Hans cirkus roar Sverige än idag

Text: Emma Berggren
Foto: Toni Rhodin

Som liten pojke uppträdde han som kejsare Napoleon. Som vuxen spelade han både zigenarprins, cowboy och indian. Skandinavien var hans nöjesfält och han grundade en cirkusdynasti som fortfarande roar vårt land.

I maj 1910 turnerade Brazil Jack runt i Sverige med en indiansk ryttartrupp från USA ledda av en Jim Deer som tidigare uppträtt inför president Theodor Roosevelt i Vita Huset. I de svenska småstäderna blev det sensation när ”The Deer Family” galopperade in barbacka i full indianmundering.

När cirkusen var i närheten av Katrineholm fick Jim veta att president Roosevelt var på besök i Stockholm och snart skulle resa vidare med tåg till kontinenten. Indianen blev eld och lågor och han fick Brazil att ringa upp en generaldirektör i Stockholm för att ordna så att Roosevelts tåg skulle stanna till i Katrineholm. Blankt nej. Den enträgne indianen skickade då ett telegram till presidenten och fick svaret ”Glad to meet you. My train will stop for half an hour in Katrineholm” (Träffas gärna – mitt tåg gör ett halvtimmes uppehåll i Katrineholm).

När Roosevelts tåg rullade in väntade indianerna på perrongen, cirkusorkestern spelade The Stars and Stripes Forever och Brazil välkomnade presidenten iförd cowboykläder. Glatt överraskad klev presidenten ut, samtalade vänligt med cirkusdirektören och presenterade honom för sina barn som var med på resan.

Brazil återupplivade gamla kära minnen genom att visa presidenten fotografier från den tid då männen träffats på den amerikanska prärien. Roosevelt undrade när Brazil skulle återvända till USA. Så ljöd Brazils berättelse om varför presidentens tåg stannat till i Katrineholm. Frågan är hur mycket som var sant. Det är ett obestridligt faktum att Brazil aldrig någonsin besökt USA.

Hösten 1871 föddes Carl Max Rhodin, den framtide Brazil Jack, i Norge. Fadern var den berömde danske trollerikonstnären Max Alexander. Modern sades vara brasilianska och tjusade publiken genom att inför deras ögon skapa vackra landskap av olikfärgad sand.

”Theresia Rombello -The only Sand-Paintress of the World” trumpetade affischerna stolt ut. Det skulle dröja till 1909 innan Brazil blev svensk medborgare men släkten Rhodin hade starka band till Sverige. Redan på 1500-talet ägde en aktad västgötsk bondesläkt Rudets gård vid Göta älv. I mitten av 1700-talet blev en av familjens söner präst och han tog sig släktnamnet Rhodin. Det sägs att han först övervägt stavningen Rodhin men ändrat sig då det kunde föra tankarna till djävulen - hin onde.

Den försiktige prästmannen skulle nog skarpt ha fördömt sin sonsonsonson när denne rymde från sitt förnäma hem för att som trollkarlen Max Alexander frambesvärja andar och svävande huvuden. Max far klippte av alla band med sonen och Brazil fick aldrig träffa sina farföräldrar. Istället följde han med sina föräldrar på deras turnéer runt om i Europa. Som liten pojke iakttog han storögd sin fars trollkonster på Polytechnic Theater i London, men än mer fascinerades han av en annan artist, en shadowgraphist - skuggspelskonstnär. Hemma övade han flitigt med fingrarna för att i lampans sken återskapa de skuggberättelser han sett på teatern.

Från London flyttade familjen Rhodin till Köpenhamn där Brazil inte bara blev döpt utan även fick gå i skolan. Grundläggande skolutbildning var det annars ofta både si och så med för artistbarn. Det var ingen tillfällighet att en av Danmarks siste analfabeter var en framstående cirkusdirektör.

På den tiden, innan det fanns biografer, visade cirkusar ofta pantomimer och sketcher av dramatiska händelser eller idylliska scener. När Brazil fick höra att en cirkus som gästade Köpenhamn sökte pojkar till en pantomim övertygande han sin mor att ta med honom till uttagningen: ”Jag tycker du kan vänta en smula med att uppträda, sade hon. Tids nog får du lära känna detta konstiga djur som heter publiken.” Men pojken fick sin vilja fram.


”Med bävande hjärta såg jag alla dessa danska pojkar med blont hår och himmelsblå ögon, och tänkte att här har jag väl inte stora utsikter att bli antagen. Men den stränge mannen som valde och vrakade hade tydligen en annan uppfattning. Han tittade på mitt korpsvarta hår och mina mörka ögon och dekreterade: ´Den tar vi!´”

Brazil spelade Napoleon i en påkostad show som åskådarna älskade. Pojken uppträdde också som skuggspelskonstnär och bara 11 år gammal följde han med en berömd kvinnlig illusionist på en turné genom Ryssland och Polen. Sent på natten lät pojken skuggfigurer dansa för hänförda aristokrater i Sankt Petersburg. Brazil fick uppträda både på Krim och i Warszawa innan det blev dags att återvända till skolbänken i Köpenhamn.

Föräldrarna var nere och turnerade på kontinenten när pengarna till skolan abrupt tog slut. Stolt tackade Brazil nej till ett erbjudande att fortsätta som gratiselev. Han kunde spela fiol och med felan under armen begav sig 17-åringen över Sundet till Skåne för att pröva lyckan som vandrande musikant. I Arlöv tjänade han sina första svenska pengar, en tvåöring. Han spelade sig norrut i Sverige och i Töreboda träffade han på en grupp romer som han slog följe med och uppträdde som zigenarprinsen Caroli Demetri.

Varje vecka bjöd romerna traktens folk på underhållning i form av ett påhittat zigenarbröllop med Brazil som brudgummen. En ”zigenarpräst” ställde sig framför brudparet med en gammal hög hatt på huvudet och en stor vit krage av kräppapper runt halsen. Efter en parodisk vigsel stänkte prästen ner de nygifta och alla de närvarande med vatten. Publiken skrattade så de kiknade och efteråt blev det ungersk dans och musik.

Brazil trivdes bland romerna och lärde sig deras språk men när de efter tre år ville att han skulle gifta sig på riktigt med en romsk flicka tackade han nej. De blev så upprörda att han förskräcktes. En kväll packade Brazil ihop sina få ägodelar och smög sig ut bakvägen ur tältet. Han rodde ut på en sjö i närheten och gömd av mörkret och dimman hörde han hur romerna ropade ”Caroli, Caroli”. När de äntligen givit upp rodde han i land och reste långt därifrån.

Senare arbetade han som musikant på Cirkus Madigan och beundrade den sköna Elvira på avstånd. På den stora konst-och industriutställningen i Stockholm år 1897 dök han upp som trubaduren Carlo Roodini från Napoli. Nästa höst i Sala uppträdde han för första gången som den mexikanske cowboyen Brazil Jack i stycket ”Bland Indianer eller Ett nattäfventyr i Vilda Västern. Stort Amerikanskt skådespel i 3 Tablåer af Roodini.”

Han spelade även den andra huvudrollen, indianen Hvita Björnen, men till övriga roller engagerade han nöjeslystna Salabor. Folket strömmade till och år 1899 kunde Brazil Jack, 28 år gammal, slå upp tältdörrarna till sin egen cirkus. Den blev den största i Sverige och turnerade runt i Skandinavien.

Knivkastare, fäktare, lassokastare, trollkarl, och visdiktare, Brazil var en one-man-show. Hans utstrålning och svada fick publiken att fascineras av även banala konster och förlåta dåliga nummer. Brazils parodier på den tragiske Hamlet fick åskådarna att skratta tills de grät.

Brazil var ett PR-geni. Det vållade sensation när han turnerade med artister som inte var vita och i allvarlig ton varnade allmänheten att de kunde bli uppätna av ”vildarna” om de inte aktade sig. Man kan undra vad artisterna själva tyckte om att bli beskrivna på detta sätt. När cowboyen Brazil Jack galopperade in i ett nytt samhälle kunde ingen undgå att märka att cirkusen kommit till stan. Pojkarna på orten som ivrigt hjälpte till att resa tältet belönades generöst med fribiljetter.

I gengäld blev de lojala och höll noga vakt på att ingen av deras kamrater smög sig in under tältduken för att tjuvtitta. Länge efter att cirkusen rest vidare fortsatte pojkarna att ”leka Brazil Jack”. Cirkusdirektören skänkte ofta stora summor pengar till fattiga barn och gamla. Bra reklam, javisst, men han hade också ett stort hjärta.

Någon större skicklighet med att förvalta pengarna han drog in hade Brazil dock inte. Ibland kunde han undslippa besvärliga fordringsägare genom att koppla på svadan eller helt enkelt smita sin väg men när tiderna hårdnade under första världskriget övergick hans cirkus i andra händer.

Även som familjefar brast Brazil. Vintern 1917 var han bosatt i södra Norge tillsammans med sin fru, göteborgskan Gunhild och deras 8 barn. Under förevändning att han skulle bort på turné smet han iväg till Sverige. Medan Gunhild fick kämpa för att försörja barnen bildade han en ny familj med Höganäsflickan Iris Möller. Paret drev ett tivoli där både Brazil och deras barn uppträdde och som senare växte till Zoo Cirkus, Skandinaviens största cirkus. Brazil dog år 1952 i Malmö, 81 år gammal. Idag driver hans barnbarn Cirkus Brazil Jack.

Fotnot: Citaten i artikeln är hämtade ur Brazil Jacks underhållande självbiografi, ”På mitt livs nöjesfält”.

Välkommen!

Välkommen till Svenska Öden & Äventyr som är en tidning från Hemmets Journal, fylld av gripande och inspirerande människoöden från förr!

Publicerat