Mona Haskel var å:et i Hasseåtage

Alla människor över, säg, 45 år i Sverige har en relation till Hasseåtage – humorduon som sprutade ur sig böcker, filmer, shower och revyer i en aldrig sinande ström fram till Tages för tidiga bortgång. Men det finns en lite bortglömd person som var oumbärlig för deras succé: renskrivaren, sekreteraren, scriptan, lunch-kocken, snöskottaren och alltiallon Mona Haskel.

Text: Kalle Lind
Foto: Foto: Sjöberg Bild, TT

Hösten 2021 blev humorduon Hasseåtage åter aktuella delvis genom en bok som försöker kasta nytt ljus över deras produktion. Min blygsamhet förbjuder mig att säga vem som skrivit den.

Jag har ägnat en stor del av livet åt att förkovra mig i Hasseåtage. När man gör det – lyssnar och tittar på sånger och filmer, rotar i bortglömt och outgivet material, drar i de lösa trådar man hittar – väcks hela tiden nya tankar. Man vill förstå vilka de var och vilka förutsättningar som gjorde dem till komikens superpar.

Vanliga förklaringsmodeller till hur Hasseåtage uppnådde sin status är tajming, talang och flit. De kom fram i en tid då de få som märktes verkligen märktes: när de träffades på Radiotjänst 1956 fanns bara en radiokanal, när de bildade egna bolaget AB Svenska Ord 1961 fanns tre radiokanaler och en TV-kanal. Hasse Alfredsons improvisationsförmåga och idéflöde i kombination med Tage Danielssons stränga redaktörskap och ordningssinne gjorde att ett plus ett blev tre.
Kontorstider och lutheransk arbetsmoral skapade en massiv produktivitet.

Man kan också lägga till att de inte var ensamma.

I arbetsprocessen hade de alltid varandra. När den ene körde fast kunde den andre gasa på. På scen och filmduk omgav de sig med Monica Zetterlunds skönsång, Gunnar Svenssons musikalitet, Gösta Ekmans slapstick, Per Åhlins bildvärld och Lena Nymans närvaro.

Mona 2.jpgMona Haskel – ovärderlig alltiallo bakom Hasseåtages succéer.

 

Och ju mer man studerar dokumenten och ju fler dokument man stöter på, desto mer framstår en person som oumbärlig: Mona Haskel, Svenska Ords enda fast anställda.

Officiellt var hon sekreterare. Tage Danielsson kallade henne på pin kiv kamrer – själv hävdade hon att siffror
var hennes sämsta gren. Hasse Alfredson kallade henne i ett av sina program i Sommar i P1 för ”vårt goda samvete”. Hans son Tomas har använt beteckningen ”gårdvar”. Aftonbladet förklarade 1965 att ”det är hon som är Å i Hasseåtage”.

Till hennes vardagsuppgifter hörde renskrivning av manus, bokföring, klippsamlande, brevskrivande, snöskottning, trädgårdsodling och rörmokeri. Under de första åren stod hon också för bolagets luncher – ända tills Hasse inte längre stod ut med champinjonsoppa på burk och fyllda paprikor och själv tog över grytorna. Ett Haskelcitat från 1965 säger något om relationen mellan direktörerna och sekreteraren:

”Ibland kommer de och fjäskar. Då vill de i allmänhet ha en knapp isydd. När Hasse kommer med sin knapp ber jag honom att vänta till efter maten. Då passar jag på att servera champinjonsoppa och paprika på burk.”

Arbetsuppgifterna blev ännu mer udda när AB Svenska Ord gjorde revy och film. Under filminspelningarna var hon scripta, det vill säga den som höll ordning. Under repetitionerna på Berns eller Göta Lejon var hon Haskel, det vill också säga den som höll ordning.

När revyer sedan spelades kunde hon till exempel få sköta gök: lunchrevyn
Under dubbelgöken (1979) inleddes alltid med att två gökar tittade ut från de runda fönstren på Bernsbyggnaden. Gökarna hanterades av Berns scenmästare och Mona Haskel.

Mona Haskel finns i princip med Hasseåtage från första början och långt efter det bittra slutet. 1956 kommer 21-åriga Mona Radne direkt från Bar-Lock-institutets sekreterarutbildning till Radiotjänst. Det är samma år som före detta Lundaspexaren fil kand Alfredson anställs. Tämligen omgående blir hon privatsekreterare åt underhållningschefens underchef, före detta Uppsalaspexaren fil mag Danielsson.

KG221574.jpgStugan i Vita bergen erbjöd kanske inte den ultimata arbetsmiljön, men det erbjöds å andra sidan en hel del arbetsglädje. Här syns Mona Haskel med sina arbetsgivare Hasse Alfredson och Tage Danielsson.

 

Alldeles uppenbart bidrar hon med något mer än bara det formella. På manus-et till radioserien Det låter som en saga (1961) har någon – med all säkerhet Tage Danielsson – låtit lista ”allas vår Mona Radne” bland alla mansnamn på listan över upphovspersoner.

När Hasseåtage bildar eget 1961 stannar hon ännu en tid på radion, men extraknäcker med att renskriva deras manus till debutrevyn Gröna hund på Gröna Lund 1962. Efter den finns det pengar i bolaget. Från dag ett har Svenska Ord sitt högkvarter i en gammal fiskarstuga i Vitabergsparken, där Hasse och hans hustru Gunilla också har bott i tre år – trots att den officiellt var otjänlig som bostad. I början av 1963 kan vedboden byggas om så att nygifta fru Haskel får plats i ”Ordskrapan”.

Namnet Haskel får hon av Sveriges Radios TV-producent Karl. Det är han som ansvarar för televiseringarna av de flesta Svenska Ord-revyer och av originalproduktioner som 1968 års satirserie Nyheter och bullentiner från Mosebacke monarki. Aftonbladet intervjuar dem under Mosebackeinspelningen och ett pratminus tillskrivs dem båda: ”Vi är lika tråkiga båda två …” De skiljer sig några år senare och får inga barn. En amatör-psykolog hade kanske sagt något om att jobbet – eller rent av Hasseåtage – får vara substitutet.

Svenska Ords 60-tal är en solskens-historia. De producerar i manisk hastighet: perioden 1962–1966 har de premiär på sex revyer, två långfilmer och en handfull TV-produktioner, därutöver årliga böcker i eget namn. För varje produktion är det som om ovationerna blir ännu högre. Det är engagemangets och samvetets tid. Hasseåtage upptäcker, nästan till sin egen förvåning, att de har ett samvete. De gör nummer om romer, åldringsvård och miljö-förstöring och låter hela avkastningen från revyn Å, vilken härlig fred! (1966) gå till nybildade svenska Amnesty. De går på svindlande kort tid från att vara roligast till att också vara angelägnast. Hela tiden finns Mona Haskel där och ser till att manusbladen är uppstencilerade.

sdllCpDtU93cyQ-nh.jpgEn paus i arbetet vid stugan i Vita bergen. Två kända komiker och deras mer anonyma stötte-pelare.

 

1969 gör AB Svenska Ord sitt första och största fiasko. Den ambitiösa helaftonsrevyn Spader, madame! anses vara otidsenlig och ointressant av en samlad kritiker-kår. Det tar duon hårt när tidningsrubrik-erna frågar: ”Är ni inte roliga längre?” (DN 12/1 1969)

Mona Haskel är lojal. Nästan 50 år efter att Spader, madame! är nedlagd, 2017, träffar jag henne och ställer några trevande frågor om varför det gick åt pipsvängen. Det hade inget med kvalitet att göra, menar Haskel, utan den enda rimliga förklaringen är att journalistkåren kände sig lurad för att Svenska Ord lade ut en massa rökridåer under presskonferensen. Den kollektiva nedsablingen var att betrakta som journalistskråets hämnd.

Var Mona Haskel delaktig i den kreativa processen? Nej, skulle hon själv med säkerhet ha svarat – jag har sällan träffat en människa mer stabilt förankrad i jorden. Ja, tror jag att hennes forna arbetsgivare hade sagt. Om inte annat var hon deras ständiga första publik, den som först fick höra de sedermera klassiska numren.

Det hände att hon gav tummen ner: ”Då sa de att jag inte hade någon humor.” Likväl tog de nog hennes kritik till sig, gick tillbaka till arbetsrummet, skrev om, tänkte om, förtydligade.

Det hände oftare att hon applåderade. Vid tillkomsten av ett av de största Svenska Ord-ögonblicken, medelåldersklagovisan Stetsonhatt, hade hon avgörande betydelse. Haskel bjöd in väninnan Malou Hallström, känd TV-profil som gärna rörde sig i svängen, till stugan. De båda hade aktiv del i detaljerna i strofer som ”Där har de undertröjor, mässingssmycken, mockabrallor utan nån kalsong / mycket hår och hög musik och flimmer och ett jävla hålligång”.

HasseåTage.jpgBoken Hasseåtage – humorparet som roade och retade Sverige (Forum) av artikelförfattaren Kalle Lind. 

Efter Tages bortgång i malignt melanom 1985 lade Hasse ner AB Svenska Ord och bildade AB Skrivstugan. Som sekreterare anställde han Mona Haskel. När han blev vd på Skansen 1992, en post han behöll fram till års-skiftet 1994/1995, ordnade han en överenskommelse så att Skansen betalade halva Haskels lön och han själv andra halvan. När jag besökte hennes lägenhet 2017 steg jag in i en hall som var ett museum. Bland revyaffischerna i hallen hängde en tavla som Hasse har målat 1975. Den föreställde ”den lilla gumman i Vita bergen på väg till gubbarna” och manade fram bilden av en ljuv gemensam framtid.

Så blev det bara delvis. Mona Haskel gick i pension 1998. Då hade hon sedan länge bara en av de där gubbarna somarbetsgivare och det hade blivit allt,glesare mellan skratten. Hon hade dock ett helt arbetsliv att se tillbaka på, där hon under ett kvartssekel var stödhjulet under Hasseåtages humortandem.

Mona Haskel avled i våren 2021, 85 år gammal.