Moralväktare rasade mot läppstiftet!

Visst minns vi Ingrid Bergmans darrande röda läppar eller Anita Ekbergs orangeröda mun som var rejält målad runt sina konturer. Så ville då alla kvinnor se ut men röda läppar har inte bara stått för sensualitet. Länge förknippades de med synd och prostitution.

Text: Lena Martoglio Bomler

På 1920-talet var det dramatik och röda läppar. Stumfilmen krävde överdrivna och dramatiska makeupeffekter där munnen var dunkelröd med starkt markerad amorbåge. Jämsides med vamplooken fanns det docksöta idealet med liten röd mun som inte målades ända ut i mungiporna.

Fördomar levde länge kvar om att det bara var en ”viss sorts kvinna” som målade sina läppar röda. Ingen man ville se sin hustru, eller ännu värre dotter, så. En älskarinna fick inte lämna några läppstiftsmärken på hans vita skjorta.

På Stockholms gator blev man ännu uttittad om man målat munnen röd utan att lyckas göra det tillräckligt diskret. Typiskt för den här tidens läppstift var att det både mörknade, bet sig fast och torkade på läpparna till ett kletigt tjockt lager som såg ditmålat ut.

När det uppskjutbara stiftet i metallhylsa lanserades i USA 1915 var det en lyxvara få förunnat. Den som inte kunde köpa sig ett läppstift försökte istället uppnå samma effekt genom att fukta ett rött silkespapper mot läpparna.
1923 sökte James Bruce Manson från USA det första patentet på läppstift i den form vi har idag.

De första läppstiften innehöll dessutom en hel del ämnen som ansågs farliga.

Ingredienser som arsenik, bly och kvicksilver. Det ledde 1924 till att Hälsovårdsmyndigheterna i staten New York rent av övervägde att förbjuda produkten.

Från att Leichner uppfann teatersminket 1860 i starka färger som syntes långt från scenen började skådespelarna snart använda sminket även utanför föreställningarna.
Moralens väktare bleknade.

Att det inte var okej att fixa sin makeup på offentliga ställen lärde sig Sarah Bernhardt som ställde till med stor skandal när hon 1880 målade sina läppar på öppen gata.

 1961. Lill Lindfors bättrar på läppstiftet.

 

I Sverige lanserade Barnängens fabriker finare toalettartiklar redan 1884 och då ingick läppfärg i sortimentet.

Läppfärg i olika former har använts sedan urminnes tider och röd har varit den vanligaste och populäraste färgen. Man har funnit läppsmink i över 5000 år gamla sumeriska gravar i Mesopotamien blandat av henna och den giftiga röd-orange mineralen cinnober.

Den egyptiska drottningen Kleopatra, som använde sin skönhet som politiskt vapen mot det mäktiga Romarriket, målade sina läppar med henna. Neros hustru Octavia blandade järn med guld och ockra för att få rätt nyans. I Rom använde man en purpurröd färg som framställdes av bottensatsen av rödvin.

Målade läppar har länge skilt klasser åt och brukades fram till 1450-talet oftast av prostituerade. I 1400-talets Italien användes läppfärg även av adelskvinnorna trots kyrkans protester.

1700-talets adelskvinnor köpte karmin, färgtistel och blyhaltig mönja för att sminka läpparna medan svenska bondflickor istället använde röd växtsaft från bärmålla och revormstörel.

På 1770-talet fanns ett förbud från det brittiska parlamentet mot att använda läppfärg. Då var det för att kvinnor genom sina röda läppar ansågs lura män till äktenskap.

Straffet för det var att dömas för häxeri. De gick så långt att det fanns ett förslag om att ett äktenskap skulle kunna annuleras om kvinnan tidigare burit makeup.

Vid tiden före första världskriget målades läpparna röda antingen av teaterfolk, prostituerade kvinnor eller societetsdamer. Från 20-talet och framåt blev det vanligt i alla samhällsklasser att använda läppstift. Framförallt bland yrkesverksamma kvinnor som därmed drog uppmärksamheten till sig.

Läppstiftet var en av de första varorna på den stora marknaden som såldes genom förpackningen. Reklamens budskap var att alla kvinnor med stil målade sina läppar som filmstjärnorna. De som inte gjorde det ansågs vara lantlollor och det ville ingen vara.

30-talet blev läppstiftets genombrottsdecennium. Åhlén & Holm hade då med läppstift i sin postorderkatalog till ett betydligt billigare pris jämfört med Elizabeth Ardens samtida. De hade även med ett bromsyrastift i sitt sortiment. Inget av läppstiften höll någon större kvalitet och svenska kvinnor använde fortfarande ofta rougefärg även till läpparna.

Tangee hette ett populärt amerikanskt läppstiftsmärke som sålde ett orange läppstift som blev olika rött på läpparna beroende på hur alkaliska läpparna var och hur de reageagerade på bromsyran.

Max Factor lanserade det kyssäkta läppstiftet men tyvärr så visade det sig ha svårt att hålla färgen. Samtidigt lanserades matchande läppstift och nagellack och det var nu helt fel att ha dem i olika färger. Plötsligt var det även chict att bättra på läppstiftet öppet på restauranger och caféer.

Och ingen tittar väl snett på den som idag bättrar på sin läppfärg i offentligheten.

Välkommen!

Välkommen till Svenska Öden & Äventyr som är en tidning från Hemmets Journal, fylld av gripande och inspirerande människoöden från förr!