Slumpen ledde mig till släkten i Amerika!

Text: Johan G Rystad
Foto: Johan G Rystad och privata bilder

Som släktforskare känner man ibland att man nått vägs ände, att inget mer finns att finna. Då gäller det att vara envis och ibland också att ha tur. En som vet detta är Ann-Louise Paulsson som fann sin amerikanska släkt – tack vare ett osannolikt sammanträffande!

Det var i mitten av 90-talet som Ann-Louise, som idag arbetar på släktforskningssajten Ancestry, ville veta mer om den amerikanska grenen av sin släkt. Till sin hjälp hade hon några få dokument som hennes pappa hade hittat när han städade ut efter det att hennes farmor hade gått bort. Det var inte mycket att gå på – men det var alltid en början.

– Jag visste att min farfars bror och halvbror hade emigrerat och jag visste deras namn, födelsedatum och namnet på den gård där de hade vuxit upp. De hette då Vilhelm Petrus Johansson, kallad Petrus, och Karl August Karlsson med tilltalsnamnet Karl. Jag hade också ett vykort och en bit av ett brev med en amerikansk adress på. Adressen var till en W. P. Björkquist så jag antog att de bytt namn när de flyttade.

Ann-Louise Paulsson ger sig aldrig när hon släktforskar. Tack vare den envisheten - och en lycklig slump - hittade hon sin amerikanska släkt!

En god början

Det var inte mycket men tillräckligt för att sätta igång. Ann-Louise tog kontakt med några diskussionsgrupper på nätet för att få hjälp och det dröjde inte länge förrän tipsen började strömma in. Bland annat tog en svenskättad amerikansk man från Pennsylvania kontakt och erbjöd sig att ringa alla med efternamnet Bjorkquist i närheten – för det var nämligen till Pennsylvania som brevet på farmors vind var adresserat.

Det första spåret: En avriven bit med adressen på ett gammalt brev.

Snart visade det sig att detta var ett stickspår – alla med namnet Bjorkquist i Pennsylvania var släkt med varandra men ingen var släkt med Ann-Louise.

En annan som hörde av sig var en släktforskare i Ulricehamn som hade amerikanska kyrkböcker, socialförsäkringsregister och passagerarlistor från emigrantfartyg på cd-romskiva. Redan efter någon dag kunde hon lämna besked att hon hittat Wilhelm Johansson, 15 år, på en passagerarlista från den 15 maj 1913. Alla uppgifter stämde förutom förnamnet – uppenbarligen hade Petrus bytt sitt förstanamn mot sitt andranamn när han steg ombord.

I det amerikanska socialförsäkringsregistret hittades halvbrodern Karl – rätt födelsedatum men med ett nytt efternamn, Bjorkquist. Karl hade dött 1962 i Kalifornien.

En snabb titt i den amerikanska telefonkatalogen visade att det fanns 16 personer i Kalifornien med efternamnet Bjorkquist. Kunde någon av dessa vara en okänd släkting? Det fanns bara ett sätt att ta reda på...

– Jag skrev tre maskinskrivna A4-ark som jag kopierade och skickade till adresserna på chans. Jag berättade hela bakgrundshistorien, vem jag letade efter och varför och till sist hur personerna som fick brevet kunde tänkas vara släkt med mig. Sedan kunde jag bara vänta...

Karl August Karlsson med frun Carrie samt barnen Robert och Magdeline. Längst bak står unge Wilhelm Petrus, 15 år gammal och nyanländ till USA. Han bodde hos sin halvbror Karl och hans familj de första åren.

Vid vägs ände

Efter ett tag började breven droppa in. En del kom tillbaka eftersom adressaten var okänd, andra visade sig vara från andra släkter med svensk anknytning. Alla önskade lycka till – men det verkade som om Ann-Louise nu kommit till vägs ände. Det gick inte att komma längre...

Då kom brevet hon väntat på – och inte heller det brevet kom från en släkting. Och historien bakom brevet var minst sagt fantastisk.

– Han som skrev brevet hette Gustav Björkquist från Lodi, Kalifonien. Han svarade för fem personer på listan och vi kunde snart konstatera att vi inte alls var släkt. Men han kunde också berätta om en annan Bjorkquist i Kalifornien som inte varit med på min lista – och han hade adressen till honom.

Och det är här den fantastiska slumpen spelar in. För allt började några år tidigare då Gustav var ute och körde bil på den världsberömda Highway One längs den Kaliforniska kusten. Utan att ha planerat något särskilt körde han igenom det lilla samhäller Gualala då han bestämde sig för att göra en avstickare. Han gjorde en högersväng och körde upp för en backe och hamnade utanför en byggnad som inrymde en revisionsbyrå. "WM. J. Bjorkquist" stod det på skylten och eftersom han själv bar samma ovanliga efternamn beslöt han sig för att titta in. Kanske var det en släkting?

Revisorn själv var ledig just denna dag men hans dotter Linda arbetade som receptionist på grannföretaget och tillsammans kunde de konstatera att de inte alls var släkt, trots det ovanliga efternamnet. Linda gav pappans visitkort till Gustav som återvände hem. Visitkortet hamnade i en byrålåda och glömdes bort.

– När Gustav sedan fick mitt brev drog han sig till minnes sin bilresa flera år tidigare. Och han lyckades hitta visitkortet!

Det kom ett brev

Det var bara för Ann-Louise ta en ny kopia och skicka iväg till William Bjorkquist i Gualala, Kalifornien.

– Jag tyckte att det kändes otroligt att jag hade missat någon med det namnet och jag vågade knappt hoppas på att det skulle ge napp den här gången heller.

 Det gick några veckor utan respons men en dag låg ett brev från USA i brevlådan. Ann-Louise läste de första raderna och när hon såg namnen på släktingar förstod hon att hon hittat rätt.

– Jag blev så lycklig att jag genast ringde pappa som blev minst lika glad som jag. Han hade ju just fått en amerikansk kusin!

 William (Bill) Bjorkquist visade sig vara son till Petrus – och Ann-Louise hade alltså äntligen lyckats hitta en ingång i sin amerikanska släkt.

– Jag fick veta att jag hade inte mindre än 12 sysslingar i USA! Och jag fick adresser till Bills båda systrar och till Jeanette som är dotter till farfars halvbror Karl.

 I oktober 1998 fick Ann-Louise äntligen träffa sin fars amerikanska kusin.

– Bill mötte mig vid busshållplatsen i Santa Rosa och trots att vi aldrig träffats fick vi genast kontakt. Vi pratade i munnen på varandra från första sekund, det var som om vi känt varandra hela livet.

Skjutsades runt

Under denna första resa fick Ann-Louise träffa många nya släktingar både på Petrus och Karls sida och redan sommaren därpå kom Bill och hans hustru Lois för att hälsa på i Sverige. Under fem heta dagar i juli skjutsades de runt till släktingar och till platser med betydelse för släkten i närheten av Vetlanda.

– Bill fick se kyrkan där hans far konfirmerades, där han gick i skolan och platsen där han växte upp. För Bill var det ett sätt att få inre ro och hitta en saknad pusselbit. Han var inte så gammal när hans pappa gick bort så resan till Sverige var ett sätt att komma närmare sin historia.

Det som började med en adress på ett sönderrivet brev och några personuppgifter fick ett lyckligt slut. Trots att Ann-Louise misströstade längs vägen gav hon aldrig upp.

– Det var fantastiskt att få vara en del av detta. Att se min pappas leende och glädjen i Bills ögon den första gången de möttes och kramade om varandra. Att se min mamma och Lois skratta och ha roligt tillsammans trots att de inte förstod ett ord av vad den andra personen sa. Att se Bills ansiktsuttryck när han stod på platsen där hans farföräldrars hus en gång stått och där hans far lekte som barn. Att höra min pappa försöka prata engelska med Bill och Lois genom att använda sitt engelska lexikon och att se dem med huvudena tätt ihop läsa i lexikonet för att försöka komma på vilket ord de ska använda för att säga det de vill. Att se Annie (hustru till Petrus bror Josef och den enda från den generationen som fortfarande levde) gråta av lycka när hon fick träffa sin mans brorson som hon inte ens visste existerade.

– Och tänk om Gustav den där dagen valt en annan avfart eller en annan gata. Då kanske jag fortfarande inte hade hittat min amerikanska släkt!

Bill (William Bjorkquist) var den första amerikanska släkting som Ann-Louise kom i kontakt med. Strax därefter kom Bill till Sverige där han bland annat kunde hälsa på sin okände kusin, Ann-Louises pappa.