av Hjalmar Mörner (1794–1837). Palt var dåtidens poliskonstaplar som höll ordning på gatorna. Bild: Stadsmuseet i Stockholm

1770 dyker Ulla Winblad för första gången upp i Bellmans epistelvärld.
Huruvida Bellman hyste några romantiska känslor för Maja Stina går inte att klarlägga. Faktum är att det inte ens går att belägga att de båda någonsin möttes. Att deras vägar inte skulle ha korsats verkar dock osannlikt. Under
en period bodde de i samma område på Södermalm i Stockholm med bara något hus emellan sig. Maja Stina var då gift med tullvaktmästaren Eric Nordström, som framställs i negativ dager i Bellmans visor och epistlar. Nordströms far hade varit trädgårdsmästare på gården där Carl Michael Bellman växte upp. Det är rimligt att tro att pojkarna kände varandra under uppväxten. Kanske var det till och med så att Bellman var den som sammanförde Eric Nordström och Maja Stina Kiellström. 

Carl_Michael_Bellman,_portrayed_by_Per_Krafft_1779.jpg

Bellmans sånger fick stor spridning redan under hans livstid och hans skildring av Ulla Winblad gav hennes förebild stora problem. Bild: Wikipedia

I den första tryckta upplagan av Fredmans epistlar från 1790 presenterade Bellman själv Ullas make som sjötullsbesökaren Norström, och därmed gav han nyckeln för att finna den diktade Ullas förlaga. 

Det förestående giftermålet var an-ledningen till att Maja Stina 1771 inställde sig vid Stockholms norra förstads östra kämnärsrätt för att böta för det oäkta barn hon fött sex år tidigare. Ett par år senare lämnade hon Stockholm. Hennes man hade befordrats till ordinarie sjötullsbesökare i Norrköping. Efter vigseln använde Maja Stina sin makes efternamn Nordström (eller Norström som det stavas i flera källor), vilket var ovanligt på 1700-talet då bara 20 procent av kvinnorna tog makens efternamn. Valet kan indikera att Maja Stina ville bryta med sitt tidigare liv och skapa en ny identitet som dygdig hustru. 

Slagsmal Fromans i Hornskroken ATTACHMENT-0001 (4).jpg

Målning av Elis Chiewitz från 1826 som illustrerar Bellmans diktade slagsmål på Frömans krog vid Hornskroken. Bild: Uppsala universitetsbibliotek

Bellmans visor var långtifrån smickrande. Där utmålades hon som en simpel sköka, en kvinna som ”tillhör alla”. Av allt att döma hade Maja Stina för avsikt att leva ett anonymt och ordnat liv i den nya hem-staden, men hur hårt hon än ansträngde sig lyckades hon inte skaka av sig sitt alter ego. Norrköpingsborna var väl medvetna om Maja Stina var förlagan till den ombesjungna Ulla Winblad som förknippades med liderlighet och last. Som en följd av detta blev paret Nordström utsatta för skvaller, förtal och förnedring. Förutom horstigmat hade Maja Stina också ett olyckligt äktenskap att kämpa med. Maken Eric var en suput som drog på sig stora skulder och bedrog och misshandlade sin fru. Vid flera tillfällen blev han föremål för rättsprocesser.

I juni 1781 dog Eric Nordström i häktet, 36 år gammal. Efter makens död flyttade Maja Stina tillbaka till Stockholm. Där träffade hon en ny man, hallrätts-betjänten Eric Johan Lindståhl. Paret gifte sig i sakristian i Storkyrkan den 19 mars 1786. Eric Lindståhl var 14 år yngre än Maja Stina, som skulle fylla 42 när de vigdes. Inte heller det här äktenskapet resulterade i några barn. Maja Stinas tid som gift för andra gången i Stockholm präglades av osämja och tumult. Vart hon än kom förföljdes hon av sitt rykte som liderlig. Namnet Ulla Winblad var vida känt och användes emot henne av grannar och bekanta. Vid flera tillfällen stämde Maja Stina och hennes man belackarna för ärekränkning.

 

Gång på gång stod Maja Stina själv inför rätta. Illa beryktade kvinnor kom och gick i hennes hem, och hon anklagades för att inkvartera lösaktiga fruntimmer och för vårdslös körning. Hon slog sönder fönster, kastade orenheter ut på gatan och hamnade upprepade gånger i våldsamma gräl med grannar. Trots att Maja Stina avancerat från en barndom i armod i stadens fattiga kvarter till ett liv som ärbar hustru i den lägre borgarklassen tycks hon ha haft svårt att anpassa sig till ett liv i stillhet och sämja. Den 20 januari 1798 avled hon, endast 54 år gammal. Dödsorsaken var obstruktion, vars medicinska betydelse är hinder och används om allt från stopp i luftvägarna till tarmvred.
En annan källa anger förstoppning som dödsorsak. Maria Christina Kiellström fick sin sista vila på Maria kyrkogård på Södermalm. Hennes gravsten finns förmodligen kvar, men inskriptionen är sedan länge bortvittrad.  

 

Källa: Ulla Winblad – liv och legend av Rebecka Lennartsson. Rebecka Lennartsson är docent i etnologi och forskningschef på Stadsmuseet i Stockholm. Boken om Ulla Winblad bygger på hennes forskning om kommersiell sexualitet i 1700-talets Stockholm.

Ulla_Winblad_kära_syster._Du_är_eldig,_qvick_och_yster... ._Fredmans_Epistel_3.jpg

Samtida illustration till Fredmans epistel nr 3, där Ulla Winblad dansar till Fader Bergs hornspel.

Ulla i epistlarna

Fredman, Movitz, Mollberg, Fader Berg och Fader Bergström – det är en manlig värld vi får bekanta oss med i Bellmans epistlar och sånger. Den enda kvinnan som får ta riktig plats är just Ulla Winblad. Hon
förekommer i ett stort antal verk, ofta som en av huvudpersonerna. Här är några av dem:

 

Ep 3: Til en och hvar af Systrarna, men enkannerligen til Ulla Winblad

Ep 7: Fram med basfiolen, knäpp och skrufva

Ep 25: Blåsen nu alla

Ep 28: Igår såg jag ditt barn, min Fröja

Ep 36: Vår Ulla låg i sängen och sov

Ep 43: Värm mer öl och bröd

Ep 48: Solen glimmar blank och trind

Ep 49: Mamsell Ulla, märk mamsell

Ep 71: Ulla, min Ulla, säj, får jag dig bjuda

Ep 80: Liksom en herdinna, högtidsklädd

Ep 82: Hvila vid denna källa

Publicerat