100 år efter järnvägskatastrofen är flera offer oidentifierade. Brända kroppsdelar kastades huller om buller ner i kistorna efter den värsta olyckan i svensk järnvägshistoria.
Vardagstristess och uselt väder, knapp ekonomi och kärlekssorger... ibland känns det som motgångarna aldrig tar slut. Men så är det ju det där med skrattet, det bara kommer, och tur är väl det!