För inte så länge sedan, då varje utlandsresa var ett äventyr, fanns det egentligen bara ett sätt för en äventyrlig ung man att få se världen: att bli sjöman. Och det var chans som många tog redan i unga år.
En av dem hette Sten Nilsson, född 1920 i lilla Blekingska Åryd mellan Karlshamn och Ronneby. Redan som tonåring mönstrade han på för att under några år se sig om i fjärran länder. Och han fick tidigt bekanta sig med länder som få andra svenskar hade sett, som det fjärran Australien och det exotiska Japan.
Äventyret låg öppet för honom. Men snart skulle sjövägarna stängas.
Den 9 april 1940 invaderades Danmark och Norge av den tyska krigsmakten och strax därpå inrättades den så kallade Skagerraksspärren. Med hjälp av omfattande minering, patrullering och kustartilleri i havet mellan Danmarks nordspets och Norges sydkust skars sjövägen till Sverige av. Mer än hälften av den svenska handelsflottan befann sig på fel sida om spärren.
Ett av de drabbade fartygen var det svenska fartyget M/S Ningpo där den unge Sten Nilsson arbetade som lättmatros. Han hade mönstrat på i Kalifornien efter ett besök hos sin utvandrade bror. Nu skulle fartyget till Filippinerna i vetskap att sjövägen hem var spärrad för överskådlig tid framöver.
Den första tiden i Fjärran Östern var tämligen odramatisk för Sten och hans kollegor. Det var det vanliga slitet ombord när Ningpo for med varor fram och tillbaka mellan hamnarna. I början av juni 1941 befann hon sig i hamnen Singapore när området drabbades av en våldsam tyfon som ödelade stora delar av hamnen. I tyfonens spår slet sig också ett antal minor varav en drev in i den fullastade Ningpo som blev svårt skadad vid den våldsamma explosionen. Propelleraxeln och styranordningen sattes ut funktion. Som tur var undkom alla ombord med livet i behåll.
Fartyget blev provisoriskt lagat innan hon bogserades till Manila där lasten lossades. Sedan bogserades hon vidare den långa vägen till Hongkong där reparation väntade i en docka.
Färden blev besvärlig. Att bogsera en båt på öppet hav, genom monsunregn och kantrande tyfonvindar under en hel månad var något som få hade varit med om och få ville uppleva igen. När fartyget med besättningen till slut nådde fram till sin destination kunde Sten och hans kollegor äntligen pusta ut efter den vådliga färden.
Medan fartyget dockades på Kowloonvarvet gjorde Sten Nilsson det bekvämt för sig på YMCA på Salisbury Road i Hongkong som då styrdes av britterna. I väntan på att skeppet skulle repareras kunde besättningen bekanta sig med den vimlande staden med alla sina frestelser i väntan på att fartyget skulle få klartecken för vidare färd med ny last. Livet såg ganska bra ut…
Men historien skulle ta en ny vändning.
Den 7 december 1941 gick Japan till flyganfall mot Pearl Harbor på Hawaii och samtidigt bombades också den brittiska kronkolonin Hongkong. Det blev början på fyra år av umbäranden för den svenska besättningen från Ningpo.
Bara några dagar efter anfallet beordrade de brittiska myndigheterna att fartyget skulle sänkas. De var rädda för att det skulle hamna i japanska händer och därmed bli ett verktyg i deras krigsapparat. Engelsmännen gav två mycket tydliga alternativ: Antingen skulle Ningpo bogseras ut på öppet vatten där bottenventilerna skulle öppnas eller så var engelsmännen behjälpliga med en torped på strategiskt ställe.
Fartygsbefälen valde det förstnämnda. Den 11 december sänktes Ningpo på grunt vatten, delar av fartyget stack upp ovanför vattenytan när hon nådde botten. Så småningom skulle japanerna göra det engesmännen fruktade: de bärgade fartyget, döpte om henne till Nippo Maru och använde henne ytterligare en tid innan hon 1944 mötte sitt definitiva öde när hon torpederas av en amerikansk ubåt utanför Indonesiens kust.
Sten Nilsson och hans kollegor mönstrade av det sjunka fartyget och i juletid hade Japan intagit hela Hongkong. Eftersom löneutbetalningarna därmed upphörde var de nu beroende av allmosor från det svenska konsulatet. De fick skaffa sig boende bäst de kunde och försöka hålla en låg profil inför den extremt brutala ockupationsmakten. Misshandel och avrättningar i staden blev vardagsmat och trots att de svenska sjömännen inte behandlas lika illa som den kinesiska befolkningen var varje dag en strid för tillvaron.
Boendet var trångt och eländigt men tre av befälen erbjöds ett något bättre logi i ett hus där de inkvarteras under lite bekvämare former. I gengäld fick de i uppdrag att hålla koll på de kineser som arbetar i huset. Deras relativa bekvämlighet visade sig ha ett alldeles för högt pris. Under påsken 1942 rånmördas alla tre i sitt hem.
Dagen därpå förs Sten Nilsson och hans 26 kvarvarande svenska kollegor ombord på ett japanskt fartyg med destination Shanghai. De lever på hoppet om att snart kunna komma hem till Sverige som de inte har sett på flera år. Konsulatet har kontakt med de svenska myndigheter som arbetar med att ordna hemfärd för alla dem som hamnat utanför Skagerraksspärren. Ibland tänds hoppet: Kanske ska de få komma hem på ett utväxlingsfartyg, kanske är den Transsibiriska järnvägen en möjlighet – men varje gång går planerna i stöpet.
De är fast i Kina.
Shanghai vid den här tiden var liksom Hongkong ockuperat av Japan. Staden blev en samlingsplats för tusentals västerlänningar som av olyckliga omständigheter hamnat på fel plats vid fel tidpunkt.
Det var till den här jättestaden som Sten Nilsson anlände våren 1942. Han och hans vänner släpptes av på kajen utan tillgångar, utan inkomster och utan bostad för att försöka klara sitt uppehälle bäst de kunde.
Det var en nästan omöjlig uppgift.
Förutom svårigheterna att få pengar lever de också under ett extremt förtryck från den japanska ockupationsmakten. Minsta förseelse, eller misstanke om förseelse, kan få drakoniska följder. Utanför ett av de hus där några av sjömännen fått skydd dödades ett japanskt befäl. Misstankarna riktades snart mot de boende i huset som gavs ett hopplöst ultimatum: Lämna ut den skyldige eller dö. När de inte lyckades, kanske helt enkelt för att de skyldige inte bodde i huset, spikades alla fönster och dörrar för. De enda som fick tillåtelse att lämna huset är svenskarna.
När huset åter öppnades en tid senare var alla döda. Uttorkade, utsvultna.
Att bli påkommen med att stjäla en bit mat var en säker dödsdom. Varje kväll brann likbålen i parkerna.
Sten Nilsson kom på ett sätt att få lite pengar: vadslagning.
Det var i denna miljö som Sten Nilsson skulle försöka överleva. Hungern var en ständig följeslagare, törsten likaså. Ett par skålar ris om dagen var det man i bästa fall kunde skrapa ihop. Ibland blev det inget alls. Ibland fanns det större tillgång på sprit än på rent vatten. Möjligheterna att skaffa sig en utkomst var minimala men Sten kom på ett sätt att åtminstone få ihop lite pengar: Vadslagning.
Mitt i kriget och misären fanns det förmögna kineser som fortsatte att leva ett gott liv. För många innefattade det att spel med pengar. Stora summor spelades på matcher i Jai Alai, en form av det baskiska spelet Pelota. Sten blev bookmaker och tog en mindre summa för besväret. Det räckte åtminstone att hålla näsan ovanför vattenytan i vardagen. En vardag som bestod av svält, umbäranden, bristsjukdomar och en ständigt pågående psykisk press. Skulle de klara sig eller duka under? Skulle de någonsin få återse sitt fädernesland?
I tre och ett halvt år var varje dag en kamp för överlevnad. Under dessa år dukade ytterligare tre ur besättningen under, av svält sjukdomar och alkoholmissbruk. Sommaren 1945 vägde en av sjömännen som satt fast i Shanghai vägde 43 kilo. Men allt förändrades i augusti 1945 när USA släppte de två atombomberna över Hiroshima och Nagasaki. På några dagar tog kriget slut, ockupationen av Shanghai likaså.
I det kaos som alltid följer på ett krigsslut var det inte lätt att få plats på ett fartyg mot Europa men i november gjordes det plats för Sten Nilsson och de övriga 22 överlevande sjömännen från M/S Ningpo i ett lastutrymme på ett brittiskt trupptransportfartyg. När de passerade Suezkanalen fick de nya kläder och mat, liksom när de till slut nådde Liverpool. Nu kunde de inte vänta på att komma hem. Hem till det Sverige de inte sett på sex år.
M/S Ningpo - fartyget med nio liv mötte till sist sitt öde i form av en amerikansk torped.
