Perfekta värdinnans bästa partytricks!

På 50-talet var Sverige på uppsving. Kriget var slut,levnadsstandarden höjdes och den svenska industrin blomstrade. Med pengar på fickan kom nya värderingar och vi började "etikettsgrubbla” när vi bjöd hem våra vänner och bekanta. Mycket blev enklare – men nog fanns det mycket att hålla reda på...

Text: Lena Martoglio Bomler
Foto: Gett Images

Enligt en etikettbok från 50-talet var konsten att vara en god värdinna till stor del just konsten att inte krångla till det för mycket. Festerna blev enklare och mindre strikta även om det var noga med att göra allt efter etikettens alla regler. Viktigast var att värdinnan var organiserad och säker på sig själv så att hon kunde ägna sig helt åt sina gäster.

Allt fler kvinnor kom nu ut i arbetslivet och långkokets tid var därmed förbi. Skafferierna fylldes istället med hel- eller halvfabrikat samtidigt som frysta varor blivit en nyhet i butikerna. Det fanns flera snabba alternativ både till veckans middagar och till en bjudning.

Sandwichen, även kallad kanapé, var beteckningen för små munsbitstora smörgåsar med mer påkostat pålägg som blev stor succé. Internationellt kallas de “open sandwich” och de passade perfekt både som lunch, nattmat eller med fördel som tilltugg. Till sandwichen serverades öl och snaps.
Det populära cocktailpartyt var en trevlig och relativt billig form att samla vänner och bekanta för att prata bort en stund i “all enkelhet”. Lämplig tidpunkt för det var en lördagseftermiddag mellan 15 – 17 eller 16 – 18. Då brukade de flesta herrar sluta lite tidigare.

En viktig början för en lyckad bjudning var själva arrangemanget och valet av gäster. Mannen och kvinnan skulle därför helst tillsammans prata igenom vilka de borde bjuda för att undvika att bara bjuda ihop folk lite planlöst. Ett tips ur etikettboken var att medvetet bjuda in och sammanföra personer i olika åldrar och med olika intressen. På så vis blev tillställningen lite mer originell.

Inbjudan till ett cocktailparty förväntades ske genom att man skickade ut inbjudningskort. När värdinnan tagit emot gästerna började serveringen av drinkarna omedelbart och det var noga med att det skulle finnas drinkar för olika gästers smak. Även alkoholfria. Här förekom ingen välkomstskål eller gemensamt skålande. Man nickade istället till varandra över glaset som man önskade.

Cocktailtilltugg kunde varieras i det oändliga med allt från “tandpetarbrickan” med små korvar, ostbitar, musslor... till miniatyrsandwiches. Ett cocktailparty betyder dock sällan början på en helafton utan förväntas sluta vid utsatt tid.

Dukningen vid en middag var extra viktig. Vackra damastdukar, nyputsat silver, porslin och skinande glas var alltid rätt, oavsett tillfälle. Den avancerade servettbrytningens tid med hårt stärkta servetter var visserligen förbi då enkelhet nu gällde men vackert brutna servetter mitt på tallriken var aldrig fel.

Oavsett middagens storlek så var placeringen viktig. Hedersplatsen fick den som placerades på värdens högra och värdinnans vänstra sida. Utom vid en damlunch eller herrmiddag.

Vid en damlunch, som bäst börjar klockan 13, var hedersplatsen till höger om värdinnan och damen som placerades där förväntades sedan hålla tacktalet. Inbjudan till lunchen skedde per telefon cirka en vecka i förväg.

Även till en herrmiddag förväntades inbjudan ske per telefon. Där fick hedersgästen den enda kvinnan till bordet och vid en värdinnelös herrmiddag satt hedersgästen istället vid värdens högra sida. Här förväntades värdinnan enbart sköta sina “plikter” under själva middagen för att sedan lämna herrarna helt åt sig själva efter att kaffet hade serverats och herrarna dragit sig tillbaka för att slå sig ner med en grogg.

De sämsta platserna vid en middag anses vara de vid bordets kortsida. Gammaldags sed säger därför att värdfolket själva bör sitta vid var sin kortända. Förlovade par placeras alltid bredvid varandra medan gifta par aldrig placeras tillsammans. Helst ska de sitta så långt ifrån varandra som det går. Äldre ogifta kvinnor går före unga fruar vid bordsplaceringen, om det inte gällde chefens fru.

vardinna1.jpg

Att se till att gästerna trivs är varje värdinnas främsta uppgift...

Även serveringens huvudregler är en liten regelbok i sig. Vid en större middag med flera sorters drycker skulle varje kuvert se ut såhär:
Till höger om tallriken låg matkniv, fiskkniv och soppsked. Till vänster matgaffel och fiskgaffel. Fruktkniv, fruktgaffel till osten och dessertsked ovanför tallriken med dessertskeden ytterst. Eventuell hummergaffel till höger om tallriken.

Glasen placerades från höger räknat i ordningen soppvinsglas, fisk-vinsglas, rödvinsglas och dessertglas. Alltså i den ordningen som vinerna serveras. De på förhand islagna dryckerna bjuds från vänster medan drycker som serveras ur karaff eller butelj slås i från höger. Serveras sandwich får assietter med smörgåsbestick, öl- och snapsglas tas bort först när sandwiches är uppätna.
Till skillnad från idag så var det brukligt att man rökte vid bordet men inte förrän strax före desserten! Det var sannerligen inte lite som 50-talets värdinna skulle hålla ordning på för att göra allting rätt. 


Festliga recept från 1950-talet!

Ostkräm i gurkbåtar
(8 personer)
½ grön gurka, delad på längden
200 g grönmögelost
1 dl tjock grädde
1 knippa rädisor
Grön karamellfärg

Tvätta gurkan och skär den på längden och gröp ur kärnorna. Skär försiktigt bort en bit av gurkan så att de står stadigt mot underlaget med snittytan uppåt. Vispa grädden tills den börjar tjockna. Tillsätt karamellfärgen och tillsätt den rivna osten. Massan spritsas läng urgröpningen.



Fyllda tomater
(4 personer)
4 tomater
1 bit gurka i strimlor
1 äpple i tärningar
1 dl kokta ärtor
2 dl kokta tärnade morötter
1,5 hg majonnäs
1/2 dl grädde
Citronsaft
1 stort salladshuvud
Persilja
4 hårdkokta ägg

Tvätta tomaterna, skär ett locka av dem och gröp ur. Blanda majonnäsen med vispad grädde, tillsätt citronsaft efter smak. Grönsakerna och frukten blandas i majonnäsen och fylls därefter i tomaterna. Serveras med bladsallad och kokta ägg.

 

Publicerat