Constantin räddade tusentals judar

Svensk-rumänen Constantin levde ett äventyrligt liv och räddade tusentals judar undan förintelsen. Efter kriget fick han en israelisk utmärkelse för sin insats, men trots sina starka band till Sverige är han nästan bortglömd här.

Text: Emma Bergman
Foto: Berglund, Pelle, Langer, Joakim (2009). Constantin Karadja – Bara ett liv till. Stockholm: Sivart Förlag.

Brännvinskungen L O Smith kunde tillbringa sina sista år på Rivieran och i sitt älskade Blekinge. Hans dotter, den nazianstrukna andeskåderskan Mary Karadja insomnade i en fashionabel kurort i Schweiz. Men dottersonen, den hjältemodige Constantin, fick ingen trygg ålderdom.

Med bruten hälsa måste han kämpa för att sätta mat på bordet åt sin familj i kommunistiska Rumänien. Regimen ville inte förlåta Constantin att han var en prins av blodet. Att morfar Smith varit en framgångsrik företagare var dessutom ytterst misstänkt och stämplade Constantin än mer som klassfiende.

Constantins sondotter Irina minns en varm och rolig farfar som tog med henne på Luciafirandet på svenska ambassaden i Bukarest. Hon anade inte vilken ångest han kände inför att bli gripen. Skulle han bryta samman under tortyr och ange sin egen familj?

Natten till den 2 januari 1951 stormade män från säkerhetspolisen Securitate in i familjens hus. De blev rasande när de förstod att Constantin för alltid undsluppit dem. Hans fru Marcelle visade ett intyg på att maken dött av ett slaganfall några dagar tidigare. Förbittrade slet securitatemännen med sig dödsattesten och stövlade ut ur huset.

Över 50 år senare fick barnbarnet Irina den stora äran att i sin farfars ställe motta den israeliska utmärkelsen ”Rättfärdiga bland folken”. Först nu förstod hon vidden av Constantins insats, att han räddat minst 51 000 judar ur nazisternas klor.

Constantins morfar Lars Olsson var en fattig bondson från Blekinge. Tack vare hårt arbete och en lysande affärsbegåvning blev han Sveriges och Europas brännvinskung. Efternamnet Smith tog han efter en välgörare som bekostat hans skolgång. År 1885 blev han riksdagsman och arbetade för bland annat utvidgad rösträtt. Samtidigt som Smith var socialt engagerad ville han försäkra sina egna barn ett liv i samhällets topp.

constantin2.jpg

Den svenske brännvinskungen L. O. Smith, Constantins morfar.



År 1886 var hans 19-åriga dotter Mary bjuden på societetsbal på Blaiseholmen i Stockholm. I dansens virvlar mötte hon furst Jean Karadja Pascha som var den turkiske sultanens ambassadör. Enligt traditionen var 51-årigen ättling till den fruktade rumänske medeltidsfursten Vlad III Dracula, pålspetsaren kallad. Vlads grymheter var inte något som Jean kunde klandras för men hans vana att smita från sina fordringsägare och hans fruntimmersaffärer fick samtiden att höja på ögonbrynen. Var det kärlek eller den hägrande prinsesskronan som fick Mary att dras till honom? I vilket fall lyste det för paret i februari 1887 i Asarums församling i Blekinge och Smith skänkte 500 kronor till ortens fattiga.

Efter det ståtliga bröllopet fick Jean en mindre angenäm bröllopsgåva av sin sultan, ett silkessnöre. I forna dagar en uppmaning att begå självmord, men vid denna tid betydde det avsked på grått papper. Sultanen trodde att Jean genom giftermålet avfallit från islam. Men Karadjas var en kristen släkt och efter att missförståndet klarats upp kunde Mary följa med Jean som diplomatfru till Nederländerna. Hösten 1889 bars så den lille Constantin Jean Lars Anthony Demetrius Karadja till dopet i det kristet-ortordoxa kapellet i Haag. Snart fick pojken lillasystern Despina.

Jean Karadja dog år 1894 och Marys sorg förvärrades av bittra gräl om pengar inom familjen Smith. Mary chockades också över att fadern brännvinskungen gifte om sig med hennes unga husjungfru. Han å sin sida kunde inte tåla dotterns brinnande intresse för spiritism. Sprickan mellan far och dotter blev så djup att Mary senare inte ens tilläts skicka blommor till hans begravning. Det är okänt huruvida Mary försökte frammana sin avlidne fars eller makes ande men man vet att hon brevväxlade med Sherlock Holmes skapare sir Arthur Conan Doyle om den nya ”andevetenskapliga” tidsålder som många trodde på vid den tiden.

Medan Mary anordnade seanser och New Age-konferenser nere i Europa växte Constantin och Despina upp i Stockholm. Constantin gick i Beskowska skolan på Engelbrektsgatan där både svenska statsministrar och kungligheter nött skolbänkarna. Senare arbetade han som banktjänsteman i Stockholm men tröttnade på arbetet och år 1915 mitt under brinnande världskrig reste han till England för att studera juridik. Hans starka sinne för rättvisa tilltalades av studierna men snart skapade det faktum att Turkiet var i krig med Storbritannien till problem. Liksom sin far var Constantin turkisk medborgare och han måste lämna landet.

Den 26-årige Constantin begav sig nu till Rumänien för att hälsa på släktingar. Där blev han stormförälskad in sin intelligenta och vackra syssling Marcelle. Hon besvarade hans känslor och när majblommorna prunkade stod bröllopet. Men in i de nygiftas lycka blåste krigets hårda vindar. Rumänien internerade alla turkiska medborgare och Marcelle måste föda sonen Jean Constantin i ett eländigt fångläger. Pojken fick senare lillasystern Maria-Nadeja. Efter krigsslutet påbörjade Constantin en framstående karriär inom det rumänska utrikesdepartementet.

constantin1.jpg

Constantins rumänska hustru Marcelle på trappan till ett av familjens slott 1916.

Sommaren 1928 gjorde Veckojournalen ett reportage ”Hos prins Karadja vid Strandvägen. Mary Smiths son och ”rumänska regenters ättling.” Constantin hade blivit rumänsk medborgare och sedan utsetts till Rumäniens ambassadör i Sverige! Veckojournalens reporter prisade Marcelles kunskaper i svenska och noterade belåtet att ”lilla dottern Nadeja kan också göra sig förstådd på sin farmors tungomål.”

Reportaget beskrev hur väl Constantin trivdes ”man tar nog inte miste om man förmodar, att han liksom sin far för en lång följd av år stannar kvar i Sverige.” Men spådomen slog grundligt fel. År 1932 blev Constantin rumänsk ambassadör i Tyskland. Han hade naivt trott att han i Berlin skulle få ro att arbeta på en bok om Rumäniens historia. Men redan när Constantin promenerade till arbetet chockade han av det politiska våldet på gatorna.

Många rumänska judar var bosatta i Tyskland och efter Hitlers maktövertagande inledde Constantin en seg strid för att skydda dem. Han hade inte bara skarpa möten med tyska tjänstemän, utan måste också kämpa mot antisemitiska rumänska politiker som ville göra det så svårt som möjligt för judar att återvända till sitt hemland.

Constantin slet för att hjälpa alla förtvivlade människor som sökte sig till ambassaden, vare sig det gällde att skaffa fram ett kostnadsfritt pass eller upphäva en vräkning. Det var en stor sorg för Constantin att hans mor Mary blev en glödande antisemit och skickade beundrarbrev till Hitler. Inte ens andra världskrigets utbrott i september 1939 fick Marys fanatism att avta. År 1940 blev Rumänien en diktatur där det judehatande ”Järngardet” hade stor makt och landet allierade sig med Nazityskland.

Våren 1941 vågade Constantin ändå skriva ett brev till Rumäniens diktator Ion Antonescu för att protestera mot att rumänska judar skulle få ”Jude” stämplat i passet. Constantin varnade ”om vi inte agerar rätt nu, kommer detta att påverka Englands och Amerikas syn på ert agerande när kriget är över.” Antonescu gick med på att ersätta ”Jude” med ett ”X” men kort efteråt avsattes Constantin från sin ambassadörspost. En dag i början av juni knackade Gestapo på familjen Karadjas dörr. ”Herr minister, ni har exakt 48 timmar på er att lämna Tyskland, annars kan vi inte garantera att något hemskt inte kan hända er och er familj.”

Constantin återvände till ett Rumänien där judar förföljdes och mördades. Han var fortfarande tjänsteman på UD och tog stora risker för att rädda så många människor som möjligt. Minst 255 000 rumänska judar fick sätta livet till under andra världskriget. Utan Constantins insatser hade de varit 51 000 fler. Men kommunisterna som grep makten i Rumänien efter kriget uppskattade inte Constantins hjältemod.

Istället stämplades han som en turkisk klassfiende och fick sparken, utan rätt till pension. Constantin ansökte om att familjen Karadja skulle få flytta till Sverige. Det beviljades, men bara för familjens kvinnor. Hellre än skiljas åt på obestämd tid beslöt sig hela familjen för att stanna i Rumänien.

Under sina sista år i livet arbetade Constantin för en urusel lön som översättare på svenska ambassaden i Bukarest. Julhelgen 1950 drabbades Constantin av ett slaganfall som förlamade honom men barmhärtigt nog räddade honom ur Securitates klor. Än idag finns inget minnesmärke över honom i Sverige.

 

constantin3.jpg

Lille Konstantine (till vänster) och hans familj.

Publicerat