Alla älskade geniet Kai Gullmars musik

Öppet lesbisk, klädd i herrkostym och sambo med en balettdansös. Men framförallt kvinnan bakom 500 lättrallade låtar. I en tid då det inte var alldeles lätt att bryta normerna satte sig Kai Gullmar över andras eventuella fördömande. Och med sin talang fick hon alla i sin omgivning på fall... Swing it, Kai Gullmar, schlagerrevolutionären!

Det hjälpte inte att hennes chef hette Ernst Rolf och var landets mest hyllade revykung.

23 år gammal hämtades en förtvivlad Kai Gullmar hem från storstadsscenen till trygga Sundsvall av sina bekymrade föräldrar Karl och Lydia.

Kanske anade de att Stockholms frestelser var alltför starka.
Kanske insåg de att det knappast skulle bli några barnbarn, om dottern fortsatte att leva ut sina hemliga lustar och bryta mot dåtidens konventioner.

För historien om Kai Gullmar handlar lika mycket om förbjuden kärlek som konsten att skriva 500 schlagermelodier.

Ingen svensk kvinna har komponerat lika många örhängen - och samtidigt varit lika ointresserad av att bära några.

Helst klädde sig Kai Gullmar i kostym, slips, hatt och rock. I mungipan satt ofta en cigarett med munstycke. Blicken var klar, tungan vass och skinnet på näsan tjockt som läder. Att hon dessutom var en duktig fiskare och en gång vunnit en racerbåtstävling, sa det mesta.

Så här i efterhand är det lätt att bara se det kaxiga, coola och självsäkra hos den hyllade schlagerdrottningen. Men från början, som tonåring, fanns också en stor vilsenhet.

Att vara homosexuell i 1920-talets Norrland kan knappast varit lätt som en schlager.

Vilket fick den naturliga följden att Gurli Maria Bergström, som hon egentligen hette, snart sökte sig mer toleranta miljöer.

Men också till en genre där det trots allt var okej att vara annorlunda:
Showbiz.

Tre kvinnor på scenen i sjömansdräkter och med varsin liten båt som rekvisita

Kai Gullmar var en brinnande antinazist. Här står hon längst till vänster som Christian Frederick von Schalburg som var chef för den danska kåren som bestod av frivilliga danska nazister. Kvinnan i mitten föreställer Sven Olov Lindholm som var den mest framträdande ledaren inom svensk nationalsocialism. Längst till höger porträtteras Vidkun Quisling, Norges naziztiska ledare under ockupationen. Foto: KG Kristoffersson/Sjöberg Bildbyrå



Innan dess hade hon dock hunnit skaffa sig en rejäl musikalisk grundutbildning. Deltog som liten munspelare i Sundsvalls Barnens Dag-revyer, lärde sig spela piano och sjöng under artistnamnet Gulli Charmados.

Pappas smeknamn ”Kol-Kalle” ger lätt felaktiga, proletära associationer. I själva verket var Karl Bergström direktör i bränslebranschen, medan hustrun Lydia Lax drev en caférörelse.

Det borgerliga hemmet, som även innehöll den älskade lillasystern Karin, saknade varken pengar, flygel eller ambitioner.

När Gurli var 19 år sändes hon följaktligen till England för att gå en kontoristutbildning, lära sig stenografi och skriva maskin. Det var där hon fick smak för tidens brittiska och amerikanska dansmusik.

På Hotel Savoy i London spelade Jack Hyltons orkester och den unga svenskan insåg att det var toner som passade henne. Väl hemma igen skrev hon sin första låt med engelsk text. Då var hon 20 år.

Men ”Kol-Kalle” behövde en flicka på kontoret och i tre år blev det bläckhorn istället för mikrofoner. Till slut lyckades hon dock få löfte om att flytta till Stockholm, där det vankades jobb som expedit i en grammofonaffär.

Det var nu hon testade sin lycka under en audition hos Ernst Rolf. Blev antagen och fick sjunga ”När de flaggar på slottet, är kungen i stan”. Men alltså bara för att väcka sina föräldrars oro och raskt skjutsas hem till Sundsvall igen.

Inget kunde dock släcka den låga som tänts. Ett år senare var hon tillbaka i huvudstaden och fick ett nytt jobb i en ny grammofonaffär - Lundholms pianomagasin.

Som gimmick brukade man placera ut en högtalare på trottoaren för att spela nya plattor. Ibland roade sig Gurli med att sjunga till dem - vilket en dag fick operadirigenten Nils Grevillius att knalla in och undra vem sångerskan var.

Kai Gullmar utanför Chinateatern i Stockholm, svartvit bild, ler och höjer hatten

Kai utanför Chinateatern i Stockholm 1954. Teatern skylter med Internationell Varieté där Kai Gullmar har ett finger med. Foto: Conard/Sjöberg Bildbyrå



- Det är jag, svarade Gurli.
- Då tycker jag du ska gå till grammofonbolaget HMV och be att få provsjunga. Hälsa från mig!

Det blev succé - speciellt när hon som andra platta sjöng in sin egen komposition ”Kan du inte sjunga - så vissla!”. Fast inspelningschefen Vera Åkerman tyckte Gurli Bergström var ett dåligt artistnamn.

- Jag tycker du ska heta Gullmar istället.
- Okej, vad sägs om Kai i förnamn?
- Nämen, det är ju ett pojknamn.
- Ja, och vad gör det då?

Varvid grunden lades till ett livslångt missförstånd.

Hur många svenskar som trott att hitlåtar som ”Swing it, magistern”, ”Jag har en liten melodi”, ”Solen lyser även på liten stuga” och ”Regntunga skyar” skrevs av en karl är förstås omöjligt att veta.

Å andra sidan tycks huvudpersonen själv varit helnöjd. På sista tiden hade hon slutat smyga med sin lesbiska läggning. 1931 återstod det visserligen 13 år innan homosexualitet skulle legaliseras i Sverige, men samtidigt brydde sig allt färre om vem som blev förälskad i vem. Kom Karl Gerhard undan med att ha manliga älskare, kunde Kai Gullmar förstås ha kvinnliga.

Just Karl Gerhard skulle för övrigt bli en av hennes tillskyndare och textförfattare. Han insåg tidigt Kai Gullmars styrka som låtskrivare, vilket också gällde Radiotjänsts musikchef Nathan Broman.

Denne protesterade dock först och sa att han inte engagerade kvinnor som sjöng som män.

- Men Zarah Leander då? invände Kai Gullmar. Hon har faktiskt mörkare röst än jag.

Broman kröp omsider till korset och erkände att han innerst inne gillade både hennes röst och hennes låtar.

Detsamma gällde stora artister som Ulla Billquist, Sigurd Wallén, Edvard Persson, Alice Babs, Sven-Olof Sandberg, Nils Poppe, Zarah Leander, Harry Brandelius, Adolf Jahr, Sickan Carlsson och Brita Borg.

Ej att förglömma Hasse Ekman som sprang på Kai Gullmar i ett gathörn och berättade att han skulle göra en film som hette ”Med dej i mina armar”. Varvid hon på stående fot började nynna en idé till en refräng som gjorde Ekman stormförtjust.

Myten säger att duon sedan låstes in av regissören Schamyl Bauman, som fått uppdraget att lansera det 16-åriga stjärnskottet Alice Babs.

- Och jag släpper inte ut er förrän ni skrivit en låt till flickan!

Musik till 47 filmer skulle det bli till sist och man inser att svenskt nöjesliv knappast hade varit detsamma utan Kai Gullmar. Men kanske inte heller gayvärlden?

Två kvinnor tittar på varandra och skålar, Kai Gullmar och Zarah Leander

Kai Gullmar rörde sig en hel del i nöjesvärlden där hon var en av centralfigurerna. Här möter hon en annan av tidens stora i vimlet, Zarah Leander. Foto: KG Kristoffersson/Sjöberg Bildbyrå

 

När Kai Gullmar 1965 skrev ”Först kommer du, sen ingenting” insåg de insatta att det handlade om den danska balettdansösen Rita Rosenberg.
Hon förblev Kai Gullmars livskamrat in i det sista; även när en otäck halkolycka dramatiskt förändrade schlagerdrottningens liv.

Det såg först inte så illa ut. Men snart insåg läkarna att hon resten av livet skulle vara förlamad från midjan och neråt.

Nu kunde hon inte längre sjunga i barer eller gå på revyer, som hon älskade. Telefonen blev hennes viktigaste länk till omvärlden.

Kai Gullmar dog den 25 mars 1982. Jordfästningen ägde rum på hennes födelsedag den 2 april.

Men ekot av hennes flitiga klinkande vid pianot lever kvar. 

 

Känner du igen låtarna?

Kai Gullmar skrev runt 500 låtar och många av dem har blivit tidlösa klassiker. Hur många av dessa känner du igen?

En natt på Ancora bar

En viol, monsieur

I Heidelberg

Jag har en liten melodi

Med dej i mina armar

Med käckhet och fräckhet

Ordning på torpet

På en byväg om våren

Solen lyser även på liten stuga

Swing it, magistern

Ungmön på Käringön

Uti Rio, Rio de Janeiro

Vart tar alla vackra flickor vägen?

Permissionsvalsen

Blå ögon som förgätmigej