Flygpionjären Elsa Anderssons mod kostade henne livet

Text: Petter Karlsson

I sitt livs tredje fallskärmshopp damp hon ner på en klippa och omkom blott 24 år gammal. Den gåtfulla Elsa Andersson växte upp i den skånska leran, men var ivrig att nå himlen.

Det fanns knappt ens bilar i nordvästra Skåne på 1910-talet, men bondflickan Elsa Teresia Andersson, född den 27 april 1897 på Petersgård under slottet Vegeholm nära Ängelholm, skulle prompt lära sig flyga.

Pappa Edvard försökte protestera, men insåg snart att det var lönlöst. Dottern hade alltid varit ett egensinnigt, livligt barn. När andra grävde i myllan efter maskar och rötter, blickade hon mot himlen och studerade fåglarnas flykt.

Som 16-åring hade Elsa beskådat flygpionjären Enoch Thulins uppvisningar i Åstorp och blivit förtrollad. Sju år senare avlade hon sitt flygarprov och seglade in i historieböckerna som Sveriges första kvinnliga pilot.

Den ende experten i Sverige på området, Raoul Thörnblad, vägrade dock att lära kvinnor denna konst. Elsa reste då till det dekadenta Berlin för att gå i Otto Heineckes fallskärmshopparskola.

Att hoppa fallskärm inför publik var en populär sport på 20-talet. Ryktet gick snabbt om den unga skånskans mod och skönhet. Till hennes första uppvisningshopp 2 oktober 1921 utanför Kristianstad kom närmare tusen personer. Tidningarna skrev spaltmeter om den dödsföraktande aviatrisen och speciellt unga män drogs som flugor till hennes luftshower.

Ögonvittnen berättar hur Elsa klev ut på flygplanets ena vinge på ungefär 650 meters höjd, vinkade till åskådarmassorna och kastade sig ut med huvudet före. Blixtsnabbt föll hon till marken, utan att fallskärmen öppnade sig.

Teorin är att utdragslinan hade fastnat runt ena armen. Elsa slet och drog desperat i den, tills hon slog ner i ett bergsområde längs vägen mot Edö. När hon hittades var huvudet krossat och båda armarna och benen brutna. Döden måste ha varit omedelbar. 

När Elsa jordfästes på kyrkogården i sin barndomsby Strövelstorp kom tusen personer för att ta farväl. ”Vår samtid kanske ej förstår ditt verk du nu fullbordar” sa en talare. På gravstenen sitter än i dag hennes porträtt ovanför en text som lyder ”Skandinaviens första och enda aviatris”.

Självaste drottning Viktoria uppmärksammade den tragiska dödolyckan. I ett brev till Elsas far Edvard framförde hon sitt ”beklagande af den djupa sorg som drabbat Eder”. Den skånske bonden hade redan upplevt en livstragedi. Sex dagar före julafton 1903 dog hustrun Alma i barnsäng, två veckor efter att ha fött Elsas lilllasyster Stina. Edvard Andersson skulle resten av sitt liv vara en tystlåten, inbunden man. Hans stora intresse var att ströva ensam i skogarna med bössan på axeln. Han ansågs pålitlig och valdes till nämndeman och förtroendeman i bygden.

Regissören Jan Troell, som 2001 skildrade Elsa Anderssons öde i filmen ”Vit som en snö”, påstår att han fångades av Elsa Anderssons blick på ett gulnat fotografi:

”Den var så fylld av vemod, ett slags blick ´från horisonten´. Jag undrade varför hon inte såg stolt och stark ut.  Hon hade ju gjort något som ingen kvinna klarat tidigare.

Jacques Werup som skrev filmmanuset, baserat på sin egen bok ”Den ofullbordade himlen”, tillade:

”Jag vet inte om det var Gud, männen eller sig själv hon ville utmana.”