Dagny Carlssons hade ett dramatisk liv

Dagny Carlsson var fram till sin död förmodlingen världens äldsta bloggare. Hon föddes samma år som Titanic gick under och den obetalda ledigheten för nyblivna mödrar utökades till sex veckor. 2022 gick hon bort 109 år gammal. Här får vi följa hennes liv i bilder, berättat av henne själv när hon var i livet.

Text: Ingrid Wikholm
Foto: Ingrid Wikholm, Privata bilder

Dagny hade ett dramatiskt liv. Hon föddes i Kristianstad 1912, kände sig oönskad som barn, gifte sig och levde i ett olyckligt äktenskap tills hon helt enkelt rymde eftersom hennes man Ragnar vägrade skilsmässa.

Andra äktenskapet blev lyckligt, men när Harry var 90 blev han svårt sjuk i cancer. Dagny som var i samma ålder vårdade sin man hemma en lång tid.

Efter hans död förblev hon singel, bodde i en lägenhet i Solna och gjorde det bästa av sitt liv.
 
– Det är inget märkvärdigt med mig, mer än att jag är gammal. Det låter lite mossigt att alltid vara äldst.

En ung mamma

Det här är min mamma Sigrid Augusta Eriksson, drygt 20 år gammal och redan tvåbarnsmor. Jag kom först av fem syskon och förstod tidigt att jag var ett oönskat barn. Min mamma straffade mig ofta genom att stänga in mig i en mörk garderob, men det upptäckte min mormor och satte stopp för.

När min mamma blev gammal kom hon och bodde hos mig och min man i flera månader i sträck. Till slut undrade min man försynt: Ska hon inte åka hem snart? Men hon städade och lagade god mat när hon var på besök och vi försonades till slut. 

Systrarna och jag

Här är jag i mitten med mina systrar Majken och Ingegärd. Bilden är från mitten av 30-talet. Pappa dog när jag var sjutton år. Efter åtta år i skola började jag arbeta på en skjortfabrik för att hjälpa min mor att försörja familjen. Vi bodde i två rum och kök i Kristianstad. När jag var nitton flyttade skjortfabriken till Linköping och jag följde med.

Nu är mina syskon döda förutom Ingegärd som är 93 år gammal och bor i Helsingborg.

Den omhuldade, favoriten, ladyn – och svarta fåret

Här är jag längst till höger med min syster Ingegärd (född 1923) som kallades Lillan och blev omhuldad, min bror Evert (född 1921) som var favoriten och min syster Majken (född 1919) som gifte sig i Västervik och blev familjens lady. Själv var jag familjens svarta får.  

Bilden är från slutet av 30-talet.  Vi var från början fem syskon, men min äldste lillebror Zerny (född 1914 och fått namn efter en romanhjälte) dog som sexåring. Han fick difteri och kom aldrig hem från sjukhuset. Länge trodde jag att det var mitt fel att han dog.  Jag gick och sörjde för mig själv medan mamma var förtvivlad och pappa frånvarande.

Tankfull och trött

Här är jag 27 år och ser väldigt tankfull ut när jag är hos fotografen. Innan har jag varit hos hårfrisörskan. Vid den här tiden jobbar jag på skjortfabriken i Linköping. Det var långa dagar då vi arbetade på ackord, sex dagar i veckan. Jag arbetade på fabrik i tjugo år innan jag kunde vidareutbilda mig och blev arbetsledare på en korsettfabrik i Sundbyberg. De sista femton åren arbetade jag på Försäkringskassan.

Mina drömmars stad

1938 fick alla arbetare två veckors semester. På bilden är jag på semester i Stockholm. Första gången jag kom dit var på skolresa och redan då tyckte jag att Stockholm var rena drömmen och jag fick åka upp och ner i Katarinahissen.  När jag var 37 år kunde jag äntligen flytta dit. I många år bodde jag i små trånga kalla uthyrningsrum så jag uppskattar verkligen min lägenhet med två balkonger. Här har jag bott sen Harry och jag blev pensionärer och här ska jag bo kvar tills de bär ut mig.

Olyckligt äktenskap

Mitt första äktenskap blev mycket olyckligt. Jag flyttade till Örebro när jag var trettio år och där träffade jag Ragnar. Han hade alkoholproblem, spelade och var svartsjuk.  Eftersom han vägrade skilsmässa så rymde jag till slut.  Jag hade i smyg sparat pengar och sökt en utbildningsplats i Norrköping. Jag tog med mig två tavlor och en takkrona. En av tavlorna är den på bilden. Den hade jag köpt för 50 kronor, en förmögenhet på den tiden. Den är målad 1944 av Sven Davidsson, långt innan han blev uppmärksammad.

Jag har alltid tyckt om konst. Mitt sista arbete innan pensionen var på försäkringskassan. Där ingick jag in en grupp som köpte in offentlig utsmyckning för en och en halv miljon kronor.

 

Harry – min räddning!

Harry blev min räddning. Han hade bara gått i byskola i Småland, men lärt sig mycket själv. Han var finsnickare och hade en egen snickerifabrik. Med Harry gjorde jag många utlandsresor, han älskade sol och värme. Själv satt jag alltid i skuggan. Han hade lärt sig engelska med hjälp av grammofonskivor.
Vi träffades på dans på Gröna Lund. Efter dansen bjöd Harry på kaffe och dagen efter på storslagen middag.

 

Omgift – till slut

Harry ville till en början inte gifta sig och jag var ju fortfarande gift när vi träffades. På den tiden gick det inte att skiljas utan mannens samtycke och det tog tre år innan min dåvarande man gick med på skilsmässa.

När jag och Harry till slut gifte oss 1951 hade jag en brudbukett med rosa nejlikor och prästkragar. Just prästkrage är min favoritblomma. Harry var min stora kärlek och jag tänkte att andra gången får man inte misslyckas.

 

Känd på gamla dagar

När Harry dog trodde jag att jag också skulle dö, det blev så tomt och ensamt. Men jag dog ju inte och då bestämde jag mig för att leva. Jag skaffade en dator när jag var 93 år gammal och började blogga och blev känd. Jag har fått filmroller och varit med i TV flera gånger.  

Jag har blivit utnämnd till "Veckans svensk i TV" och till "Årets senior 2016". Folk känner igen mig på gatan och hälsar på mig. Det är bara i min egen trappuppgång som ingen hälsar eller vet vem jag är.

 

Tröjan kostade skjortan

Nu åker jag runt i hela Sverige och signerar min bok "Livet enligt Dagny". Ett av mina senaste uppdrag är en reklamfilm för SJ där jag visar hur man köper biljetter på nätet. Om någon månad ska jag vara med i tv på nytt.

Jag trodde aldrig att jag skulle bli så här gammal. Min mormor blev 93 och bodde i sin backstuga hela livet, det tyckte jag var exceptionellt.

Som kändis måste jag köpa nya kläder. Tröjan jag har på mig idag är designad av den där Gunilla vad hon nu heter och kostade skjortan.

 

Här hittar du Dagnys blogg: www.123minsida.se/Bojan

Spara