Mormors mormor såldes på auktion

Text: Cecilia Sandbring, forskning: Maja Bellem
Foto: Privat, arkiv, Charlotte Lundqvist

Sex år gammal såg hon pappa och syskonen resa till Amerika. De träffades aldrig mer. Istället såldes lilla Emma Christina på auktion till lägstbjudande.

Under den stora emigrationsvågen flyttade över en miljon svenskar till Nordamerika. I lilla Kristdala i Småland bestämde sig en hel släkt för att ge sig av.

Det är släktforskaren Maja Bellem som har hittat spännande information om sin mormors mormor Emma Christina och de andra släktingarna. Emmas dotter Linnéa levde när Maja var liten och berättade ofta om "di som åkte". Då menade hon sin morfar och mors tre syskon som reste till Amerika 1869 och aldrig kom tillbaka.

Berättelsen tar sin början i oktober 1856 när den 22-åriga Anna Cajsa gifter sig med den tio år äldre Johan Ludvig Hultqvist från Mörlunda. Han har visserligen suttit på fästning några månader, men verkar annars vara en pålitlig karl.

Anna Cajsa är uppvuxen under svåra förhållanden. Fyra av hennes syskon dog redan som små barn. När Johan Ludvig flyttar in i torpet är Anna Cajsas mor Stina Lisa förlamad och svårt sjuk, och fadern Jonas sliter ont på de steniga åkrarna.

De får fyra barn i rask följd och flyttar till eget torp i byn Kroxshult, där det bor drygt 200 personer. Erik August är äldst, sen kommer Hulda, Emma och Nils Peter.

1867-1869 är det mycket svår missväxt och hungersnöd i Sverige. Både människor och djur svälter.  Som om inte det är nog är vintrarna extremt kalla och utdragna vilket gör att sådden blir försenad och skördarna katastrofala. Våren 1869 bestämmer sig Johan Ludvig för att ta familjen med till Amerika.

Johan Ludvigs föräldrar, syskon och några kusiner är redan på väg. Anna Cajsa är gravid och när avresan närmar sig får dessutom dottern Emma mässlingen. Det gör att hon blir tvungen att stanna kvar hemma med sin sjuka dotter.

Det konstiga är att Johan Ludvig aldrig tar ut flyttattest för sig och de tre barnen hos prästen, utan bara ger sig av. I husförhörsboken hamnar de därför på listan med personer utan känd hemvist.

Släkten Hultqvist slår sig ner i Minnesota och tar efternamnet Wahlin. De skickar brev hem till stackars Anna Cajsa i "Rävtorpet". I början av juni föder hon sonen Axel Ludvig och kämpar för att försörja de två barn hon har kvar.

Hon river trasor och väver mattor som hon säljer på torget – men inkomsten räcker inte. Barnen kan inte följa med till marknaderna, så hon är tvungen att låsa in dem ensamma hemma i torpet.

Periodvis är Anna Cajsa deprimerad, eller "sjuk till sinnet" som prästen skriver. Till slut blir situationen därför ohållbar och den lilla familjen hamnar på fattighuset.

Den mycket hårda fattigvårdsförordningen från 1871 ger endast de som inte kan försörja sig på grund av arbetsoförmåga hjälp. Och hjälpen är inte mycket mer än att de slipper betala skatt och får tak över huvudet.

Fattigstugan består endast av ett rum med kammare och kök – och "fattighjonen" utackorderades även till olika gårdar inom roten. Barnen Emma och Axel säljs till lägstbjudande på auktion varje år, och får arbeta hos olika bönder i trakten. Det är ett hårt och ensamt liv för ett litet barn, med långa arbetsdagar, dåliga kläder och knapert med mat.

När Emma fyller 18 kan hon ta en riktig tjänst med lön. Hon börjar då som piga hos en torpare i Knipkullen. Två år senare flyttar hon till grannförsamlingen Tuna där hon så småningom träffar stationskarlen Johan Adrian Ekberg. De gifter sig 1888, flyttar in i eget hus på Hultsfreds Järnvägsstation och får i rask följd nio barn. Det är Linnéa Eulalia i mitten av syskonskaran som kommer att bli Maja Bellems mormors mor.

Axel bestämmer sig för att byta efternamn till Wahlin precis som far och bröderna i Amerika. Redan som tjugoåring startar han sin välbesökta fotoateljé i Kristdala, där han porträtterar många församlingsbor. Axel gifter sig aldrig, men har många vänner och fritidsintressen. Han tar hem sin mor Anna Cajsa från fattighuset hennes sista år i livet.

Fadern Johan Ludvig arbetar bland annat som pastor i Amerika och flyttar runt hos olika släktingar. I brev hem till sonen Axel berättar han att han tappat kontakten med båda sönerna som följde med och ångrar resan till Amerika. Dottern Hulda har gift sig och fått fem barn, men ingen av dem har lärt sig svenska.

Han undrar om mor lever och ber Axel att hälsa alla han känner. Trots att det nästan gått 30 år sedan Johan Ludvig reste tar de aldrig ut någon skilsmässa.

När Axel skriver att mor dött 1898 ber Johan Ludvig honom att vända sig till Gud som ska vara både hans fader och moder. Själv tar han dödsbudet mycket hårt:

"Nu var det det första i vår så förskingrade familj, därför tyckas det gå så djupt till hjärtat".

Sista brevet hem till Sverige kommer 1913, då är Johan Ludvig 89 år och längtar efter att få komma upp till Gud.

Axel ber sin far om pengar till mors gravvård, men det är osäkert om det kommer några. Han driver sin fotoateljé åtminstone fram till 1930-talet. Maja Bellem berättar att det finns många av hans porträtt i Kristdala bevarade och att de ofta syns på släktforskningssidor. 

- Axel avled 1960 och min gammelmormor Linnea och hennes syster Astrid behöll bara en del av alla de glasplåtar som fanns i dödsboet. Resten slängde de i sjön – tänk vilket kulturarv som försvann!

- Men jag har i varje fall kvar hans bärbara lådkamera och en låda med vykortsbilder.

Trots att mor Anna Cajsas barn Emma och Axel auktionerades bort lyckades båda skapa sig bra liv som vuxna. Alla tre är begravda på Vena kyrkogård.

Emmas dotter, Majas mormors mor Linnéa, berättade gärna om sin mormor, mor och hennes bror Axel som blev kvar. Hon försökte också förgäves hitta släktingarna i Amerika, men det var inte så lätt innan internet fanns. Hon undrade hur det gått för morfar, morbröderna och moster Hulda.

Idag har Maja precis lyckats spåra upp ett barnbarnsbarn till Hulda, och ser fram emot att få veta mer om släkten på andra sidan Atlanten.