Bullen Berglund och hans pilsnerkorv

I flera decennier var Erik ”Bullen” Berglund en av Sveriges mest omtyckta skådespelare, men kanske är han idag ganska bortglömd. Ja, om det inte hade varit för en konserverad korv, förstås, som nu är en klassiker med snart 70 år på nacken ...

Text: Johan G Rystad
Foto: Sjöberg Bild, Digitalt museum

Erik Berglund, född 1887, var i många år en av Sveriges mest namnkunniga skådespelare. Under närmare fem decennier medverkade han i otaliga filmer, så många att han till slut blev en av dem vars namn rullat förbi i flest eftertexter.

Erik var Stockholmsson och kom från ganska välbeställda omständigheter. Hans familj hade lägenhet på Östermalm och sommarnöje på Lidingö, och när han var 16 år skickades han till Paris för att bo med sina morföräldrar och, framför allt, lära sig franska. Där väcktes han passion för mat, som vid sidan om skådespeleriet kom att bli hans stora intresse genom hela livet.

Sj 218153.jpgErik ”Bullen” Berglunds karriär vilade på två ben – skådespeleriet och maten. Idag minns man honom kanske bäst för det senare.

 

Några år senare bodde han i England för att plocka upp ännu ett språk innan han återkom till Sverige, där han försörjde sig på ett kontorsarbete. Detta
tråkade dock ut honom och han satsade istället på en scenkarriär. 1907, som 20-åring, gjorde han debut i Lycko-Pers resa. Efter det var han fast. Det var skådespelare han ville bli.

Men att vara skådespelare är inte alltid en dans på rosor och efter en trög sommar-turné några år senare kände han sig less på hela branschen. Stora ansträngningar gav ibland väldigt liten belöning, såväl i plånboken som i form av publikens gillande.

Istället gav han utlopp för sin andra passion när han i 30-årsåldern reste till Paris och utbildade sig till kock. Efter att ha gjort praktik på några fina restauranger i Frankrike avslutade han sin utbildning på Grand Hôtel i Stockholm. Just när utbildningen var avklarad och det var dags att söka ett arbete som källarmästare fick han
erbjudande om en lockande roll på teaterscenen.

Han valde att gå tillbaka.

Sommaren 1927 var Erik engagerad i en uppsättning på Djurgårdsteatern, Guldgrävare. Hans rollfigur kallades ”Bullen” och när han en tid senare började skriva matkåserier i tidningarna föreslog hans hustru Elsa att han skulle anamma rollnamnet i sin signatur.

Därefter refererades han alltid till som Erik ”Bullen” Berglund.

DA NMA.0068027.jpgFörr fanns Bullens bild på många olika sorters konserver.

Långt senare, närmare bestämt 1953, när Bullen var i pensionsåldern, utbröt Sveriges största salmonellaepidemi i Alvesta. 9 000 smittades och 90 dog,
och till slut hittade man källan: Alvesta slakteri. Förutom tragedierna innebar utbrottet en enorm förtroendekris för slakterinäringen i allmänhet och Alvesta slakteriförening i synnerhet.

I sina försök att återställa förtroendet tog Alvesta slakteriförening fram en ny, garanterat smittfri konserverad produkt: pilsnerkorven.

För att ytterligare öka allmänhetens för-troende för den nya och okända produkten tog man kontakt med en av landets största matauktoriteter: Erik ”Bullen” Berglund. Skulle han kunna tänka sig att fronta den nya produkten?

Det kunde han och därmed var Bullens pilsnerkorv född.

Så småningom syntes Bullens ansikte på uppemot 30 olika matkonserver. Det kunde vara dillkött, grisfötter eller sill. Allt garanterat fritt från salmonellasmitta.

Idag är det bara pilsnerkorven som överlevt, men den kan å andra sidan räknas in till de verkliga klassikerna på butikshyllan. Receptet är detsamma som det var 1953, liksom burkens design. Och i många hem och sommarstugor finns det en oöppnad burk i beredskap för den dagen man inte kan eller orkar laga något mer utmanande.

Men varför heter produkten ”pilsnerkorv”?

Det är en fråga utan något riktigt svar. Korven innehåller ingen pilsner och den ligger inte heller konserverad i denna dryck.

Kanske var det bara någon som tyckte att den passade bra till en kall pilsner, kanske var det bara någon som tyckte att det var ett namn som fastnade.

Och de hade de i så fall rätt i.

Bullen själv dog 1963. Då kunde han se tillbaka på ett liv som delats mellan scenen och köket. För sina insatser hade han belönats med såväl den svenska Vasa-orden som den franska orden Akademiska palmen, den senare för sina insatser att sprida den franska kulturen ut över världen.

Inget av detta är numera allmänt känt.

Men fortfarande tittar han ut från butikshyllorna.

Och det kan ju vara gott så ...