Nostalgigodiset vi minns!

Nej, nyttigt är det inte, det vet vi så väl. Men gott är det – det som är sött, segt, krispigt och alldeles underbart onyttigt. Och vi är många som, oavsett ålder, inte kan motstå!

Text: Text: Birgitta Ohlsson
Foto: Foto: Sjöberg Bild

godis8.jpg1940 - En ännu större njutning

Godis och bio, varför är det en klassisk kombination? Tja, antagligen för att godiset ytterligare ska förhöja njutningen när man ser en bra film. Ändå har nog många upplevt att det tagit slut redan innan filmen börjat. 1940-talets biobesökare hade dock förmodligen inte trott sina ögon om de sett dagens utbud av godsaker och så kallade snacks på våra biografer. Det var ett betydligt blygsammare utbud när den här bilden togs 1940.

Marabou mjölkchoklad och så klassikern Dixikola. En lite ask Dixikola kostade fem öre – 1:25 i dagens penningvärde. Men den som köpte en biobiljett på klassiska biografen Rigoletto på Kungsgatan i Stockholm det här året fick betala 1:50 - 38 kronor i dagens penningvärde.

 

godis7.jpg1960-talet - Så kallat ögongodis?
Ja, vad har inte unga, vackra flickor fått stå ut med när marknadsförare och fotografer fått sina tokiga och bedrövligt mossiga idéer. Som till exempel på den här drygt 55 år gamla bilden från sommaren 1963 där en ung kvinna till synes utan en tråd på kroppen – fast det har hon förmodligen – ligger på en luftmadrass ute till havs med en kaka nötchoklad mellan tänderna.

Chokladen kommer från det idag nedlagda företaget Mazetti, grundadat 1888, vars signum är två ögon. Och vem har inte någon gång druckit den choklad som i folkmun fick namnet Ögoncacao.

 

godis6.jpg1946 – Är den verkligen till mig?!?
En liten pojke kan inte riktigt fatta sin lycka när en ung dam som gripits av välvilja överräcker en stor härlig polkagrisklubba från småländska Gränna. Men det ju jul! Året är 1946 och platsen är Gamla stans julmarknad på Stortorget i Stockholm och om någon julmarknad i Sverige kan göra anspråk på att kalla sig anrik så är det just den här. Den första julmarknaden hölls här år 1837. Polkagrisen är för övrigt också anrik, det har tillverkats sådan i Gränna sedan 1859.


godis5.jpg1959 - När det är akut!
Chokladbaren är alltid öppen! Ja, den kallades för chokladbar, vauautomaten med olika sorters choklad. Ville man ha ett kexchoklad, en Japp med chokladmaräng och mjuk kola, Co-Co med exotisk kokos, helt vanligt mjölkchoklad eller kanske kexchoklad lite nyttigare och av tillverkaren Cloetta lanserad som mellanmål.... Sen var det bara att stoppa en peng i automaten.

Bilden är tagen för precis 60 år sedan, 1959. Platsen är en bilverkstad där ju väntan kan bli lång. Den unga damen, tydligt inspirerad av ikonen Brigitte Bardot, har en getingmidja som vittnar om att hon inte är någon särskilt flitig kund i chokladbaren. Fast ibland kan man förstås bara inte låta bli!

 

godis4.jpg1943 - Ingen ny tradition...
"Cloetta Krusbär på julbordet har blivit en tradition – låt den bestå även om ni inte kan få köpa så mycket som ni vill", står det i annonsen för denna annorlunda godsak. Men om Alladinasken idag obligatorisk i många, många svenska hem på julens gottebord så var krusbärsmarmeladen traditionen som kom av sig. Ändå innehåller asken fruktmarmelad i tre olika färger och med krusbärslikör. En annons i färg var inte vanligt år 1943 när den här reklamen dök upp och säkert lockade den till köp till en början. Kanske också annonsörens listiga formulering om att "tillgången ej är så riklig som förr" gjorde att många slog till när det var jul för 75 år sedan.


godis3.jpg1959 - En snurrigt god nyhet
Får vi presentera en nyhet – den heter Twist! Twistpåsen med olika sorters praliner lanserades 1959 och fick sitt namn av det snurriga mönstret på påsen inte namn av den populära dansen som kom något år senare. Därmed inte sagt att godispåsen inte fick draghjälp av den populära dansen.
Den som ville lära sig twista kunde i tidens tidningar läsa att man skulle "röra sig som om man torkade sig med en badhundduk på ryggen samtidigt som man fimpade en cigarett med foten".

Fast på disken i den speciella Marabou-butiken i Stockholm står ett askfat så där fimpades det uppenbarligen inte på golvet. Fast rökt tycks man ha gjort!


godis2.jpg1952 - En hel buss kommer lastad!
En riktig dröm-mamma? Ja, det verkar nästan så när man ser den här bilden på sångerskan med skådespelerskskan och målaren Ingrid Almquist i ett så kallat hemma hos-reportage tillsammans med sju-årige sonen Stefan 1952. Inte nog med att mamma har köpt hem godis, förpackat i en rolig pappkartong i form av en buss, hon skojar också uppsluppet med sin grabb.

En hängiven mamma som efter att sonen föddes 1945 började skriva fina vaggvisor till honom. Norskfödda Ingrid komponerade till exempel klassikern Olle Lukkeöye som efter att hon framfört den i radio ledde till skivkontrakt. Ingrid Almquist, på sin tid ett mycket stort namn, turnerade också i folkparkerna tillsammans med Snoddas. Hon gick bort 1993.


godis1.jpg1960-talet - Killar med sprätt i gillar Mazetti
De raderna – och säkert många fler – kunde varenda biobesökare på 60-talet sjunga. Det var faktiskt en hel reklam-sång som idolen Owe Thörnqvist skrivit både text och melodi till. Och han framförde den förstås själv! Det här var en tid när svenskarna inte hunnit bli hjärtligt trötta på reklam utan snarare såg till att vara i god tid före bioföreställningen för att hinna se och höra stilige Owe. Sången avslutades för övrigt med orden:

Ja, om man är vetti´
då tar man Mazetti

Men vem kunde ana att Owe 55 år senare skulle ställa upp i Melodifestivalen?


Publicerat