Att en tjusig hatt är pricken över i i en elegant dams klädnad är väl en sanning som försvunnit någonstans i historiens dimma. ”En kvinna utan hatt är inte klädd”, hette det på den tiden då varken dam eller herre gärna visade sig utomhus utan att på något sätt skyla skulten. Och kungen bland landets hattmodister hette Rune Holmgren.
Hatt-Rune med sin modell. Han hade en lång karriär, men under 1940-talet peakade intresset för hans hattar.
I hans ateljé på Arsenalsgatan i Stockholm flockades kungligheter, societeten och alla som kände att de ville, och hade råd, att tillhöra det fina folket i staden.
Rune var ett av sex syskon och växte upp under små förhållanden med en
ensamstående mor. Två av de sex gjorde så småningom avtryck hos allmänheten: dels nämnde Rune, ”Hatt-Rune” kallad, vars hattar prydde såväl kunglighet som borgerskap, dels hans några år yngre bror Björn, som var en hyllad premiärdansare och balettpedagog.
Två bröder, två konstnärer – fast med olika uttrycksmedel, helt enkelt.
Rune hemma hos mamma Beda med den dansande brodern Björn.
Under 40-talet skulle våren gärna mötas med en nyinköpt hatt på huvudet. Att handla den var för många närmast en rituell handling, något som gärna gjordes under fniss och glam med väninnorna snarare än med fästman eller make. Och det var lika roligt att prova sådant som verkligen inte passade som den som satt som gjuten. Glada skratt och beundrande suckar i skön kanon.
Modister fanns i minsta stad och i Stockholm fanns det en uppsjö att välja mellan. Men ingen annan ansågs ha Hatt-Runes elegans och service. Att han var modist var ju ställt utom tvivel – men det fanns många som snarare föredrog att kalla honom ”hatt-konstnär”. En aldrig sinande kreativitet, med inspiration från besök i Paris och andra modemetropoler, parades med en säker blick för vad som passade kundens ansikte och uttryck. En hatt skulle smickra den som bar den och det fanns alltid något för var och en.
Det nya modet blev det här året en fjäder i hatten på modellen ...
1940-talet gav stort utrymme för en modist att skapa sin egen stil.
Som störst var han under 40-talet, då modet gav kreatören ganska stora fri-heter att skapa en egen stil. Bilderna här på sidan är tagna år 1947, och visst ser modellen mer än nöjd ut med Hatt-Runes senaste skapelser.
Trots att hattmodet så sakteliga började klinga av fortsatte Rune sin verksamhet och så sent som på 70-talet inredde han butik och ateljé i Förslöv, mellan Båstad och Ängelholm på Bjärehalvön i nordvästra Skåne.
Frågan är nu: Kommer hattmodetn någonsin tillbaka?