Sol & vår: Lurendrejaren som skapade svensk kriminalhistoria

När Karl Westerberg satte in sin kontaktannons i Stockholms-Tidningen den 20 februari 1916 under signaturen ”Sol och Vår” hade han nog inte en aning om hur väl han formulerat sig. Det visade sig vara precis ”sol och vår” tillsammans med någon som ensamma kvinnor längtade efter så.

Text: Lena Martoglio Bomler
Foto: Ur arkivet ÖÄ för polisärenden 3, Kriminalavdelningen, F XI b Fotografier

Helga Vilhelmina Berggren var en av de kvinnor som svarade på Karl Axel Westerbergs annons där han utgett sig för att vara en 35-årig verkmästare och dessutom villa-ägare. I själva verket var han 37 år och före detta gasverksarbetare men för tillfället arbetslös.

Kanske var Helga naiv då hon skrev att hon kom från en bra arbetarfamilj, gick på hushållsskola och hade 4 000 kronor att tillgå på banken. Han svarade direkt och hennes längtan efter kärlek gjorde henne till ett lätt byte.

Redan under deras första Djurgårdspromenad den 25 februari berättade han om sina planer på att sälja tång till Tyskland och ljög att han hade en kompanjon till projektet.

E1c73blWEAA-wRy.jpgDen effektivt formulerade annonsen i sin helhet.

 

Karl föddes på ett hemman, en bostad som inte var fast egendom, i Hummelmora i Stockholms skärgård och hade fyra syskon. Men till Helga sa han att hans pappa var sjökapten och att föräldrarna bodde i en stor villa i närheten av Vaxholm.

Han berättade inget om hur han hade hoppat runt på olika arbetsplatser. Inte heller att han avtjänat ett tremånadersstraff år 1904 för att han stulit ett tvåhjuligt fordon av självaste bankdirektören Marcus Wallenberg.

Karl hade i unga år varit anställd som militär bokhållare i Sollefteå. Efter diverse arbeten och en tid som arbetsledare vid byggen fick han anställning vid Stockholms gasverk, men han övergick sedan till att bli kolbärare med en månadslön på 180 kronor.

Eftersom han ansåg sig vara för fin för kroppsarbete slutade han i januari 1916 på kolverket för att istället smida planer på hur han skulle bli affärsman. 

1426eac2-6cd9-427a-95fd-4c332e8b487d.jpgKarl Westerbergs registerkort hos polisen.

 

Han visste att skåningarna samlade tång från havsbotten för att behandla den och sälja den vidare till Tyskland. En genialisk idé och han tänkte nu själv göra likadant med tång från Stockholms skärgård. Att han inte hade eget fiskevatten såg han inte som ett problem.

I februari 1916 annonserade han i flera Stockholmstidningar efter en affärspartner och fick snabbt svar. Pengarna skulle även finansiera en studieresa till Skåne eftersom han behövde lära sig deras teknik.

 

Karl var inte riktigt uppriktig med sin information till den cigarrhandlare som han valde ut bland de tre intressenterna. Lite väl lättvindigt påstod han att han redan hade ett påskrivet kontrakt med tyskarna. I sista stund backade investeraren ur och det var då idén med en äktenskapsannons föddes.

Kvällen efter Helgas och Karls första promenad på Djurgården hade de gått till Berns salonger för att fira. Han hade nämligen berättat att han skulle bli disponent i bolaget som sålde sjötång och därmed få en årsinkomst på 7 000 kronor. 

Galant betalade han notan för mid-dagen samtidigt som han nämnde att han hade en villa på gång i Upplands Väsby till ett pris av 6 000 kronor. Problemet var bara att han precis då skulle behöva 2 000 för att kunna köpa den.

Redan tidigare den kvällen hade de satt datum för förlovningen till måndagen den 28 februari – bara tre dagar efter deras första möte.

Dagen före gick de ännu en promenad och det var då Karl gjorde en andra framstöt när det gällde pengar. Åter nämnde han att han behövde lösa en inteckning i huset i Upplands Väsby och bad Helga rent ut om ett lån.

De sågs dagen därpå utanför Helgas bank på Drottninggatan och hon tog ut 2 000 kronor som hon gav till honom. Sedan beställde de förlovningsringar hos en juvelerare – ringar som de sedan växlade i taxin på väg från Djurgårdsbrunn.

GettyImages-3304444.jpgKarl visste hur man skrupelfritt kunde utnyttja kvinnors längtan efter kärlek. (Personerna på bilden är ej nämnda i artikeln.) Foto: Getty Images

 

Samma kväll skulle Karl presenteras för hennes syster. Ett möte som började med att han kom för sent, vilket han förklarade med att

han varit tvungen att slutföra en lönsam affär.

Därefter åt de på Djurgårdsbrunns värdshus, där Karl betalade. Han hade dessutom bokat ett rum åt sig och Helga på Hotell Clara Larsson över natten.

Karl var en stilig karl som kunde föra sig. Den här kvällen var han extra generös och betalade både mat och taxi, även då de senare fortsatte till varietérestaurangen Fenix-Kronprinsen.

Under middagen gav han Helga 100 kronor till att köpa linne till deras gemensamma hem. Hon var dock inte alls med på att tillbringa natten tillsammans på ett hotell före äktenskapet utan bad istället att bli körd hem. 

 

Dagen efter att de förlovats presenterades Karl officiellt som Helgas fästman vid hushållsskolan och förlovningen hade även annonserats ut. Än en gång försökte han få med sig sin fästmö till Hotell Clara Larsson men fick åter nobben. Därmed blev det aldrig så att de var intima.

Den 1 mars kom han inte på kvällen, som de hade bestämt. Efter lång väntan bestämde sig Helga för att åka hem till honom.

Märkligt nog hade han lämnat sin riktiga adress på Arbetargatan 24, där han bodde tillsammans med sömmerskan Ester Ekelund och hennes tolvårige son Ivan. Döm därför om Helgas förvåning när där öppnade en kvinna som talade om att Karl var i Saltsjöbaden.

Efter ytterligare några dygn då Helga inte hört något från sin trolovade åkte hon åter till samma adress där samma kvinna öppnade. Hon fick då veta att Karl hade åkt till Skåne utan att kontakta henne.

Helga upplyste kvinnan om att hon var Karls fästmö, varpå Ester smällde igen dörren. Då bestämde hon sig, tillsammans med sin syster, för att gå till polisen.

När Karl greps den 4 mars hade han bara 8 kronor och 56 öre kvar av Helgas pengar. Att resten var borta förklarade han med att han blivit så full den kvällen de skulle ha setts att han blivit av med alla pengarna.

 

Karl Westerberg må ha blivit känd som den förste sol-och-våraren, men
han var ändå varken särskilt smart eller beräknande.

Den sårade Helga bestämde sig för att anmäla Karl, vittna mot honom och
begära skadestånd. Till sist fick hon 1 679 kronor, hans förlovningsring och en resväska med hans underkläder som funnits i hans hem.

För Karl slutade det med sex månaders straffarbete och han blev en av de sista i Sverige att dömas till förlust av med-borgerligt förtroende under ett år efter frigivning. Det innebar att han som brottsling förlorade sin rösträtt, inte fick vittna i domstol, inte ha en offentlig tjänst eller ett yrke som krävde god frejd.

Den 27 februari 1918 gifte sig Karl Westerberg med hushållerskan Sara
Karolina Östholm från Ed, strax norr 
om Sollefteå. Lite före jul 1920 skilde de sig dock och Karl lämnade adressen på Birkagatan.

 

Ett år senare blev han återigen gripen av polisen, den här gången efter att ha lurat en flicka från Göteborg på 3 350 kronor efter deras förlovning. 

Genom åren skickades Karl runt mellan olika domstolar och häkten. Han släpptes efter en tredje period på Långholmens fängelse den 4 mars 1926.

Redan i januari året därpå gifte sig en direktör Karl Westerberg i Malmö med Jenny Rebecka Andersson, en kvinna som i 40-årsåldern fortfarande bodde kvar hos sina föräldrar. Även det här äktenskapet slutade i skilsmässa eftersom Karl sedan befann sig i Värmland istället för i Malmö.

Karl Westerberg dog kort efter att han fyllt 60 år. I hans bouppteckning står att han då ägde en ring för cirka tio kronor, två kronor i kontanter samt de kläder han hade på sig. Däremot lär han ha haft skulder på hela 4 536 kronor och 78 öre, plus en del handlån som inte räknades in. 

Den 15 mars 1939 lades Karl i en fattiggrav på Skogskyrkogården utanför Stockholm.

 

Så gick det sedan ...

Hur gick det för Helga Berggren? De första åren efter Karls svek arbetade hon som piga, men med tiden fick hon först titeln barnskollärare och sedan barnskötare. Hon förblev ogift.

Amanda Carlsson hette en kvinna som gav Karl en större summa, 1 700 kronor, i tron att de höll på att öppna en biograf tillsammans.

Ester Ekelunds son Ivan föddes den 16 november 1904 men erkändes av Karl som hans son först den 16 november 1916. Ester och Karl hade vid flera tillfällen tagit ut lysning men aldrig gift sig. 

Den 5 juli 1939 försattes Karls dödsbo i konkurs