Böckerna som fick barnen att läsa

Röda ryggar i flickrummet, gröna hos pojkarna. Ungdomsböckerna från B. Wahlströms förlag formade flera generationer svenskar.Hur hade vår världsbild sett ut utan Tvilling-deckarna, Lotta, Dante och Ponnyklubben?

Text: Petter Karlsson
Foto: TT och Arkiv

År 1944 tackade förläggaren Birger Wahlström nej till en barnbok som hette ”Pippi Långstrump” och var skriven av okänd 35-åring vid säkerhetstjänstens avdelning för brevcensur.

Han skulle dock ta skadan igen med råge.

3 328 böcker skulle det bli till sist från ett förlag som i dubbel bemärkelse satte färg på de flesta svenskars uppväxt.

Grönt för killar. Rött för tjejer.

Att redan på bokryggen signalera både avsändare och lämplig mottagare, var ett lika nytt som genialt grepp.

Färgerna infördes 1923 med flickboken ”Lilla kusinen” av Ethel Turner och skulle bestå ända fram till 2012.

Första boken i ungdomsserien var dock grå. ”Skogslöparen” av den franske författaren Gabriel Ferry kom 1914 och hade priset - 1 krona - infällt i företagsloggan längst upp.

Därefter följde raskt amerikanen Edward S Ellis böcker om Hjortfot, tysken Karl Mays om Winnetou och Old Shatterhand, och holländaren Jan Nowees om Örnöga. Idel indianböcker, alltså.

wahlstrom1.jpg

 

Men Knut Birger Wahlströms förläggarbana hade inletts redan 1911. Som springpojke på Jarl Falks bokhandel i Stockholm hade han förutspått en ökad efterfrågan på billiga ungdomsböcker i ett Sverige som allt mera prioriterade bildning och läshunger.

Men chefen var inte intresserad. Varvid den 26-årige Birger på egen hand lånade ihop 3 000 kronor i startkapital och började trycka häftade böcker på eget förlag.

Det blev en succé direkt.

Första utgåvan hette ”Vildmarkens dotter”, kostade 25 öre, och var skriven av den amerikanske författaren James Curwood.

Länge var just Vilda västern förläggare Wahlströms favoritgenre. Men från och med 1919 blev även flickor en målgrupp med titlar som ”Lilla prinsessan” och ”En yrhätta” (med den aningen udda undertiteln ”En pensionshistoria för unga flickor”).

Kanske för att förläggaren själv i samma veva fått en dotter, Ulla?

Ty långt innan deckare blev ett säkert kort för svenskar med skrivklåda, gick det att ge ut ungdomsböcker på B Wahlströms förlag.


En av pionjärerna var Iwan T Aminoff (1868-1928) som varvade sitt jobb som överstelöjtnant vid Karlskrona grenadjärregemente med att skriva spänningslitteratur för en ung publik.

En annan var Bertil Cleve (1907-1941) som med ”Resan till Mars” blev en av landets första science fiction-författare.

Tyngst var dock Gustaf Bolinder (1888-1957) med imponerande titlar som filosofie doktor vid Göteborgs högskola och professor vid universitetet i Bogotá, Colombia. Han skrev ett stort antal äventyrsböcker, ofta med handlingen förlagd till Sydamerika. Samtliga, naturligtvis, med gröna ryggar.

Att B. Wahlströms ungdomsböcker snabbt införlivade internationella storsäljare som Enid Blyton (Femböckerna), Carolyn Keene (Kitty) och Kapten W E Johns (Biggles) var knappast konstigt. Men framförallt blev man ett förlag för nya svenska författare.

Inte minst kvinnliga.

Maria ”Maja” Jäderin-Hagfors (1882-1953) var dotter till polarfararen Edward Jäderin, hade en faster som var gift med Hjalmar Branting, och debuterade med ”Äventyret” som faktiskt var en pojkbok.

Den värmländska rektorsdottern Sigrid Adams-Klingberg (1876-1956) fick snabbt en stor läsekrets, men också kritik för att vara för lättviktig.

Elisabet ”Lisa” Högelin (1896-1980) hade jobbat på bibliotek och som översättare, och skrev om katten Sussi och hennes familj.

Lisa Eurén-Berner (1886-1973) var gift med en polis och skrev 1932 ”Fröken Sprakfåle: en berättelse för flickor”.

Intressant var att hennes figur, den 14-åriga, lite uppstudsiga Inga-Maja Bergman från Norrbotten, tilläts att åldras och skaffa familj i böckerna som kom.

Detsamma gällde karaktären Lotta, som genom 47 böcker utvecklades från 13-åring till gift kvinna. Författaren Ester Ringnér-Lundgren hade fyra år gammal fått följe med sin pappa skepparen till Sankt Petersburg och påstod sig ha blivit författare när hon blev sängliggande i ryggskott. Till vardags var hon lärare och skrev under namnet Merri Vik.

Att många av författarna på B-Wahlströms förlag doldes sig bakom pseudonymer, hade sina skäl.

Några skämdes helt enkelt för att de skrev böcker för barn och ungdomar. Andra - som journalisten Axel Kerfve som bland annat kallade sig Adil Ehrenclou, Alva Krondal, Birger Trolle, Erik Axelsson, Gunnar Grane, Gustaf Wide, Hervor Krone, Kurt Lange, Tor Hallström och Tor Svenske - tycks ha velat hålla sitt extraknäck dolt för sina arbetsgivare.

B. Wahlströms böcker sågs sällan som ”fin litteratur” av den svenska lärarkåren. Ett av undantagen var Ester Maria Ringnér-Lundgrens böcker om trollen Trulsa och Pysseliten som användes i svenskundervisning på lågstadiet under 1960- och 1970-talen.

 

wahlstrom3.jpg

Ungdomsböckerna fick också kritik för att de konserverade könsrollerna. Pojkar fick läsa om piloter, spioner, äventyrare och cowboys. Flickor om flickor som på sin höjd löste enklare kriminalgåtor.

Fast senare forskare har visat att det kanske inte var så stereotypt ändå.
Karaktärer som Fröken Sprakfåle, Lotta, Kitty, Mary-Lou och Bonnie kan snarare ha öppnat ögonen för att tjejer kunde bli mer än hemmafruar.
En studie har visat att i 47 procent av 1 022 ”röda böcker” smider huvudpersonen planer på ett framtida yrke eller har ett yrke. Rätt progressivt, speciellt på 30- och 40-talet.

Svenska killar, å andra sidan, lärde sig att litteratur kunde vara kul. En populär hård julklapp var böckerna om Tvillingdeckarna, som dök upp i ”Portföljmysteriet” 1944, och skrevs av författarduon Ivar Ahlstedt och Sid Roland Rommerud, under pseudonymen Sivar Ahlrud.

Här är värt att nämna omslagen, som också var en del av B. Wahlströms storhet.

Många skickliga tecknare anlitades, bland annat konstnären Bertil Hegland som ritade 60-talets tvillingdeckare och som förlagan hade sin rödhårige brorson Lennart - senare basist i Hep Stars.

Lika kultförklarade var böckerna om Ponnyklubben, som föddes när några tjejer 1962 travade upp till B. Wahlströms för att protestera mot att deras stall skulle rivas. I gänget fanns en viss Fia, som kom att figurera i de flesta av äventyren.


Fia red på gotlandsrusset Pytteliten, som i verkligheten hette Hero och lär ha blivit 30 år. I den populära hästboksgenren fanns också figurer som Annika, Lotte, Maria, Pia och Pirkko.

Till de unga hjältarna hörde också Stig Malmbergs Knatten och Bengt Linders Dante.

Båda figurerna var pigga, coola och löste brott, fast Dante ännu mer anarkistisk.

Malmberg var gammal typograf, Linder journalist som skrivit Stig Grybes monologer som figuren Ante från Mobacken, och den klassiska sketchen ”Skattkammarön (”Du är förtjust i Nisse Hult!”).

Typograf var märkligt nog även Sven Wenström, som fått ett stipendium från LO för att gå en skrivarkurs, och blev förlagets egen vänsterförfattare.

Förutom att skriva böcker med socialistisk prägel som ”Trälarna”, kandiderade han ett år i kommunalvalet i Norrköping för KPML(r).

En ytterst bred trupp, alltså. Där Birger Wahlström ända fram till 1961 var den självklare lagledaren.

Då lämnade han, 86 år gammal, över till äldste sonen, som drev förlaget fram till sin död 2011.

Som tur var hette han Bo, så man slapp ändra i förlagsnamnet.

Publicerat