Förbjuden kärlek drev Lisa och Lilly i graven

Dåtidens konventioner tillät dem inte att öppet visa sin kärlek, men inget kunde hindra dem från att dö tillsammans. En sen septemberkväll 1911 begick tonåringarna Lisa Ström och Lilly Sundberg gemensamt självmord. I sitt avskedsbrev bad de om att få bli begravda i samma kista – en önskan som inte bönhördes.

Text: Linda Andersson
Foto: Digitalt museum

Deras öde var så hjärtskärande och uppseendeväckande att det slogs upp stort i Sveriges största morgontidning. Den artikel som Dagens Nyheter publicerade den 20 september 1911 hade rubriken ”Två flickor söka döden tillsammans – anträffade som lik i Hammarby sjö i går”. I texten beskrivs det hur tonåringarna Lisa Ström och Lilly Sundberg hade bundit samman sina kroppar med sina hattslöjor och fyllt sina väskor med stenar för att av deras tyngd dras ner i djupet. Baserat på familjemedlemmars och vänners uttalanden om Lisa och Lilly drar skribenten slutsatsen att ”det synes mellan dem ha existerat en svärmisk flickvänskap med något överspänt i sig”. De två flickorna var alltid tillsammans när de var lediga. Lillys mor hade vid ett par tillfällen varit tvungen att ingripa för att någon gång få ha sin dotter för sig själv. Mer information än så ges inte om flickornas relation. Lisa och Lilly levde i en tid då kvinnor saknade rösträtt och samkönat sex var klassat som en brottslig handling. Den som bröt mot lagen riskerade att dömas till straffarbete i upp till två år. Kvinnlig homosexualitet var mer osynlig än den manliga – men icke desto mindre djupt skambelagd.

Delar av sitt sista dygn i livet tillbringade Lisa och Lilly med de unga kontoristerna Knut Andersson och Fritiof Wilander, som de varit bekanta med en tid. Ynglingarna hade bjudit flickorna på ”kräftkalas” hemma hos den ene av dem, som var bosatt i Vasastan. Klockan hade hunnit bli sju på morgonen då Lisa och Lilly vände hemåt till Södermalm. De följdes först åt till Götgatan, där Lisa arbetade som tjänsteflicka hos en lektorsfamilj. Det här var tydligen inte första gången som Lisa stannat ute sent. Värdfamiljen hade dikterat att hon trots tidigare slarv fick behålla sin plats, på villkor att förseelsen inte upprepades. När hon nu återigen dök upp efter klockan ett på natten blev hon inte insläppt. Även för Lilly blev utenatten ödesdiger. Då hon samma morgon ringde till sitt föräldrahem fick hon en skarp tillrättavisning av sin far. Hans budskap var att när hon nu inte iddes komma hem på natten kunde hon stanna borta på dagen också. Det var sista gången föräldrarna hörde av Lilly.

Efter dessa bakslag sökte Lisa och Lilly upp vännerna Knut och Fritiof som de nyligen festat med. Kvartetten ska ha åkt ut till stadsdelen Järva i Solna kommun. Vid halv fem på eftermiddagen återvände sällskapet till Södermalm. Där skildes Lisa och Lilly från sina manliga vänner. Flickorna fortsatte åt Enskedehållet. På kvällen såg en bekant dem på Johanneshovs dansbana. Hennes intryck var att de såg frusna och förströdda ut. Lilly hade sagt till väninnan att hon var så trött och så ledsen och att hon och Lisa skulle ”gå i sjön”. Strax efteråt slog hon bort det hela som ett skämt. Lisa var desto allvarligare och talade om att hon ”redan skrivit brev”. Väninnan tog inte deras hot på allvar och negligerade därför sin första ingivelse att ringa polisen för att få flickorna omhändertagna. Enligt andra vittnesmål ska Lisa och Lilly redan tidigare ha fällt yttranden om att de beslutat att dö tillsammans.

Skulpturen Systrarna.

Skulpturen Systrarna av Nils Sjögren på Mosebacke torg i Stockholm. Trots att namnet på skulpturen indikerar annat sägs den vara inspirerad av tragedin runt det älskande paret. Foto: Wikipedia

Mellan den 18 och 19 september 1911 sökte polisen i Stockholm efter två saknade 16-åringar. Efter att de försvunnas hattar hade hittats uppflutna på land draggade man i Hammarby sjö. Strax utanför Fredriksdals brygga gjordes ett fynd. Det visade sig vara de saknade Lilly Sundbergs och Lisa Ströms kroppar. Tragedin blev en riksangelägenhet som omskrivs såväl i Stockholmsbaserade tidningar som i landsortspress. Pressens omfattande rapportering lockade många till Södra kyrkogården, där begravningsgudstjänsten och påföljande jordfästning ägde rum. Dagens Nyheters utsände gjorde uppskattningen att över 10 000 människor trängdes om varandra för att få se en skymt av ceremonin.

Lisa och Lilly efterlämnade ett avskedsbrev som lyder:

”Älskade föräldrar! Sörjen ej! O, förlåt oss! En bön. Vi har burit oss så dumt åt, så vi äro ej värda att trampa guds gröna jord.

Vi äro oskiljaktiga. Vi vilja förenas i döden. Vi har varit kamrater sedan vi varit små och vi ha alltid hållit av hvarandra. Man har förhindrat oss att vara tillsammans, men vi kunna ej skiljas. Vore det möjligt få ligga i samma kista, en gul ekkista med svarta fransar.”

Flickornas önskan om att få ligga i samma kista blev inte bönhörd. Lisa och Lilly begravdes i var sin vitmålad kista, men de fick sin sista vila bredvid varandra på dåvarande Södra begravningsplatsen, senare omdöpt till Sandsborgskyrkogården. Gravarna finns idag inte längre kvar. Kvar finns däremot skulpturen Systrarna som 1945 restes till Lisas och Lillys minne på Mosebacke torg i Stockholm. Skulptören Nils Sjögren ska ha inspirerats av den tragiska händelsen. Det är oklart varför han valde att döpa skulpturen till Systrarna. En möjlig förklaring är att han med hänsyn till dåtidens tidsanda ville tona ner den troliga lesbiska bakgrunden till sitt skulpturmotiv. I nutid har skulpturen kommit att uppmärksammas som en påminnelse om tidigare tiders svårigheter för människor att leva i en homosexuell relation. 

Källor: Dagens Nyheter, epilog ur Lisa och Lilly – en sann kärlekshistoria av Mian Lodalen, Wikipedia med flera.

Publicerat