Bergman och Rossellini: Kärleken som fick världen att rasa

Ingrid Bergman och Roberto Rossellini offrade allt för sin kärlek – äkta makar, barn, publik och pengar. I åtta år höll de passionen vid liv. Sedan rasade allt.

Text: Johan Ohlson
Foto: Getty Images

Ingrid vände sig om och tittade sorgset på sin man och sin dotter innan hon steg upp för landgången till det italienska passagerarplanet. Kvar på flygplatsen i Los Angeles stod Petter Lindström och dottern Pia och såg det tunga propellerplanet lyfta över de svaga lamporna på startbanan som ödsligt lyste framför dem. Ingrid var omtumlad av känslor som slog åt alla håll inom henne där hon satt i flygplansfåtöljen denna marskväll 1949. Men snart slocknade sorgsenheten och försvann som lyktorna där nere under henne. Med ens släppte allt det gamla och istället såg hon nu bara framåt. Det pirrade i kroppen – hon var nästan andlös av nervös förväntan. Om bara några timmar …

Officiellt var det en ren rutinresa. Hon skulle till Italien på en av sina många filminspelningar. Men den här gången skulle hon inte återvända till USA på åtta år. Ingrid Bergman var sedan länge etablerad i Hollywood. Hon var gift med den svenske läkaren Aron Petter Lindström och tillsammans hade de den 11-åriga dottern Pia. Ingrid stod på toppen av sin karriär. Hon hade lagt USA för sina fötter och fått en Oscar för sin roll i Gasljus. Man dyrkade henne som en gudinna av kyskhet, oskuld och nordisk svalka. Men redan när hon vaknade nästa morgon skulle allt detta vara slagit i spillror. Hon skulle utmålas som en fallen ängel, ett fnask, av världens tidningar. Man skulle bojkotta hennes filmer, och hon skulle få mördande dålig kritik och så urusel ekonomi att Kronofogden kom för att göra utmätning i hennes hem. Men för Ingrid Bergman spelade inte framtidens perspektiv någon roll i detta ögonblick. Hon var kär, passionerat förälskad, och om några timmar skulle han ta emot henne på Aeroporto di Ciampino, Roms gamla internationella flygplats. Den store, den fantastiske, den evigt oändlige – filmregissören Roberto Rossellini.

GettyImages-174305811.jpg

Ingrid får instruktioner av Roberto under inspelningen av deras första gemensamma film Stromboli. Den slutade i ett ekonomiskt bakslag.

Han var också gift och hade barn, med den temperamentsfulla italienska skådespelaren Anna Magnani. En av filmvärldens största kärleksskandaler var ett faktum. Men vem brydde sig om det när han rusade mot henne i sin gråmelerade överrock med ett fång rosor i famnen och sedan morrade iväg med henne in i äventyret i sin röda sportbil? Roberto var Petters motsats i allt. Petter var svenskt lugn, trygg och stabil, medan Rossellini var passionerad och dramatisk, ibland nästan patetisk. Han hade en enorm dragningskraft på kvinnor och var känd för skabrösa eskapader, skandaler och brutna äktenskap. Vari dragningskraften låg hos denne medelålders, tunnhårige och lätt kulmagade romare kan man spekulera i. Men alla hans kvinnor lär ha intygat att han var en kärlekskonstens oöverträffade mästare. Men han var också en intellektuell.

Idag är Roberto Rossellini en av filmklubbsfolkets stora favoriter. Men det
var då, i slutet av 40-talet, som han blev berömd för sina italienska neorealistiska efterkrigsfilmer med vanliga människor i rollerna och mycket skuggor över regnvåta kullerstensgator. Ingrid hade sett Rossellinis stora genombrottsfilm Rom – öppen stad tillsammans med sin man hemma i USA och blivit helt tagen. Någon tid senare såg hon också hans berömda film Paisan.

”Han måste vara en underbar man”, sa hon till Petter efteråt. Ingrid var för tillfället mätt på framgångarna i det ytliga Hollywood och ville fördjupa sig. Hon skrev ett brev till den italienske regissören: ”Om ni behöver en skådespelerska ... som inte kan annat på italienska än ’ti amo’ [jag älskar dig] är jag beredd att komma och göra film tillsammans med er.”

Rossellini blev alldeles till sig, svarade omgående och ljög lite chevalereskt om att brevet kommit just på hans födelsedag, vilket det inte alls hade gjort. Men det bestämdes att de skulle träffas och diskutera ett eventuellt samarbete i samband med en resa som Rossellini skulle göra till USA.

Det föll mycket bra ut och regissören erbjöds att bo i Ingrids och Petters villa under sin USA-vistelse. Petter var glad att det äntligen kommit lite europeisk kultur till den kaliforniska kulturtorkan. Rossellini, däremot, var målmedveten och hade skrytsamt sagt till sina vänner att han skulle göra Petter Lindström till en bedragen äkta man. 

GettyImages-89858606.jpg

Regissören Roberto och stjärnan Ingrid under inspelningen av Stromboli. Förhållandet var passionerat men slutade tvärt.

Och förmodligen lyckades han med det redan i Kalifornien. Ingrid och den temperamentsfulle italienaren gjorde bilutflykter utmed kusten, åt på vackra restauranger och tog ett glas på innebarer. Petter anade troligen ingenting. Och gjorde han det så var han ändå övertygad om att han med sitt svenska lugn hade grepp om Ingrid. Men deras äktenskap hade länge knakat. Ingrid hade träffat Petter redan när hon var 18 år. Hon var tidigt föräldralös och hade vuxit upp hos släktingar. Petter blev hennes trygghet. Men med åren hade han blivit för trygg. Hon klagade på att han aldrig tillät henne att bli vuxen. Han fattade alla viktiga beslut åt henne, han kontrollerade så att hon höll rätt vikt, han förbjöd henne att äta choklad, som hon älskade.

Ingrid teg och vantrivdes i sitt äktenskap. Men hennes läggning var sådan att hon undvek konflikter. Hon flydde istället. I sin självbiografi Mitt liv skrev hon:

”Jag tror att jag innerst inne väntade på att någon skulle komma och hjälpa mig med detta äktenskap som jag själv inte hade styrka att lämna.”

Men Ingrid var inte på något sätt så oskuldsfull som Hollywood velat göra henne till. Hon flydde in i förälskelser. Själv hade hon bekänt för Petter att hon alltid måste vara förälskad i antingen sin motspelare eller regissören för att kunna göra ett bra jobb. Men när jobbet var över, var förälskelsen över. Gary Cooper, som hon hade spelat mot i Hemingways Klockan klämtar för dig, sa en gång: ”I hela mitt liv har jag aldrig träffat en kvinna som var så förälskad i mig som Ingrid var. Men dagen efter att sista scenen tagits ville hon inte ens tala med mig i telefon.”

När Laurence Leamer kom ut med sin Bergmanbiografi As time goes by avslöjade han en hel rad av Ingrid Bergmans verkliga och förmodade älskare. En av de allvarligaste historierna var med den mörke och stilige krigsfotografen Robert Capa, som blivit världsberömd för sina unika bilder från spanska inbördeskriget och andra världskriget.

Petter var van att med sitt tålamod och sitt dominanta lugn till slut gå segrande ur känslostormarna, men den här gången skulle det bli annorlunda.

När Ingrid Bergman landade i Italien var målet för henne och Roberto Rossellini den lilla italienska vulkanön Stromboli. Här skulle de två förälskade konstnärssjälarna förenas i en film med samma namn som ön. Vägen dit blev en triumffärd för deras kärlek. I den röda sportbilen for de via Neapel och söderut på slingriga vägar där klipporna störtade ner i det turkosa havet, genom gröna vindalar med små pittoreska värdshus. Rossellini dök i Medelhavet och tog upp läckerheter åt sin kvinna, överöste henne med presenter och champagnefrukostar i vita fiskebyar efter heta kärleksnätter. Och överallt där de for fram hyllades de av folket.

GettyImages-104405256.jpg

Ingrid och Roberto tar igen sig mellan inspelningarna. Ännu är det lyckliga dagar ...

I sin självbiografi skriver Ingrid om när de tar in på ett litet hotell i staden Catanzaro:

”Det var blommor överallt, foajén var full av folk och då vi gick uppför trappan, stod det folk i tredubbla led, på varje sida. Mitt sovrum – ni skulle sett sovrummet, en enorm säng, underbart bäddad med fantastiska sidenlakan och spetsar. Och där var borgmästaren som förklarade att dessa var de lakan som han själv och hans fru hade legat i på sin bröllopsnatt.”

Ingrid var överväldigad av denna romantiska miljö och Roberto var förblindat, passionerat, förälskad i Ingrid. Men hon plågades av dåligt samvete för Pia och Petter. Hon ville inte vara en otrogen mor och hustru utan skrev sitt livs svåraste brev till sin man:

”Min Petter, jag vet att detta brev faller som en bomb på vårt hus, vår Pia, vår framtid, vårt förflutna [...]”

Hon drog sig för att posta brevet, men Roberto tog det ifrån henne och postade det i triumf. Men de blev inte bara firade på sin resa utan förföljdes också av världspressen, som inte var lika nådig mot dem som det italienska folket hade varit. Rossellini slogs med knytnävarna med de närgångna fotograferna. Men vad hjälpte det? Bilden av det nya kärleksparet spreds över världen. Nyheten nådde Petter före brevet. Han förstod att han höll på att förlora Ingrid den här gången och krävde ett möte med henne för att tala ut. Roberto motsatte sig. Men till slut kom i alla fall ett möte till stånd på ett hotell i Italien. Hela natten körde Roberto som en galning runt, runt hotellet med sin sportbil, vild av svartsjuka. Mötet resulterade i en total brytning med Petter, som också fick vårdnaden om Pia.

GettyImages-3208245.jpg

Kalendern visar den 18 juni 1953 och tvillingarna Isabella och Isotta firar sin första födelsedag med mamma Ingrid, storebror Robertino och pappa Roberto. Med på kalaset är Robertos son från tidigare äktenskap, Renzo.

Om avslöjandet om romansen mellan Ingrid och Roberto slagit ner som en bomb hos både Petter och det amerikanska folket så var det ingenting mot vad som hände när Ingrid så småningom tvingades avslöja att hon väntade Robertos barn. Nyheten slog ut den amerikanske presidentens offentliggörande av vätebomben. Det här var som tio vätebomber. Nu fördömdes de av en hel värld, och Ingrids filmer bojkottades på många ställen i USA. Madonnan hade blivit en hora. Ingrid stannade i Italien och arbetade tillsammans med Roberto. Själv skrev hon:

”Han gjorde allting större än i verkligheten, livet antog nya dimensioner, nya spännande horisonter. Och han ingav mig mod – något som jag aldrig förut haft. Jag var alltid rädd för allting, men han sa: ’Rädd? För vad då? Det finns väl inget att vara rädd för?’”

Efter oändliga turer lyckades de båda få ut sina skilsmässor och gifte sig via ombud i Mexiko. Och medan två hyrda karlar knäböjde å deras vägnar i Mexiko höll de varandras händer i en liten kyrka i Italien. Snart föddes kärleksbarnet Robertino. Sedan kom tvillingarna Isabella och Isotta. Länge var Ingrid bedårad av Robertos generositet, hans charm, omtanke och –sårbarhet. Men något konstnärligt radarpar blev de aldrig.

Getty  children Isotta Ingrid, Isabella and Roberto Rossellini jr.jpg

Ingrid med barnen Isotta, Isabella och Robertino. Förhållandet till Pia, dottern i första äktenskapet, skadades då hon lämnade henne i USA.

Stromboli blev ett fiasko, liksom alla de filmer som Rossellini skulle göra under sin tid med Ingrid Bergman. Medan ekonomin drevs mot katastrof började Rossellini bli lynnig och betrakta sig som ett missförstått geni. Och Ingrid fick lära känna baksidan av Robertos intensiva temperament. Det blir gräl. Och Ingrid skriver om när hon till slut exploderade över Roberto, hans realistiska filmer och hans amatörskådespelare:

”Jag var så rasande att jag skakade.  ’Du kan behålla dina realistiska filmer!’ skrek jag. ’Du kan dra åt helvete med dem. De här människorna vet inte vad en replik är, de vet inte var de ska stå, de bryr sig inte ens om vad de gör!’”

Ingrid längtade tillbaka till Hollywood. Hon bestämde sig för att vända sig till andra regissörer igen för att arbeta och få in pengar. Rossellini gick motvilligt med på det av ekonomiska skäl. Det blev allt tydligare att de glidit isär och så småningom tog Ingrid in på Hôtel Raphaël vid Triumfbågen i Paris. De hade gjort en ”konstnärlig separation”, meddelades det. Men det skulle visa sig vara början till slutet.

Getty Roberto and Isabella Rossellini (.jpg

Isabella med sin bror Robertino. Som vuxen fick hon en mycket framgångsrik karriär, både som modell och som skådespelare.

Roberto for till Indien för att få distans och för att göra dokumentärfilm. Och återigen förlorade han sig i en passionerad förälskelse, en gift indisk skådespelare vid namn Sonali Das Gupta. Men Roberto var sig lik. När han fick höra att Ingrid träffade den svenske teaterdirektören Lars Schmidt blev han återigen utom sig av svartsjuka. Men när han som villkor för sin skilsmässa bland annat vill ha garantier för att Ingrid aldrig skulle gifta om sig, kunde hon inte annat än skratta mitt i all tragik. Det var så typiskt Roberto Rossellini.

Ingrid återvände till Hollywood och gjorde snabbt en ny karriär. För den andra filmen hon gjorde utan Roberto Rossellini, Anastasia, fick hon åter en Oscar. Roberto gifte sig med sin exotiska indiska och som skållad av en vulkan återgick Ingrid till den nordiska, svala, behärskade mannen och gifte sig med Lars Schmidt.

Hur det var med den personen? Ja, det är en helt annan historia ... 

Publicerat