Text: Petter Karlsson
Foto: Arkiv

Sveriges bagare protesterade mot att tv-programmet gav deras yrke vanrykte. Själva skämdes skådespelarna så mycket att de vägrade ståta med sina egna namn. Men inget kunde hindra ”Tårtan” från att bli kult.

Receptet var inte riktigt det vanliga i ett tårtbak: Snorkråkor, pruttar, Goethe och en uppstoppad apa.

Var det därför ”Tårtan” blev så populär när den dök upp i tv-rutan för 46 år sedan? Och så hatad?

För ingen som någonsin stiftat bekantskap med de tre bakande bröderna och sjömännen Janos, Frasse och Hilding tycks någonsin kunna glömma dem.
Det gjorde i alla fall inte den kollega på TV:2 som på allvar menade att programmet ”borde låsas in och nyckeln kastas”.

Ej heller den förälder som anmälde ”Tårtan” för att upphovsmännen Håkan Alexandersson och Carl-Johan De Geer hade en liten tecknad djävul som firmamärke.

Och framför allt inte de kränkta bagare som skrev och protesterade mot att deras yrkesheder drogs i smutsen. De befarade att serien skulle få försäljningen av bakverk att minska.

Å andra sidan var fansen minst lika många. Det lär ha funnits poliser som bytte skift för att hinna hem när ”Tårtan” visades på tv.

Så ock sjömän som tog en genare kurs.

Ja, några svenskalärare ska till och med ha bildat en förening där man samlades för att titta på programmet med volymen nerdragen på tv-apparaten - bara för att istället själva få säga replikerna.

Inte illa för ett projekt som mer eller mindre kom till av en slump.

Herrarna Alexandersson-De Geer hade hamnat bredvid varandra vid uppropet på Konstfack och funnit ett gemensamt intresse i gamla svartvita stumfilmer à la Chaplin och Buster Keaton.

Efter att länge ha bombarderat TV med programförslag på alltifrån deckare till musikaler, föll chefen för TV2:s barnredaktion Ingrid Edström för ett manus om en ensam bagare.

Denne skulle i varje avsnitt leverera en tårta som - och det var själva slutklämmen - förolyckades på olika sätt.

Själv hade Edström en dag sett en tårtkartong klämmas ihop i en bussdörr, insåg den tragikomiska effekten och skrapade raskt ihop blygsamma 165 000 kronor som skulle räcka till 14 avsnitt.

Första tanken var att den ensamme bagaren skulle spelas av Peter Harryson. Men upphovsmännen insåg snart att det behövdes mer folk, mer dynamik, men gärna också musik.

På fritiden lirade de i jazzbandet The Terrible Ones ihop med kompisarna Jan Lööf och Krister Boberg. Publiken hade varit trög, tills de en dag beslöt att spela andra setet med bar överkropp och alla tjöt av skratt.

Tredje bagaren, Mats G Bengtsson, hämtades från proggbandet Gunder Hägg (som fick byta namn till Blå Tåget sedan löparen klagat) och ansågs äga en mimik som också var komisk.

Tre rena skådisamatörer, alltså. Vilka i sin tur kompletterades med poeten och kompisen Sonja Åkesson och fick spela Ellen som skänkte bageriet till de tre bröderna, plus diverse kunder.

Lokalen fann man på Hornsgatan 32 på Söder. Det var mycket riktigt ett bageri från början, men numera ett renoveringsobjekt. Först när inspelningarna var över fick man veta att lokalen var målad med en färg som ansågs giftig och måste saneras.

”Vi trodde i vår enfald att det inte behövdes något manus” har Carl Johan De Geer berättat.

”Det enda vi hade var några snabbt nerkastade rader på varje avsnitts tema. Ett skulle vara en parodi på Goethes ’Faust’, ett på en operett, ett på en krigsfilm och så vidare. Förmiddagarna ägnades åt improvisation av repliker och efter lunch spelade vi in.”

Från filmbolaget Sandrews hyrdes en sliten apdräkt med aluminiumkäke. KF lånade ut bakbord, möbler och apparater. Ett bageri skänkte utgångna bakverk som fräschades upp med zaponlack.

Bagarnas namn togs från Jan Lööfs pappa (Hilding), seriefiguren Karl-Alfreds kompis (Frasse) och en driftig krogägare med invandrarbakgrund (Janos). Att de skulle vara sjömän bestämdes först när sista avsnittet spelades in.
Fast när serien väl var klar att levereras svek modet på deras uttolkare. Ingen ville stå med eget namn i eftertexterna, utan gömde sig bakom pseudonymerna Allan Fröding, Åke Zickus och Bengt Padda.

Mats G Bengtsson var den som hade svårast att se ”Tårtan” som det anarkistiska mästerverk många anser den vara. Han dog 2005 utan att ha sett ett enda avsnitt.

Det hjälpte inte ens att han fick gå före i kön på Göteborgs filmfestival 1986, när någon plötsligt utropade: ”Men det är ju Hilding!”

Krister Boberg mötte i sin tur en man på ett flyg till Mallorca som blev eld och lågor när han förstod vem han satt bredvid:

”Är det Frasse?! Herregud, det var ju jag som bakade tårtbottnarna till er serie. Jag har aldrig varit så stolt!”

En kille i ett radioprogram berättade också att han känt sig svårt mobbad, ledsen och ensam, tills han såg ”Tårtan”:

”För första gången i hela mitt liv skrattade jag ordentligt. Jag insåg att även jag hade humor.”

Vilket å andra sidan talar emot Carl Johan De Geers analys varför ”Tårtan” orsakade så mycket vrede:

”Att bagarna misslyckades hela tiden kan ha fått vissa tittare att själva känt sig misslyckade.”

Eller berodde det mera på att ”Tårtan” bröt mönstret i en tid när svenska barnprogram helst skulle vara politiska?

Upphovsmännen har efteråt besviket sagt att ingen exempelvis tycktes fatta deras blinkningar till andra filmgenrer.

”Avsnittet där Hilding var deprimerad var en parodi på Ingmar Bergman, men ingen förstod det. Vi försökte också lära ut saker, som att den som först ser en sak har rätt till den. Vanlig empatisk mänsklighet, alltså.”

Efter ”Tårtan” gjorde Alexandersson-De Geer ännu en barnserie, ”Doktor Krall”, inspirerad den tyske forskaren Karl Krall (1863-1921) som hävdade att hästar var lika intelligenta som människor.

Mats G Bengtsson fick jobb på Posten, Jan Lööf blev berömd tecknare och Krister Boberg - som skrev och spelade in över 50 versioner av ”tårtlåten” innan alla var nöjda - startade musikverkstaden Farbror Fläskkorv som har lärt tusentals stockholmsbarn att sjunga sånger som ”Farsans kalsonger”, ”Jag såg på Aktuellt” och ”Hypernervakustiska diafragmakontravibrationer”.
Han påstår sig även ha uppfunnit en blöjbytarmaskin.

 

Misslyckade bagare – och en förrymd apa

Tre bröder – Frasse, Janos och Hilding – har tröttnat på sjömanslivet och blir av en slump ägare till Ellens bageri. Ingen av dem kan någonting om bakning, men lyckligtvis har Ellen lämnat receptet på sin allra godaste tårta. Ingredienserna "socker, grädde, nötter, mandelflarn, en liten ros av marsipan, smörkräm, krikon, snabbkräm, gott gelé, Frasses deg, en flaska saft och så en liten klick med sylt" blev också seriens signaturmelodi. Till bageriet kommer bland annat en förrymd apa och diverse märkliga kunder. Alla dammtussar och råttor gör dock att man inte klarar hygienkraven och i sista avsnittet stängs bageriet av myndigheterna. Än en gång måste de tre bröderna gå till sjöss.

Tårtan på nätet!

Publicerat