Farbror Sven – alltid på plats där det hände

Japaner, japaner, japaner? Nej, men däremot bönder, bönder, bönder. Landets första radiolegend Sven Jerring var i högsta grad sprungen ur den östgötska myllan. Han var i decennier ”Mr Radio” med hela svenska folket och faktiskt redan något av en veteran när Radiotjänst drog igång sina sändningar.

Text: Petter Karlsson

Som ung reporter på Östgöta-Bladet befann han sig i ständig fejd med konkurrenttidningen Wadstena Läns Tidnings chefredaktör Vilhelm Moberg.

Det var inget snack om vem som var den främste skribenten.

Men det var Sven Jerring som skulle bli folkkär först.

1921 pågick spaltbråket som värst och 26-årige Jerring tog alla chanser att såga 23-årige Mobergs försök att i det egna organet marknadsföra sin första (och ytterst bleka) roman Prinsessan på Solklinten.

Mobergs svar var ironiskt:

”Edert handlingssätt bottnar i så stor osjälviskhet och i ett sådant ädelmod, att vi tydligare än någonsin tillförne inse vår egen ondska och skröplighet.”

Två ungtuppar med gift i pennan, med andra ord.

Men också med tidningsjournalistiken som en blott tillfällig födkrok – även om Jerring 1922 också gav ut en egen bok i form av diktsamlingen Den stora tiden.

För medan den inflyttade smålänningen Moberg alltmer gled åt författarhållet, sökte sig Vadstenapojken Jerring snart till nystartade Radiotjänst AB.

NMA.0029366(1).jpg

Det finns få kommentatorsplatser på landets arenor som inte haft besök av Sven Jerring. Foto: Digitalt museum

Ty det var östgöte han var, Jerring. Trots att prästbetyget angav Malung som födelseplats.

Letar man bakåt i de jerringska annalerna finner man en handfull fabriksarbetare i Norrköping, några soldater, en trädgårdsmästare och en skogvaktare.

Men resten är bönder, de allra flesta i det östra landskapet – och några av dem anfäder även till andra kändisar som krögaren Leif Mannerström och sångaren Viktoria Tolstoy.

Fast Sven Jerrings far råkade vara veterinär.

Alfred Jonsson, som han hette, hade en tillfällig tjänst i Dalarna när sonen Sven Alfred Teodor föddes den 8 december 1895.

Det var samma år som Sverige fick elektrisk järnväg, bröderna Lumière ordnade världens första filmvisning och Guglielmo Marconi uppfann den trådlösa telegrafen. Inget tydde dock till en början på att även unge Sven skulle bli en framtidsman.

Gossen var nästan sjukligt blyg. Dessutom i ständig brist på lekkamrater. Som många skygga själar sökte han sig istället till böckernas värld – och skaffade sig av bara farten en icke föraktlig bildning som skulle vara honom till stor nytta.

Få vet dock att Sven Jerring först gjorde en kort diplomatisk karriär. Som 22-åring fick han en tjänst på den svenska beskickningen i nuvarande Sankt Petersburg, som råkade sammanfalla med den ryska oktoberrevolutionen.

OLM-96.52.168-1.jpg

Lars-Erik Wolfbrandt, en av Europas snabbaste löpare på sin tid, intervjuas av den imponerande långe radioreportern Sven Jerring. Foto: Digitalt museum

Samma förmåga att hamna i händelsernas centrum skulle prägla hela hans yrkesliv – speciellt som sportreporter.

Alla känner till hans klassiska refererat när Sverige gjorde sin sämsta fotbollslandskamp genom tiderna:

”Japaner, japaner, från sig vilt slående japaner ... Japaner som hoppar, japaner som fläker sig, japaner som gör allt för att rädda segern åt Nippon.”

Men har var också det ständiga vittnet till Mora-Nisses dominans i Vasaloppsspåret och Arne Anderssons och Gunder Häggs rekordslakter på 40-talets kolstybbsbanor.

Så fort en svensk tävlade på världsnivå var Sven Jerring där med mikrofonen.

Idag kan hans stämma tyckas knastertorr, stel och tråkig. Men för landets radiolyssnare kom den att stå för trovärdighet, saklighet och kunskap.

För Jerring – ett efternamn som föddes under journalisttjänsten i Vadstena, där han ibland skrev under signaturen ”Jerker Ring” – såg inte bara ut som en gammal lärd lektor i sina tjocka glasögon, prydliga slips och bruna hatt.

När han klockan 10.55 den 1 januari 1925 påannonserade Radiotjänsts allra första program – en högmässa från Sankt Jacobs kyrka i Stockholm som kunde höras i 40 000 apparater – var han redan en 30-årig veteran i etern.

För det fanns faktiskt radio före Radiotjänst.

Redan 1923 hade Jerring debuterat i ett program som producerades av Åhlén & Åkerlunds förlag. Tydligen gav det blodad tand och ända fram tills den unge smålänningen Lennart Hyland anställdes 1945 var Jerring den ohotade kungen av svenska radiovågor.

Hyland skulle med tiden se Jerring som en stoppkloss, en relik som refererade sport med samma brist på glöd som om han läste ur taxeringskalendern.   

Men för sin tid var den gänglige Vadstenapojken ändock en revolutionär.

Idag är det lätt att förfasas hur han stelt och farbroderligt, ofta lätt mästrande, behandlade de medverkande i hans speciella skötebarn, Barnens brevlåda.

En pojke skrev att han fått ”en klarinett med kompass och en karta som tillbehör” och Farbror Sven tillät sig lite sarkastiskt ge sig hän åt ”vildsinta fantasier om den klarinettblåsande unge orienterarens framfart i markerna”.

SC229351.jpg

Förutom rollen som sportreporter var Sven Jerrings kanske viktigaste uppgift att leda radioprogrammet Barnens brevlåda – vilket han gjorde i många decennier. Foto: Sjöberg bild

Det var onekligen långt till dagens Bolibompa, där alla ska vara käcka kompisar. Men sådan var tidsandan.

Och språket.

Idag skulle väl ingen ge ut en barnbok där ett av kapitlen hade rubriken ”Barnfarbrors antecedentia”. Men Farbror Sven kunde. Han var en institution man inte kritiserade.

Dessutom framstår de flesta medverkande barnen idag ofantligt lillgamla, prydliga och vattenkammade. Ett skönt undantag var 4-åriga Kerstin Breimert, som gömde sig under mikrofonbordet i direktsändning och lyckades få den korrekte Jerring tillfälligt ur balans:

– Det är något alldeles nytt i radions liv, det här, att vi har artisterna under bordet. Och de sjunger kanske liggande under bordet, jag vet inte om det går. Hör du, Kerstin, har du tänkt vara kvar där under bordet?

En annan gång fick han söka efter en ung Sickan Carlsson som gömt sig bakom ett draperi.

– Då fick jag slå fram henne med rottingen! 

För någon enstaka gång rämnade masken.

Det har ryktats att Farbror Sven i själva verket inte alls var särskilt barnkär, att han helst inte hade några radioprofiler jämte sig än sig själv.

Men det stämmer i alla fall inte i fallet med den dödssjuka Elsa, en 10-årig flicka som skrev till Barnens brevlåda och sedan blev hans brevvän till sin död.

Hennes sista brev innehöll en dikt som slutade mitt i en mening:

Jag frågar en ängel: Vad är det för stad?

Stockholm, han svarar. Då blir jag så glad,

för då har jag här någonstans en vän.

Ack säg, får jag vinka till Farbror Sven?

Och Farbror Sven vinkar upp och mot

mig ler.

Jag drömde så, Farbror Sven, för ...”

– Kanske hjärtat stannade just där, gissade Sven Jerring som skulle bevara lilla Elsas brev resten av sitt liv. 

För under den stela ytan klappade ett varmt hjärta. Erik Nilsson, grundare av Erikshjälpen, har berättat att han 1951 fick 500 kronor i näven av Sven Jerring, som ordnat en spontan insamling bland sina kollegor efter en intervju som också fick hela landet att skicka in leksaker och barnkläder till de behövande.

– Det kom låda efter låda, mindes Erik Nilsson. Brevbärarna gick på knäna. 

SC238463.jpg

Greta Magnusson har just vunnit dubbla guld i folkskoleolympiaden på Stockholms stadion den 5 juni 1942. Och naturligtvis blir det intervju av den store Sven Jerring. Foto: Sjöberg bild

Barnens brevlåda – som hade premiär 1925 och skulle bli radiohistoriens dittills mest långlivade innan Smoke rings passerade rekordet på 1 785 sända program – var inte minst ett tidigt Idol.

Här hördes framtida stjärnor som Alice Babs, Birgit Tengroth, Lasse Lönndahl, Busk Margit Jonsson, Anna-Lena Löfgren, Pekka Langer (som läste en dikt) och Tatjana Angelini (som gav filmrösten till Snövit). 

Sven Jerrings egna memoarer är dock förbryllande trista.

Han försökte berätta roliga historier om när Anders de Wahl vägrade uppträda eftersom han tyckte Stadions gräsmatta var för mjuk, när Evert Taube råkade bli utelåst i en sändningspaus och när det blev översvämning i tapetbutiken på undervåningen sedan man glömt en duschkran som skulle illustrera regn i en radiopjäs.

Ledtrådarna som gavs till privatlivet var dock försvinnande få.

Nästan mellan raderna fick man ana den svajiga relationen till första hustrun Yvonne, som dog 1963. Resten var trivial vardagsmat, som att födelsehuset sedermera blev skinnfabrik, att somrarna gärna tillbringades på västliga Gåsö och att brodern Nils med tiden regisserade Sickan Carlsson-filmerna Landstormens lilla argbigga (1941) och Flickan i fönstret mitt emot (1942). Jerring avslöjade också att han spelade tennis sedan 15-årsåldern.

Resten var tystnad.

Vilket förstås känns märkligt, när det gäller en man som i ett halvt sekel satte ord på ett helt folkhem.

Den 27 april 1979 avled den folkkäre pratkvarnen Sven Jerring, 83 år gammal, och idag vilar han på Norra begravningsplatsen i Stockholm.

Blott 200 meter bort ligger hans förste antagonist, Vilhelm Moberg.

Fotnot: Antecedentia betyder ’tidigare liv’, ’det som förevarit’.

Sven Jerrings släkt

SVEN ALFRED TEODOR JERRING (1895–1979)

Radioreporter, programledare, journalist. Född Jonsson i Grimsåker, Malung. Död i Stockholm. Inga barn.

Barbro Astrid Pauline Wessel (1920–2007)

Andra hustrun från 1972. Sekreterare åt bland andra Folke Bernadotte. Född och död i Stockholm.

Julie Yvonne Lucie Berg Millde (1907–1963)

Första hustrun 1929–1937. Bokillustratör. Född i Stockholm. Död i Säter, Dalarna.

Alfred Jonsson (1864–1954)

Far. Veterinär. Född i Åsvittinge, Kudd-by, Östergötland.

Anna Malvina Karlsson (1869–1941)

Mor. Född i Norrköping.

Jonas Svensson (1804–1879)

Farfar. Hemmansägare. Född och död i Kuddby.

Fredrika Jonsdotter (1828–1871)

Farmor. Född i Möllestad, Östra Husby, Östergötland. Död i Kuddby.

Sven Fredrik Karlsson (1843–1918)

Morfar. Fabriksarbetare, kyrkvakt-mästare.

Ida Kristina Rydholm (1848–1919)

Mormor. Född i Norrköping. Död i Vadstena.

Sven Nilsson (1761–1833)

Farfars far. Bonde.

Karl Petter Nilsson (1802–1880)

Morfars far. Torpare, arbetare.

Per Svensson (?–1676)

Farmors morfars farmors farfar. Länsman, riksdagsman för bondeståndet.

Olof Knutsson (?–1670)

Farmors morfars farmors morfar. Gift med Ragnhild Birgersdotter.

Knut Persson (?–?)

Farmors morfars farmors morfars far. Bonde i Skamby. Äldsta kända släkting.

Publicerat